{"id":80622,"date":"2014-02-23T15:37:15","date_gmt":"2014-02-23T13:37:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80622"},"modified":"2014-03-24T07:40:04","modified_gmt":"2014-03-24T06:40:04","slug":"skivrecension-st-vincent-st-vincent","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80622","title":{"rendered":"Skivrecension: St. Vincent – St. Vincent"},"content":{"rendered":"

\"st-vincent\"<\/a><\/p>\n

Artist: St. Vincent<\/strong>
\n Titel: St. Vincent<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Jag g\u00e5r rakt p\u00e5 sak: Annie Clark har aldrig varit lika sj\u00e4lvklar.\u00a0I takt med att hon f\u00f6r varje sl\u00e4pp visat prov p\u00e5 utveckling tycks \u00e4ven sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet ha vuxit; p\u00e5 omslaget till sitt sj\u00e4lvbetitlade, fj\u00e4rde soloalbum som St. Vincent sitter hon passande nog p\u00e5 en tron, med en ny ”near-future cult leader-look” och en blick som ser ut att kunna tr\u00e4nga igenom vilken sj\u00e4l som helst.<\/p>\n

St. Vincent<\/em> \u00e4r hennes mest l\u00e4ttillg\u00e4ngliga album hittills — och visst — cynikerna skulle kunna s\u00e4ga att det beror p\u00e5 att det, efter n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 klassiska indielabeln 4AD,\u00a0\u00e4r hennes debut p\u00e5 majorbolag. Men redan p\u00e5 \u00f6ppningssp\u00e5ret Rattlesnake<\/em>\u00a0— som bokstavligen handlar om n\u00e4r hon tog en promenad, kl\u00e4dde av sig f\u00f6r att bli ett med naturen, och uppt\u00e4ckte en skallerorm —<\/span>\u00a0framg\u00e5r hennes excentriska briljans — och s\u00e4ttet hon g\u00e5r fr\u00e5n att sjunga ”am I the only one in the only world?”<\/em>\u00a0till\u00a0”I’m not the only one in the only world”<\/em>\u00a0ger l\u00e5ten en charmigt teatralisk uppbyggnad.\u00a0\u00c4ven de tv\u00e5 f\u00f6rsta singlarna fr\u00e5n albumet:\u00a0Birth in Reverse<\/em> — som inleds med textraden ”oh what an ordinary day \/ take out the garbage, masturbate”<\/em> — och Digital Witness<\/em> — som driver med samtidens beroende av sociala medier —\u00a0\u00e4r tv\u00e5 l\u00e5tar som tillh\u00f6r det mest direkta hon gjort, samtidigt som de har en n\u00e4rmast\u00a0elektrisk laddning.<\/p>\n

Vi kan h\u00f6ra influenser fr\u00e5n den funkiga art-rock vars grund lades av band som Talking Heads.\u00a0Senast St. Vincent spelade i Sverige var p\u00e5 Filadelfiakyrkan, tillsammans med just David Byrne som hon sl\u00e4ppte albumet Love This Giant<\/em> ihop med, och det tog bara 36 timmar efter det att hon kom hem fr\u00e5n den turn\u00e9n innan hon b\u00f6rjade skriva l\u00e5tar till det h\u00e4r albumet.\u00a0Ett album hon sj\u00e4lv beskriver som ”a\u00a0party record you could play at a funeral”, och h\u00f6jdpunkterna \u00e4r just de emotionellt komplexa l\u00e5tarna, s\u00e5som\u00a0Prince Johnny<\/em>\u00a0och den dramatiska finalen med\u00a0Severed Crossed Fingers.\u00a0<\/em>Om jag ska anm\u00e4rka p\u00e5 n\u00e5got k\u00e4nns albumets andra h\u00e4lft bitvis n\u00e5got anonym j\u00e4mf\u00f6rt med den f\u00f6rsta, men trots det \u00e4r St. Vincent<\/em> ett av \u00e5rets hittills mest sj\u00e4lvs\u00e4kra album — fr\u00e5n en intressant artist som tycks vara i den kreativa toppen av sin karri\u00e4r.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Prince Johnny, Digital Witness, Severed Crossed Fingers<\/p>\n