{"id":80888,"date":"2014-03-02T08:49:48","date_gmt":"2014-03-02T07:49:48","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80888"},"modified":"2014-03-02T18:01:22","modified_gmt":"2014-03-02T17:01:22","slug":"den-inbillningssjuke-samhallskritik-karlekskomedi-och-en-pjas-om-molieres-pjas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80888","title":{"rendered":"Den inbillningssjuke &#8211; samh\u00e4llskritik, k\u00e4rlekskomedi och en pj\u00e4s om Moli\u00e8res pj\u00e4s"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/Anastasia.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-80890\" alt=\"Anastasia\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/Anastasia-300x200.jpg\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/Anastasia-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/Anastasia.jpg 490w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Den inbillningssjuke<br \/>\nMoment<br \/>\nRegi: Andreas Boonstra<br \/>\nPremi\u00e4r: 2014-03-01<\/p>\n<p>H\u00e4romdagen satt jag p\u00e5 tunnelbanan och r\u00e5kade snappa upp en del ur tv\u00e5 unga kvinnors konversation kring mental oh\u00e4lsa. En av kvinnorna hade k\u00f6pt n\u00e5gon sorts sj\u00e4lvhj\u00e4lp-bok, troligtvis n\u00e5gonting inom ramarna av positiv psykologi. Hennes ton var allvarlig, hon ber\u00e4ttade f\u00f6r v\u00e4ninnan om sitt problem. Problemet var att hon inte kunde anv\u00e4nda sig av n\u00e5gra metoder ur boken hon k\u00f6pt eftersom hon inte hade n\u00e5gra mentala h\u00e4lsoproblem. Hon uttryckte sig \u00e4rligt \u2013 problemet var bristen p\u00e5 problem. En paradox. Likt l\u00e4kemedelsindustrin, i pj\u00e4sens fall.<\/p>\n<p>L\u00e4kemedelsindustrin: n\u00e4ssprej, kosttillskottspiller och antidepressanter; privat\u00e4gda apotek, pengar och placeboeffekten. Pillren som motverkar f\u00f6rkylningar \u00e4r rekommenderade att tas innan f\u00f6rkylningen. Hur ska man veta att man kommer att bli f\u00f6rkyld innan man blivit det? Tjusiga namn p\u00e5 alla m\u00f6jliga sjukdomar. Allting i en enda samtida r\u00f6ra. I ett scenario d\u00e4r ingen l\u00e4ngre blev sjuk vore det ett ekonomiskt problem. I Den inbillningssjuke lider huvudkarakt\u00e4ren \u2013 Argan, spelad av Linda K\u00e4llgren \u2013 tv\u00e4rtemot av ett \u00e4ndl\u00f6st antal fysiska besv\u00e4r och sjukdomar. Han k\u00f6per alla dessa l\u00e4kemedel, ifr\u00e5gas\u00e4tter inte dess verkan. Oerh\u00f6rt bekv\u00e4mt f\u00f6r ekonomin.<\/p>\n<p>Den inbillningssjuke rymmer p\u00e5 ett s\u00e4tt tre pj\u00e4ser \u2013 den samh\u00e4llskritiska pj\u00e4sen om l\u00e4kemedelsindustrin, en k\u00e4rlekskomedi och en pj\u00e4s om pj\u00e4sen, en analys av Moli\u00e8res Den inbillade sjuke \u2013 hans sista pj\u00e4s. Man kan se den som tv\u00e5 pj\u00e4ser \u2013 den f\u00f6rst- och sistn\u00e4mnda g\u00e5r hand i hand; b\u00e5da tv\u00e5 ifr\u00e5gas\u00e4tter l\u00e4kemedelsindustrin. D\u00e4rut\u00f6ver genomsyras Den inbillningssjuke av en sorts hatk\u00e4rlek mot Moli\u00e8res pj\u00e4s som i sin tur resulterar i en hel del platta sk\u00e4mt p\u00e5 bekostnad av originalpj\u00e4sens karakt\u00e4rer. Den f\u00f6rl\u00f6jligande sortens humor passar inte in.<\/p>\n<p>De medverkande \u00e4r samlade kring fikabordet. De kvinnliga sk\u00e5despelarna spelar m\u00e4n och vice versa. Framlagda manuspapper och framst\u00e4llda kaffekoppar. \u00c4ndringar i manuset ska g\u00f6ras, repliker ska strykas. Komedins samh\u00e4llskritiska nyans ska framtr\u00e4da. L\u00e4kemedelsindustrin ska ifr\u00e5gas\u00e4ttas och kritiseras. Delar \u00e4r h\u00e4mtade ur Moli\u00e8res originalpj\u00e4s, delar \u00e4r bearbetade och delar skulle kunna vara inspirerade av de tv\u00e5 unga kvinnorna jag redan n\u00e4mnt. I slut\u00e4ndan l\u00e4r sig den inbillningssjuke att ifr\u00e5gas\u00e4tta l\u00e4kare och l\u00e4kemedel. Komedin slutar v\u00e4l, samh\u00e4llskritiken kvarst\u00e5r i form av ett fr\u00e5getecken.<\/p>\n<p>\u00d6vers\u00e4ttning: Anders Bodeg\u00e5rd<br \/>\nRegi, bearbetning, scenografi: Andreas Boonstra<br \/>\nI rollerna:<br \/>\nArgan: Linda K\u00e4llgren<br \/>\nB\u00e9line: Anders Berg<br \/>\nAng\u00e9lique: Anders Berg<br \/>\nB\u00e9ralde: Jenny Antoni<br \/>\nCl\u00e9ante: Jenny Antoni<br \/>\nMonsieur Diafoirus: Jenny Antoni<br \/>\nThomas Diafoirus: Jenny Antoni<br \/>\nMonsieur Purgon: Anders Berg<br \/>\nMonsieur Fleurant: Jenny Antoni<br \/>\nToinette: Ludde Hagberg<\/p>\n<p>Foto: Peder Brun<\/p>\n<p><strong>Text: Anastasia Brink<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Den inbillningssjuke Moment Regi: Andreas Boonstra Premi\u00e4r: 2014-03-01 H\u00e4romdagen satt jag p\u00e5 tunnelbanan och r\u00e5kade snappa upp en del ur tv\u00e5 unga kvinnors konversation kring mental oh\u00e4lsa. En av kvinnorna hade k\u00f6pt n\u00e5gon sorts sj\u00e4lvhj\u00e4lp-bok, troligtvis n\u00e5gonting inom ramarna av positiv psykologi. Hennes ton var allvarlig, hon ber\u00e4ttade f\u00f6r v\u00e4ninnan om sitt problem. Problemet var [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-80888","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80888","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=80888"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80888\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":80899,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80888\/revisions\/80899"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=80888"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=80888"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=80888"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}