{"id":81268,"date":"2014-03-16T09:23:26","date_gmt":"2014-03-16T08:23:26","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81268"},"modified":"2014-03-31T10:33:49","modified_gmt":"2014-03-31T09:33:49","slug":"alltfor-manga-stjarnor-en-stark-forestallning-om-det-viktigaste-i-livet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81268","title":{"rendered":"Alltf\u00f6r m\u00e5nga stj\u00e4rnor – en stark f\u00f6rest\u00e4llning om det viktigaste i livet"},"content":{"rendered":"

\"alltformangastjarnor\"<\/a><\/p>\n

Alltf\u00f6r m\u00e5nga stj\u00e4rnor<\/strong>
\nAv Meghan Kennedy
\nRegi Elisabet Klason
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Playhouse Teater<\/a> 21 februari 2014
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 15 mars 2014<\/em><\/p>\n

Alltf\u00f6r m\u00e5nga stj\u00e4rnor \u00e4r en stark f\u00f6rest\u00e4llning som p\u00e5 lite drygt en timme hinner ber\u00e4tta om tre livs\u00f6den och med en skildring av liv och som som kryper in under huden, det g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig f\u00f6r det som som h\u00e4nder p\u00e5 scen.<\/p>\n

78-\u00e5riga Sofia st\u00e4nger in sig i ett rum och v\u00e4grar komma ut d\u00e4rifr\u00e5n n\u00e4r hennes \u00e4lskade make Martin d\u00f6r. Dottern Emma lever bara f\u00f6r att finnas till f\u00f6r sin mamma, \u00f6vriga syskonen st\u00e4ller inte upp: ”de har ju fullt upp med sina egna familjer”.
\nEmma d\u00e4remot \u00e4r ensamst\u00e5ende och 39 \u00e5r. Hon st\u00e4ngde in sig i huset och slutade leva redan n\u00e4r pappan blev sjuk. Hon hoppade av n\u00e4r hon blev utbjuden av n\u00e5gon uppvaktande man, hon st\u00e4ngde av livet utanf\u00f6r och bara \u00e4gnade sig \u00e5t att vara n\u00e4ra sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Hon v\u00e5gade inte leva sitt liv, som om hon kunde hindra livets g\u00e5ng och sina f\u00f6r\u00e4ldrars \u00e5ldrande genom att vakta dem. F\u00f6r\u00e4ldrarna sj\u00e4lva ville inget hellre \u00e4n att hon skulle v\u00e5ga leva, v\u00e5ga g\u00e5 ut, de varken beg\u00e4rde eller ville att hon skulle vara fast vid att sk\u00f6ta om dem.<\/p>\n

Den nya pastorn i f\u00f6rsamlingen, Jonathan, dyker upp en dag, f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5. Han har best\u00e4mt sig f\u00f6r att med sin envishet f\u00e5 mamman att g\u00e5 ut ur rummet. Kanske har han ocks\u00e5 planerat att f\u00e5 dottern att sluta st\u00e4nga sin inne i huset, eller s\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got som v\u00e4xer fram. Jonathan s\u00e4tter sig p\u00e5 en stol utanf\u00f6r det st\u00e4ngda rummet med Sofia och l\u00e4ser i Bibeln. I b\u00f6rjan tiger Sofia, men efter ett tag skickar hon ut en annan bok under d\u00f6rren f\u00f6r att han ska l\u00e4sa den ist\u00e4llet. I den boken finns dikter av Walt Whitman. En udda v\u00e4nskap v\u00e4xer fram mellan 78-\u00e5riga Sofia och 33-\u00e5rige Jonathan, p\u00e5 var sin sida om en st\u00e4ngd d\u00f6rr.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en timme och fem minuter, men jag upplever den som mycket l\u00e4ngre, inte f\u00f6r att den \u00e4r seg utan tv\u00e4rtom: f\u00f6r att den har med s\u00e5 mycket, den s\u00e4ger s\u00e5 mycket och den l\u00e4mnar ocks\u00e5 s\u00e5 mycket \u00e5t mig sj\u00e4lv att fundera kring och k\u00e4nna efter kring. Den \u00e4r s\u00e5 packad med inneh\u00e5ll. Inte en sekund \u00e4r utan mening.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r s\u00e5 duktiga och f\u00f6rest\u00e4llningen vilar till stor del p\u00e5 att de g\u00f6r sina roller bra. De spelar ofta ut mot publiken, ser liksom bort f\u00f6rbi horisonten, utan att m\u00f6tas n\u00e5gons blick – ett s\u00e4tt att skildra hur ensamma vi ofta \u00e4r. Ibland klickar det dock till och tv\u00e5 m\u00e4nniskor f\u00f6r ett samtal och m\u00f6ter varandras blickar, n\u00e4r det sker \u00e4r det livets sm\u00e5 men v\u00e4rdefullaste \u00f6gonblick.<\/p>\n

Varje scen \u00e4r sparsmakat och komprimerad, d\u00e4r finns inget on\u00f6digt, inget s\u00e4gs eller g\u00f6rs bara f\u00f6r att fylla ut tiden eller f\u00f6r att locka till skratt. Det g\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen oerh\u00f6rt m\u00e4ttad.<\/p>\n

Alltf\u00f6r m\u00e5nga stj\u00e4rnor handlar om vad som \u00e4r det viktiga i livet och den skildrar hur vi \u00f6verlever v\u00e5ra stora sorger.<\/p>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r skriven av Meghan Kennedy som \u00e4r en ung, prisbel\u00f6nt amerikansk dramatiker som bland annat vunnit David Calicchio Emerging American Playwright Prize f\u00f6r sin pj\u00e4s Light.<\/p>\n

Playhouse Teater har specialiserat sig p\u00e5 att presentera de b\u00e4sta nyskrivna och prisbel\u00f6nta pj\u00e4serna direkt fr\u00e5n scenerna i New York och framf\u00f6ra dem p\u00e5 svenska. Det g\u00f6r den intima teatersalongen vid \u00d6stermalmstorg till en sp\u00e4nnande fri teaterscen. Sedan starten \u00e5r 2000 har Playhouse Teater producerat och iscensatt nitton upps\u00e4ttningar, samtliga har varit Sverigepremi\u00e4rer och de flesta har ocks\u00e5 varit Skandinavien- eller Europapremi\u00e4rer.<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nVanja Blomkvist
\nAnton H\u00e4ggblom
\nDonald H\u00f6gberg
\nSanna Krepper<\/p>\n

Foto: Viktor Kjellberg<\/p>\n

\"alltformanga2\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Alltf\u00f6r m\u00e5nga stj\u00e4rnor Av Meghan Kennedy Regi Elisabet Klason Premi\u00e4r p\u00e5 Playhouse Teater 21 februari 2014 F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 15 mars 2014 Alltf\u00f6r m\u00e5nga stj\u00e4rnor \u00e4r en stark f\u00f6rest\u00e4llning som p\u00e5 lite drygt en timme hinner ber\u00e4tta om tre livs\u00f6den och med en skildring av liv och som som kryper in under huden, det g\u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-81268","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81268","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=81268"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81268\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":81280,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81268\/revisions\/81280"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=81268"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=81268"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=81268"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}