{"id":80829,"date":"2014-03-01T09:33:56","date_gmt":"2014-03-01T08:33:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80829"},"modified":"2014-03-01T09:33:56","modified_gmt":"2014-03-01T08:33:56","slug":"sparvel-med-teater-tamauer-behandlar-svara-amnen-med-storsta-respekt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80829","title":{"rendered":"Sparvel med Teater Tamauer behandlar sv\u00e5ra \u00e4mnen med st\u00f6rsta respekt"},"content":{"rendered":"

\"sparvel\"<\/a>
\nSparvel<\/strong>
\nTeater Tamauer<\/a>
\nHagateatern
\nPremi\u00e4r 28 februari 2014<\/em><\/p>\n

Originaltext: Barbro Lindgren
\nManus & regi: Anders Friberg
\nScenografi & kostym: Heidi Saikkonen
\nLjus & teknik: Ida Gustafsson
\nProduktion: Gustav \u00c5vik<\/p>\n

Hagateaterns foaj\u00e9golv \u00e4r t\u00e4ckt av barnskor och p\u00e5 receptionsdisken st\u00e5r buketterna p\u00e5 rad. Det \u00e4r dags f\u00f6r premi\u00e4r p\u00e5 Teater Tamauers Sparvel och luften \u00e4r full av f\u00f6rv\u00e4ntan. Barbro Lindgrens klassiska b\u00f6cker om flickan Barbro som kallar sig f\u00f6r Sparvel ska gestaltas och b\u00f6ckerna finns att k\u00f6pa p\u00e5 teatern. <\/p>\n

Barnpubliken, som \u00e4r fr\u00e5n sex \u00e5r och upp\u00e5t, t\u00e5gar in och m\u00f6ter nyfiket Sparvels v\u00e4rld. Scenografin \u00e4r lekfullt utformad och best\u00e5r i ett runt, gr\u00f6nt klot med en mindre version av Sparvels hus p\u00e5 och s\u00e5 Konsum f\u00f6rst\u00e5s. Sara Klingvall gestaltar Sparvel och f\u00f6rklarar att v\u00e4rlden tar slut d\u00e4r bakom aff\u00e4ren, marken sv\u00e4nger ned\u00e5t och man m\u00e5ste h\u00e5lla i sig om man inte vill falla ner i avgrunden (jag kan inte l\u00e5ta bli att fundera p\u00e5 om hon syftar p\u00e5 vuxenlivet). Hon presenterar sin v\u00e4rld med hj\u00e4lp av dockor men f\u00e5r ocks\u00e5 hj\u00e4lp av kollegan Jan Ericson som axlar en m\u00e4ngd roller, s\u00e5som kompisen Pl\u00e5sterlappen, Barnfarbrorn, Fisktanten, Aptanten med sneda munnen och Sparvels f\u00f6r\u00e4lder Mappa. <\/p>\n

Sparvel anstr\u00e4nger sig f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 vuxenv\u00e4rlden, det d\u00e4r med att alla ska d\u00f6 n\u00e5gon g\u00e5ng och varf\u00f6r Aptanten vill ha munnen p\u00e5 kinden. Och varf\u00f6r f\u00e5r man inte leka med Barnfarbrorn som \u00e4r s\u00e5 sn\u00e4ll? Att vara liten, men d\u00e4rmed inte bortkopplad fr\u00e5n livets stora fr\u00e5gor blir ett nyckeltema i f\u00f6rest\u00e4llningen. Hur s\u00e4tter man ord p\u00e5 det man inte vet och vad ska man g\u00f6ra n\u00e4r Br\u00e5kpojkarna best\u00e4mmer lekens regler?<\/p>\n

Med humor, mod och det sj\u00e4lvklara ifr\u00e5gas\u00e4ttande som bara ett barn besitter r\u00f6r sig sk\u00e5despelarna mellan barn- och vuxenv\u00e4rlden. Barnpubliken uppm\u00e4rksammar mig p\u00e5 pj\u00e4sens ber\u00f6ringspunkter och visar tydligt vilka situationer de k\u00e4nner igen. Barnperspektivet \u00e4r n\u00e4rvarande och sv\u00e5ra \u00e4mnen behandlas med st\u00f6rsta respekt. Scenografi, ljus och de enkla attribut som f\u00f6rvandlar sk\u00e5despelaren Jan Ericson till Sparvels alla bekantskaper samspelar lekfullt och inspirerande. Jag minns det barn jag var n\u00e4r jag l\u00e4ste Barbro Lindgrens b\u00f6cker och jag l\u00e4mnar Hagateatern tacksam \u00f6ver p\u00e5minnelsen om det barnet och dem minnen Sparvels historia v\u00e4ckt till liv.
\nText: Mathilda Adolfsson<\/strong><\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nJan Ericson & Sara Klingvall<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sparvel Teater Tamauer Hagateatern Premi\u00e4r 28 februari 2014 Originaltext: Barbro Lindgren Manus & regi: Anders Friberg Scenografi & kostym: Heidi Saikkonen Ljus & teknik: Ida Gustafsson Produktion: Gustav \u00c5vik Hagateaterns foaj\u00e9golv \u00e4r t\u00e4ckt av barnskor och p\u00e5 receptionsdisken st\u00e5r buketterna p\u00e5 rad. Det \u00e4r dags f\u00f6r premi\u00e4r p\u00e5 Teater Tamauers Sparvel och luften \u00e4r full […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-80829","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80829","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=80829"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80829\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":80833,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80829\/revisions\/80833"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=80829"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=80829"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=80829"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}