{"id":81072,"date":"2014-03-09T16:55:36","date_gmt":"2014-03-09T15:55:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81072"},"modified":"2014-03-09T16:55:36","modified_gmt":"2014-03-09T15:55:36","slug":"alla-heter-allan-skratt-och-svarta-mixas-maximalt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81072","title":{"rendered":"Alla heter Allan – Skratt och sv\u00e4rta mixas maximalt"},"content":{"rendered":"

\"allaheterallan\"<\/a><\/p>\n

Alla heter Allan<\/strong>
\nRegi och medverkande Ola Hed\u00e9n och Ulf Dohlsten
\nScenografi Eric Langert
\nG\u00e4stspel 4-15 mars 2014 p\u00e5 Vita Scenen, Folkteatern i G\u00f6teborg <\/em><\/p>\n

Denna komedi, som \u00e4r p\u00e5 turn\u00e9 i V\u00e4stsverige, \u00e4r specialskriven f\u00f6r Ulf Dohlsten och Ola Hed\u00e9n. De regisserar sig sj\u00e4lva utifr\u00e5n ett manus av Bengt J\u00e4rnblad, vars dramatikerdebut skedde f\u00f6rst 2009. Ulf har l\u00e5ng erfarenhet av att spela fars p\u00e5 privatteatrar och har ing\u00e5tt i ledningen f\u00f6r Backa Teater. Jag har sett honom i Blodsbr\u00f6der och ber\u00f6rts av hans roll i l\u00e5nglivade Hem till byn. Ola \u00e4r en generation yngre. Honom har jag sett i Aprilh\u00e4xan, Breaking the wawes samt Skapelseber\u00e4ttelsen (en monolog av hans far). Att pj\u00e4sen \u00e4r specialskriven m\u00e4rks. H\u00e4r f\u00e5r duon m\u00e5la med olika uttryck f\u00f6r f\u00f6rv\u00e5ning och desperation med breda penseldrag. B\u00e5da trivs med att reagera p\u00e5 de ov\u00e4ntade situationer som uppst\u00e5r ur missf\u00f6rst\u00e5nd. <\/p>\n

I \u00f6ppningsscenen tr\u00e4ffar publiken en pension\u00e4r if\u00f6rd gr\u00e5 kofta som hasar runt med sina tofflor, pratandes h\u00f6gt till sina gr\u00f6nskande klenoder medan han lyssnar p\u00e5 en italiensk schlager. \u00c4n mer riktar han sina repliker till den sedan l\u00e4nge avlidna och djupt saknade hustrun Siri. Med henne reste han i folkparkerna och upptr\u00e4dde som v\u00e4rldens starkaste man. Medan denne ensling med l\u00e4tt t\u00f6ntvarning v\u00e4ntar p\u00e5 att fastighetssk\u00f6taren ska fixa \u201dflott\u00f6ren som h\u00e4ngt sig\u201d, bevittnar han genom f\u00f6nstret ett r\u00e5n med skottlossning. Omg\u00e5ende tr\u00e4nger sig en jagad fr\u00e4mling in i l\u00e4genheten vars d\u00f6rr \u00e4r ol\u00e5st. De tre personer som omn\u00e4mnts heter samtliga Allan, ett namn de delar med ytterligare n\u00e5gra det refereras till. <\/p>\n

Intrigen kretsar kring hur Allan pension\u00e4ren och Allan brottslingen f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 varandra. Under dessa minst sagt egendomliga omst\u00e4ndigheter redovisar de brottstycken ur sina ganska \u00f6mkliga liv. Ola Hed\u00e9ns inkr\u00e4ktare \u00e4r i konstant underl\u00e4ge, trots att han, \u201dden vandrande sjukjournalen\u201d, g\u00f6r n\u00e5gra halvhj\u00e4rtade ansatser att skr\u00e4mmas. P\u00e5 gr\u00e4nsen till att bryta ihop \u00e4r det bara recitation av Dan Andersson som hj\u00e4lper.<\/p>\n

Enaktaren har p\u00e5 Folkteatern bonusmaterial som presenteras p\u00e5 ny scen efter paus. P\u00e5 herrtoaletten h\u00f6r jag n\u00e5gon s\u00e4ga till sin kompis: -undrar hur de ska snurra till det nu? Man har skapat en karakt\u00e4r till, flyttat handlingen till en institution, styrkef\u00f6rh\u00e5llanden skiftar, Dohlsten har ikl\u00e4tt sig ny skepnad och p\u00e5 ett dr\u00e5pligt vis bollas repliker som \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r vad vi kallar Det sociala arvet. Skulle inte vilja p\u00e5st\u00e5 att Alla som heter Allan \u00e4r lika intelligent humor som den Kent Andersson var m\u00e4stare p\u00e5. <\/p>\n

Ibland blir det lite torftigt, absurt och fyrkantigt. Dock \u00e4r grundh\u00e5llningen gemensam. Blir vi inte sedda och uppskattade \u00e4r vi of\u00f6rm\u00f6gna att se till andra och deras behov. Budskapet bottnar i ett resonemang om ensamhet och \u00f6vergivenhet, om status och att h\u00f6ra till. \u00d6mhudade \u201dv\u00e4rldens starkaste man\u201d \u00e4r i en fin scen os\u00e4ker p\u00e5 om han f\u00e5r m\u00f6ta Siri i himmelriket, eftersom han fuskade till sig sitt epitet.<\/p>\n

Vore tj\u00e4nstefel att f\u00f6rbise sk\u00e5despelarduon Dohlsten & Hed\u00e9n. Trots att de har olika ing\u00e5ngar, hamnar de p\u00e5 samma f\u00f6red\u00f6mliga niv\u00e5. Tajmingen \u00e4r p\u00e5 topp! De f\u00e5r lov att fr\u00f6jdas \u00e5t textens olika lager och ger sig h\u00e4n med allehanda kroppsspr\u00e5k. <\/p>\n

Dohlstens varum\u00e4rke har varit gestalter som \u00e4r bortkomna och godmodiga. Hed\u00e9ns ageraande \u00e4r inte lika subtilt, just d\u00e4rf\u00f6r kompletterar de varandra alldeles f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Dohlsten har f\u00f6rresten en l\u00e4ngre replik, ett utbrott mot den sj\u00e4lvupptagne r\u00e5naren, som p\u00e5 egen hand var v\u00e4rd stormande appl\u00e5der. N\u00e4r Alla heter Allan fungerar som b\u00e4st bjuds vi p\u00e5 underfundig t\u00e4nkv\u00e4rd slapstick.
\nText: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Alla heter Allan Regi och medverkande Ola Hed\u00e9n och Ulf Dohlsten Scenografi Eric Langert G\u00e4stspel 4-15 mars 2014 p\u00e5 Vita Scenen, Folkteatern i G\u00f6teborg Denna komedi, som \u00e4r p\u00e5 turn\u00e9 i V\u00e4stsverige, \u00e4r specialskriven f\u00f6r Ulf Dohlsten och Ola Hed\u00e9n. De regisserar sig sj\u00e4lva utifr\u00e5n ett manus av Bengt J\u00e4rnblad, vars dramatikerdebut skedde f\u00f6rst 2009. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-81072","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81072","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=81072"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81072\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":81077,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81072\/revisions\/81077"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=81072"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=81072"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=81072"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}