{"id":81526,"date":"2014-03-24T07:57:27","date_gmt":"2014-03-24T06:57:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81526"},"modified":"2014-03-24T08:16:29","modified_gmt":"2014-03-24T07:16:29","slug":"nedslag-i-klassiska-filmer-american-psycho","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81526","title":{"rendered":"Nedslag i klassiska filmer: American Psycho"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/American_Psycho.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/American_Psycho.jpg\" alt=\"American_Psycho\" width=\"218\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-full wp-image-81528\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>American Psycho<\/strong><br \/>\nBetyg: 4<br \/>\nRegiss\u00f6r: Mary Harron<br \/>\nSpeltid: 101 min<br \/>\nBiopremi\u00e4r: 2000<\/p>\n<p>Den sm\u00e5tt ok\u00e4nda, kanadensiska, regiss\u00f6ren Mary Harron, k\u00e4nd f\u00f6r filmer som, \u201dI shot Andy Warhol\u201d och \u201dNotorious Bettie Page\u201d, har regisserat denna obehagliga och kontroversiella film, American Psycho.  Filmen regisserades kort efter millennieskiftet och h\u00e5ller fortfarande samma potenta och sp\u00e4nnande potential som en bra thriller skall inneh\u00e5lla, precis som den gjorde f\u00f6r 14 \u00e5r sedan.<\/p>\n<p>Patrick Bateman (Christen Bale) \u00e4r en stilig, ung, v\u00e4lv\u00e5rdad och framg\u00e5ngsrik man, rena rama sv\u00e4rmorsdr\u00f6mmen. Varje morgon vaknar han och applicerar en djuprensande lotion f\u00f6r sina ansiktsporer som han kombinerar med en vattenbaserad gel. Sedan tar han en dusch och anv\u00e4nder en, honungs och mandel, parfymerad bodyscrub. Efter duschen applicerar han ansiktet med en ansiktsmask som han l\u00e5ter vara p\u00e5 i 10 minuter medan han utf\u00f6r resten av sina morgonrutiner.<\/p>\n<p>Efter den n\u00e4stan maniska morgonrutinen beger han sig till jobbet p\u00e5 det prestigeladdade finanscentrumet, Wall Street, p\u00e5 Manhattan i New York. Patrick \u00e4r besatt att utav att vara den b\u00e4sta av de b\u00e4sta. Alla st\u00e4llen han frekventerar m\u00e5ste vare de mest graci\u00f6sa och trendigaste restaurangerna. Mediokert duger helt enkelt inte f\u00f6r denna excentriska go-getter. <\/p>\n<p>Dock b\u00e4r Patrick p\u00e5 en horribel hemlighet som f\u00f6rst kommer till ytan efter ett tillf\u00e4lle, d\u00e5 han visat upp sitt splitternya visitkort f\u00f6r sina kollegor. N\u00e4r en av Patricks arbetskollegor presenterar honom med sitt visitkort, s\u00e5 faller samh\u00e4llet runt omrking honom i bitar. Han kan helt enkelt inte begripa hur hans torftiga och  korkade kollega kunde framst\u00e4lla ett s\u00e5dant fantastiskt uts\u00f6kt kort. Patrick drabbas ren panik och b\u00f6rjar genast kallsvettas, medan visitkortet ljudl\u00f6st faller fr\u00e5n hans stela fingertoppar, ned p\u00e5 bordet. <\/p>\n<p>Senare under kv\u00e4llen, medan han g\u00e5r ned f\u00f6r en m\u00f6rk och ensam gr\u00e4nd, hamnar han i en argumentation med en heml\u00f6s man. Mannen, kall och hungrig, undrar om Patrick kan hj\u00e4lpa honom ekonomiskt. Patrick, som inte har n\u00e5gon intention att hj\u00e4lpa mannen i huvudtaget, spelar med f\u00f6r n\u00f6jes skull. Efter Patrick f\u00f6rol\u00e4mpat mannen ett flertal g\u00e5nger knivhugger han uteliggaren ett flertal g\u00e5nger i magen och stampar mannens hund till d\u00f6ds, och l\u00e4mnar scenen lika ljudl\u00f6st som han kommit. D\u00e4rifr\u00e5n f\u00e5r vi f\u00f6lja Patricks spirallindade resa genom en psykopats inre process att hantera sina modrlystna beg\u00e4r.<br \/>\n\u00a0<br \/>\nDet som f\u00f6rsta som slog mig med filmen var Christen Bales otroligt tillgjorda amerikanska accent. Bale, som h\u00e4rstammar fr\u00e5n Wales, har under normala omst\u00e4ndigheter en ren och klar amerikansk accent (The Fighter, American Hustle m.m).  Jag kunde f\u00f6rst inte f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r han n\u00e5gonsin skulle l\u00e4gga till en s\u00e5dan underlig betoning p\u00e5 allt han sa. Sedan fick jag det f\u00f6rklarat f\u00f6r mig och anledningen var klockren. Eftersom Patrick Bateman \u00e4r en renodlad psykopat s\u00e5 h\u00e5ller han upp, som de flesta psykopater, en glad och sj\u00e4lvs\u00e4ker fasad inf\u00f6r allm\u00e4nheten.  S\u00e5 vad inspirerade Bale inf\u00f6r rollen? Att bes\u00f6ka ett mentalsjukhus och spendera tid med psykopater verkar vara det sj\u00e4lvklara valet f\u00f6r de flesta allvarliga sk\u00e5despelare, men det enda Bale beh\u00f6vde g\u00f6ra var att iaktta hur sk\u00e5despelaren Tom Cruise pratade och betedde sig i allm\u00e4nhet. Bale ans\u00e5g att Tom Cruise var inspiration nog f\u00f6r att l\u00e4ra sig en psykopats karakt\u00e4risitksa attribut och kunde, som vi ser i filmen, leverera en spektakul\u00e4r prestation.<\/p>\n<p>Filmen \u00e4r baserad p\u00e5 en novell, skriven av Bret Easton Ellis, och utspelar sig p\u00e5 sent 80-tal, precis som filmen.  Dock \u00e4r filmadaptionen av boken annorlunda j\u00e4mf\u00f6rt med boken. I boken fokuserade f\u00f6rfattaren mer p\u00e5 Patricks v\u00e4xande sm\u00e4rta och illvilja mot m\u00e4nskligheten, medan filmen, som \u00e4ven fokuserar p\u00e5 dessa aspekter, l\u00e4gger en st\u00f6rre ton p\u00e5 de mer komiska aspekterna. I filmen, efter Patrick m\u00f6rdat sitt andra offer, beger han sig till den m\u00f6rdades l\u00e4genhet f\u00f6r att manipulera polisen att tro att den avlidne \u00e5kt p\u00e5 en semester till London.  N\u00e4r han beger sig in i l\u00e4genheten grips han av total och ren panik n\u00e4r han inser\u2026 att den han m\u00f6rdat har en mycket finare och dyrare l\u00e4genhet \u00e4n vad han sj\u00e4lv har. Fast\u00e4n filmen kretsar runt allvarliga \u00e4mnen, s\u00e5 har regiss\u00f6ren lagt in en l\u00e4tt svarthumor f\u00f6r att l\u00e4tta upp st\u00e4mningen d\u00e5 och d\u00e5.<\/p>\n<p>Filmen bjuder p\u00e5 en m\u00f6rk och intressant resa genom en mentaltsjuk individs tankebanor och filmen h\u00e5ller j\u00e4mna steg med  att kapitvera publiken och f\u00e5 dem fokuserad p\u00e5 vad som kommer h\u00e4nda h\u00e4rn\u00e4st. Dock varnar jag f\u00f6r att denna film inte \u00e4r f\u00f6r alla (de som har sv\u00e5rt f\u00f6r blod och diverse v\u00e5ldsrelaterade scener) och rekommenderar ist\u00e4llet filmen \u201dInsomnina\u201d, som \u00e4ven den h\u00e5ller en h\u00f6g kvalit\u00e9 n\u00e4r det g\u00e4ller thriller.<br \/>\n<strong>Text: Tamas Szabo<\/strong>  <\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/2GIsExb5jJU\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>American Psycho Betyg: 4 Regiss\u00f6r: Mary Harron Speltid: 101 min Biopremi\u00e4r: 2000 Den sm\u00e5tt ok\u00e4nda, kanadensiska, regiss\u00f6ren Mary Harron, k\u00e4nd f\u00f6r filmer som, \u201dI shot Andy Warhol\u201d och \u201dNotorious Bettie Page\u201d, har regisserat denna obehagliga och kontroversiella film, American Psycho. Filmen regisserades kort efter millennieskiftet och h\u00e5ller fortfarande samma potenta och sp\u00e4nnande potential som en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[],"class_list":["post-81526","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81526","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=81526"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81526\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":81529,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81526\/revisions\/81529"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=81526"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=81526"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=81526"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}