{"id":80592,"date":"2014-02-21T15:57:09","date_gmt":"2014-02-21T13:57:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80592"},"modified":"2014-02-21T16:23:46","modified_gmt":"2014-02-21T14:23:46","slug":"filmrecension-sadan-far-sadan-son","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80592","title":{"rendered":"Filmrecension: S\u00e5dan far, s\u00e5dan son"},"content":{"rendered":"

\"S-dan_far-_s-dan_son\"<\/a><\/p>\n

S\u00e5dan far, s\u00e5dan son
\nBetyg: 4
\nPremi\u00e4r: 21 Februari<\/p>\n

Vad betyder arv och milj\u00f6 f\u00f6r v\u00e5r uppv\u00e4xt? \u00c4r DNA viktigare \u00e4n k\u00e4rlek? Hirokazu Koreeda unders\u00f6ker blodsbandets betydelse och faderskapet i det f\u00e4ngslande och sk\u00f6ra familjedramat S\u00e5dan far, s\u00e5dan son.<\/p>\n

Ryota Nonomiya, karri\u00e4rmannen vars ledord \u00e4r framg\u00e5ng framf\u00f6r allt annat, \u00e4r besviken p\u00e5 sitt barn. Keita visar ingen fram\u00e5tanda. Hans skolresultat \u00e4r d\u00e5liga och de f\u00f6rv\u00e4ntade pianotalangerna uteblir. En dag, cirka sex \u00e5r f\u00f6r sent, f\u00e5r Ryota en f\u00f6rklaring. Keita \u00e4r inte hans biologiska barn. P\u00e5 BB har man f\u00f6rv\u00e4xlat de tv\u00e5 pojkarna Keita och Ryusei. Och nu vill Ryota ha sitt biologiska barn Ryusei. Men han inser inte beslutets \u00f6desdigra konsekvenser.<\/p>\n

Tv\u00e5 pappor, vitt skilda varandra. Den ena str\u00e4ng. Den andre sn\u00e4ll och godhj\u00e4rtad. Tv\u00e5 familjer, en med m\u00e5nga regler. Den andra, n\u00e4stintill kravfri. Tv\u00e5 hem – Keitas, en m\u00e5ngmiljonvilla. Ryuseis, en liten etta lokaliserad i samma hus som familjens lilla matbutik. Rik eller fattig. Kaos eller ordning. Koreedas narrativ \u00e4r \u00f6vertydligt och svart och vitt. Men filmen fyller sitt syfte. S\u00e5dan far, s\u00e5dan son handlar om faderskapet. Vad g\u00f6r en pappa till en pappa? \u00c4r det tiden man spenderar med sitt barn – lekarna, skratten. Den faktiska n\u00e4rvaron med sin son. Eller \u00e4r det enda som betyder n\u00e5got biologin?<\/p>\n

Efter tidigare m\u00e4sterverk som Nobody Knows om heml\u00f6sa barn i Tokyo riktar Koreeda \u00e5ter igen blicken mot barnet och dess utsatthet. Barnet kontra vuxenv\u00e4rlden. Ryuseis v\u00e4rld f\u00f6r\u00e4ndras drastiskt d\u00e5 han tvingas l\u00e4mna sin familj f\u00f6r en annan. Varf\u00f6r fr\u00e5gar han sig. Ryusei: \u201dF\u00e5r jag komma hem snart?\u201d. Familjen Nonomiyas: \u201dNej, vi \u00e4r dina nya f\u00f6r\u00e4ldrar.\u201d Ryusei: \u201dVarf\u00f6r d\u00e5? Nonomiyas: \u201dD\u00e4rf\u00f6r.\u201d Ryusei: \u201dVarf\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r?\u201d<\/p>\n

Med sm\u00e5 medel – ett ansiktsuttryck, en enkel gest – f\u00f6rmedlas stora k\u00e4nslor. Sk\u00e5despelet f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslorna. Jon Fobunku briljerar i rollen som det vilsna och v\u00e4l tyglade barnet Keita. Masaharu Fukuyama g\u00f6r en stark rollinsats som den p\u00e5 ytan best\u00e4mda men innerst inne omt\u00e4nksamma Ryota.<\/p>\n

Trots on\u00f6dig \u00f6vertydlighet, moralkaka och viss f\u00f6ruts\u00e4gbarhet \u00e4r En s\u00e5dan far, en s\u00e5dan son en \u00f6msint och fin historia om f\u00f6r\u00e4ldraskap, en stark film fylld till bredden med k\u00e4nslor vi alla kan k\u00e4nna igen och relatera till.<\/p>\n

Skribent: Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

S\u00e5dan far, s\u00e5dan son Betyg: 4 Premi\u00e4r: 21 Februari Vad betyder arv och milj\u00f6 f\u00f6r v\u00e5r uppv\u00e4xt? \u00c4r DNA viktigare \u00e4n k\u00e4rlek? Hirokazu Koreeda unders\u00f6ker blodsbandets betydelse och faderskapet i det f\u00e4ngslande och sk\u00f6ra familjedramat S\u00e5dan far, s\u00e5dan son. Ryota Nonomiya, karri\u00e4rmannen vars ledord \u00e4r framg\u00e5ng framf\u00f6r allt annat, \u00e4r besviken p\u00e5 sitt barn. Keita […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20],"tags":[],"class_list":["post-80592","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80592","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=80592"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80592\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":80600,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80592\/revisions\/80600"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=80592"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=80592"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=80592"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}