{"id":81562,"date":"2014-03-24T20:08:41","date_gmt":"2014-03-24T19:08:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81562"},"modified":"2014-03-28T23:12:14","modified_gmt":"2014-03-28T22:12:14","slug":"and-i-and-silence-imponerande-attacklust-av-synkad-feministisk-kvartett","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81562","title":{"rendered":"And I and silence &#8211; imponerande attacklust av synkad feministisk kvartett"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/And-I.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/And-I-300x155.jpg\" alt=\"And I\" width=\"300\" height=\"155\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-81566\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/And-I-300x155.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/And-I.jpg 377w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>And I and silence av Naomi Wallace<br \/>\nG\u00e4stspel av Brigaden<br \/>\nKulturhuset Stadsteatern, Bryggan<br \/>\nPremi\u00e4r den 21 mars 2014 <\/p>\n<p>Tv\u00e5 tjejer &#8211; den ena svart och sj\u00e4lvs\u00e4ker den andre vit och obekv\u00e4m &#8211; uppt\u00e4cker varandra p\u00e5 kvinnof\u00e4ngelset, vilket f\u00e5r dem att h\u00e4rda ut i nio l\u00e5nga \u00e5r. De \u00e4r d\u00f6mda f\u00f6r v\u00e5ldsbrott, \u00e4ven om det handlar om medhj\u00e4lp och n\u00e5got som tangerar n\u00f6dv\u00e4rn. V\u00e4xelvis betraktar vi deras valh\u00e4nta k\u00e4rlek n\u00e4r den uppst\u00e5r och drygt nio \u00e5r senare n\u00e4r de blivit trasiga av att ha avtj\u00e4nat sitt straff. Vi m\u00f6ter tv\u00e5 sk\u00e5despelarpar som turas om att agera utifr\u00e5n tv\u00e5 olika tidsplan. Samspelet \u00e4r klockrent och en av upps\u00e4ttningens f\u00f6rtj\u00e4nster.  Rollfigurerna spelar upp scener f\u00f6r varandra som exponerar \u00f6ver- och underordning. De fyra kvinnliga sk\u00e5despelarna beh\u00e4rskar totalt den sinnrika koreografin. Blir s\u00e5 tydligt att relationen handlar inte bara om ljuv k\u00e4rlek, utan i lika h\u00f6g grad om beroende.<\/p>\n<p>N\u00e4r jag l\u00e4ste i pressutskicket att den prisbel\u00f6nta dramatikern Wallace, vars pj\u00e4s hade urpremi\u00e4r i London 2011, utgick fr\u00e5n ett kollektivt sj\u00e4lvmord av tv\u00e5 fattiga lesbiska nyss frigivna kvinnor; d\u00e5 associerade jag till Sarah Kane och Magnus Dahlstr\u00f6m. \u00c4nd\u00e5 blev det inte bara pl\u00e5gsamt att se denna feelbad-historia. Nu n\u00e5gra dagar efter\u00e5t har jag kommit p\u00e5 varf\u00f6r.  Att se de tv\u00e5 faserna i f\u00f6rh\u00e5llandet mellan Dee och Jamie var engagerande och stimulerande att f\u00f6lja. F\u00f6r att roa varandra, f\u00f6rdriva tiden och m\u00f6jligen ocks\u00e5 f\u00f6r att testa varandra anv\u00e4nder de sig av h\u00e4rskartekniker.  I dessa lekfulla maktspel smiskar de varandra p\u00e5 fingrarna, tittar \u00f6verl\u00e4gset ner p\u00e5 sin ryggkr\u00f6kande partner och brukar rollen som hembitr\u00e4de som metafor. Ang\u00e5ende f\u00f6rtryckets mekanismer har de som kvinnor, f\u00e5ngar, fattiga, lesbiska och interracial  en proppfull fatabur att \u00f6sa ur.  F\u00f6r att citera Dee (Anna-Lena Hemstr\u00f6m) finns ingen annan utv\u00e4g \u00e4n att ge efter. Hur de finansierar sitt boende \u00e4r bara ack s\u00e5 typiskt. Omst\u00e4ndigheterna \u00e4r inte hanterbara. Vad vi ser \u00e4r en enaktare vars antydningar och tragiska inneh\u00e5ll g\u00f6r den b\u00e5de t\u00e4nkv\u00e4rd och sev\u00e4rd.  <\/p>\n<p>Scenografin p\u00e5 Stadsteaterns minsta scen \u00e4r minst sagt spartansk. \u00c5tta hinkar med trasor, ett antal pallar\/ stegar plus en del av m\u00f6bel som ska skruvas ihop. Dee och Jaime \u00e4r i f\u00e4ngelset ikl\u00e4dda gr\u00f6n mundering. Frigivna befinnande sig i sin l\u00e4genhet \u00e4r de kl\u00e4dda i vitt. Rekvisitan inramas av tre masonitv\u00e4ggar och i fronten h\u00e4nger taggtr\u00e5d. Aprop\u00e5 att vara frihetsber\u00f6vad g\u00e5r biljettint\u00e4kterna fr\u00e5n And I and silence till verksamhet p\u00e5 kvinnojourer. Och urpremi\u00e4ren skedde i samarbete med kompani specialiserat p\u00e5 kriminalv\u00e5rd f\u00f6r kvinnor.  Arrang\u00f6rerna ska klandras f\u00f6r att inte tydligt nog ha markerat vad som h\u00e4nder innan pj\u00e4sen, framf\u00f6r allt vid vilken tidpunkt det sker. Detta fick till f\u00f6ljd att gospels\u00e5ngerskan Kiralina Sandalys magnifika A cappella p\u00e5 Billie Holliday och Sam Cooke, st\u00f6rdes av sen publik som kr\u00e5nglade med stolar. Utg\u00e5r fr\u00e5n att biljetten har en notering om att f\u00f6rfilm visas en kvart f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningens b\u00f6rjan.  Vad som visas \u00e4r On suffocation som i \u00e5r fick Guldbagge f\u00f6r b\u00e4sta kortfilm. Den skildrar med ingredienser som tekniskt strul, om\u00f6jlig fritagning och kyss p\u00e5 munnen; avr\u00e4ttningen av tv\u00e5 homosexuella m\u00e4n.<\/p>\n<p>Om man regelbundet ser och bed\u00f6mer scenkonst kan man allt som oftast urskilja n\u00e4r en fri grupp har producerat. Hos dessa k\u00e4mpande halvideella kollektiv kan en s\u00e4rskild attityd iakttas De g\u00e5r p\u00e5 knock. De drivs av en passion. Detta offensiva spels\u00e4tt \u00e4r m\u00e4rkbart i Brigadens upps\u00e4ttning av And I and Silence. Ibland kan jag \u00f6nska att de skulle h\u00e5lla igen mer. \u00c5 andra sidan matchar sk\u00e5despelarna dramats implicita struktur, blir en v\u00e4lg\u00f6rande konstrast. Programbladet \u00e4r tyv\u00e4rr v\u00e4ldigt knapph\u00e4ndigt. Min slutledningsf\u00f6rm\u00e5ga s\u00e4ger mig att Maria Salah \u00e4r Jaime den \u00e4ldre medan Ulrika Ellemark g\u00f6r Dee den yngre. P\u00e5 mig g\u00f6r de st\u00f6rst intryck, fast kvartetten \u00e4r p\u00e5 j\u00e4mb\u00f6rdig niv\u00e5. N\u00e5got som slagit mig \u00e4r att den sorgliga historien \u00e4r i avsaknad av erotiska moment. \u00d6mheten \u00e4r mestadels inlindad och framf\u00f6r allt inkluderad i det f\u00f6rvridna maktspelet som f\u00f6rsigg\u00e5r.  Kantigheten hos de mentalt skadade som m\u00e5nar om varandra \u00e4r r\u00f6rande att se. Utf\u00e4rdar en stark rekommendation att se upps\u00e4ttningen, vars dystra \u00e4mne inte ska avskr\u00e4cka teaterfr\u00e4lsta.<\/p>\n<p>Manus: Naomi Wallace<br \/>\nRegi: Annika Silkeberg<br \/>\nSk\u00e5despelare: Anna-Lena Hemstr\u00f6m, Maria Salah, Astrid Kakuli och Ulrika Ellemark<br \/>\nScenografi och ljus: Jenny Andr\u00e9<br \/>\nMusik och video: Fredrik Ars\u00e6us Nauckhoff<br \/>\nKostym och mask: Helena Sj\u00f6stedt<\/p>\n<p><strong>Text: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>And I and silence av Naomi Wallace G\u00e4stspel av Brigaden Kulturhuset Stadsteatern, Bryggan Premi\u00e4r den 21 mars 2014 Tv\u00e5 tjejer &#8211; den ena svart och sj\u00e4lvs\u00e4ker den andre vit och obekv\u00e4m &#8211; uppt\u00e4cker varandra p\u00e5 kvinnof\u00e4ngelset, vilket f\u00e5r dem att h\u00e4rda ut i nio l\u00e5nga \u00e5r. De \u00e4r d\u00f6mda f\u00f6r v\u00e5ldsbrott, \u00e4ven om det handlar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-81562","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81562","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=81562"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81562\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":81750,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81562\/revisions\/81750"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=81562"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=81562"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=81562"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}