{"id":80566,"date":"2014-02-21T12:08:27","date_gmt":"2014-02-21T10:08:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80566"},"modified":"2014-03-13T16:17:35","modified_gmt":"2014-03-13T15:17:35","slug":"gertrud-i-regi-av-john-caird-ar-en-elegant-forestallning-nast-intill-perfektion-in-i-minsta-detalj","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80566","title":{"rendered":"Gertrud i regi av John Caird \u00e4r en elegant f\u00f6rest\u00e4llning, n\u00e4st intill perfektion in i minsta detalj"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-80572\" alt=\"gertrud\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud1.jpg\" width=\"450\" height=\"322\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud1.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud1-300x214.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Gertrud<\/strong><br \/>\n<em>Av Hjalmar S\u00f6derberg<br \/>\nRegi John Caird<br \/>\nScenografi Jan Lundberg<br \/>\nKostym Ann-Margret Fyreg\u00e5rd<br \/>\nLjus Hans-\u00c5ke Sj\u00f6quist<br \/>\nPeruk och mask Hanna S\u00f6derstr\u00f6m<br \/>\nPremi\u00e4r 20 februari M\u00e5larsalen, Dramaten<\/em><\/p>\n<p>Gertrud har flera m\u00e4n som vill ha henne: en man som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att bli statsr\u00e5d och som \u00e4r djupt f\u00e4st vid henne, en ung eldig \u00e4lskare och dessutom har hennes stora ungdomsk\u00e4rlek kommit tillbaka till Sverige f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 henne tillbaka. \u00c4r hon lycklig d\u00e5, n\u00e4r hon st\u00e5r i valet mellan tre sp\u00e4nnande m\u00e4n? Nej inte s\u00e4rskilt. F\u00f6r alla m\u00e4nnen \u00e4r egofixerade och ser kvinnor mer som n\u00e5got de \u00e4ger.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen skrevs sommaren efter S\u00f6derbergs uppbrott fr\u00e5n en relation med Maria von Platen, som f\u00e5tt st\u00e5 modell f\u00f6r titelrollen. Gertrud skrevs 1906 men \u00e4r \u00e4nd\u00e5 skr\u00e4mmande aktuell. Tyv\u00e4rr har nog inte kvinnors situation f\u00f6r\u00e4ndrats s\u00e5 mycket under dessa drygt hundra \u00e5ren. Relationen mellan man och kvinna bygger fortfarande ofta mer p\u00e5 mannens behov. Fria kvinnor som har r\u00e4tt att sj\u00e4lva ta initiativ till en relation och som kan f\u00f6rs\u00f6rja sin man betraktas nog med misstro i m\u00e5nga sammanhang fortfarande. Eller?<\/p>\n<p>F\u00f6rst och fr\u00e4mst m\u00e5ste jag s\u00e4ga att det h\u00e4r \u00e4r en oerh\u00f6rt elegant f\u00f6rest\u00e4llning, n\u00e4st intill perfektion in i minsta detalj och alla de fem sk\u00e5despelarna \u00e4r skickliga, helt r\u00e4tt i sina roller. Anna Bj\u00f6rk som Gertrud \u00e4r vackert genomskinlig, naket \u00f6ppen i sina k\u00e4nslor. Jonas Malmsj\u00f6 som Gustav Kanning, sk\u00f6r och vek och samtidigt s\u00e5 f\u00f6r\u00e4lskad i sin egen karri\u00e4r och f\u00f6r\u00e4lskad f\u00f6r livet i sin mamma som han \u00e4r beroende av. Kanske \u00e4r k\u00e4rleken mellan Gustav Kanning och hans mor Professorskan Kanning, spelad av Mia Benson, f\u00f6rest\u00e4llningens vackraste k\u00e4rlek. Eftersom regiss\u00f6ren valt att l\u00e5ta scenen ta plats med publiken runt om p\u00e5 alla kanter kommer vi alla s\u00e5 n\u00e4ra, s\u00e5 n\u00e4ra sk\u00e5despelarna att de kan spela med sina ansiktstryck och med sm\u00e5 medel.<\/p>\n<p>Den strama scenl\u00f6sningen med enbart fem tr\u00e4kuber och med sparsam ljuss\u00e4ttning \u00e4r sparsmakat enkel och elegant, stram och stark. Ljuss\u00e4ttningen, sk\u00e5despelarna och den dramatiska musiken av Stenhammar bildar en helhet som inte g\u00e5r att v\u00e4rja sig emot.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r jag tror de flesta kan hitta n\u00e5got de k\u00e4nner igen sig i. De flesta har n\u00e5gon g\u00e5ng \u00e4lskat n\u00e5gon som inte \u00e4lskat lika mycket tillbaka, eller sj\u00e4lv varit \u00e4lskad av n\u00e5gon som man sj\u00e4lv inte kan t\u00e4nka sig leva med, eller k\u00e4nt sig f\u00f6r gammal, f\u00f6r ung, inte k\u00e4nt sig vacker eller k\u00e4nt sig vacker.<\/p>\n<p>F\u00f6r min del l\u00e4gger jag in en betydelse i f\u00f6rest\u00e4llningen som inte regiss\u00f6ren l\u00e5tit vara s\u00e5 framtr\u00e4dande, men som jag tror skulle kunna vara det. Gertrud och hennes man har f\u00f6rlorat ett barn, det kommer fram n\u00e5gra g\u00e5nger under f\u00f6rest\u00e4llningen utan att det dras fram som s\u00e4rskilt betydelsefullt. Att f\u00f6rlora ett barn kan krossa m\u00e5nga \u00e4ktenskap, jag undrar f\u00f6r min del om Gertrud inte riktigt vill ta itu med sin sorg och saknad efter sonens d\u00f6d eller om hon och hennes man Gustav aldrig riktigt tagit sig igenom sorgen tillsammans.<\/p>\n<p>Gertrud inneh\u00e5ller f\u00f6rresteb en av den svenska litteraturens mest k\u00e4nda citat: <em>Jag tror p\u00e5 k\u00f6ttets lust och p\u00e5 sj\u00e4lens obotliga ensamhet<\/em>.<br \/>\nPj\u00e4sen hade urpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 1907 och v\u00e4ckte med sin normbrytande kvinnliga huvudroll starka reaktioner. Senast den sattes upp p\u00e5 teatern var p\u00e5 Lilla scenen 1986, d\u00e5 med Margaretha Bystr\u00f6m, Erland Josephson, Mathias Henrikson, Thorsten Flinck och Birgitta Valberg i rollerna och med regi av Christian Tomner. Den brittiske regiss\u00f6ren John Caird har vi tidigare m\u00f6tt i en rad upps\u00e4ttningar p\u00e5 Dramaten, som Strindbergs D\u00f6dsdansen och Shakespeares Romeo och Julia p\u00e5 Stora scenen.<\/p>\n<p><strong>I rollerna<\/strong><br \/>\nGertrud Kanning Anna Bj\u00f6rk<br \/>\nGustav Kanning Jonas Malmsj\u00f6<br \/>\nErland Jansson Otto Hargne Kin<br \/>\nGabriel Lidman Magnus Ehrner<br \/>\nProfessorskan Kanning Mia Benson<\/p>\n<p>Foto S\u00f6ren Vilks<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-80570\" alt=\"gertrud2\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud2.jpg\" width=\"450\" height=\"725\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud2.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud2-186x300.jpg 186w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-80569\" alt=\"gertrud\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud-300x214.jpg\" width=\"300\" height=\"214\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud-300x214.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/gertrud.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Gertrud Av Hjalmar S\u00f6derberg Regi John Caird Scenografi Jan Lundberg Kostym Ann-Margret Fyreg\u00e5rd Ljus Hans-\u00c5ke Sj\u00f6quist Peruk och mask Hanna S\u00f6derstr\u00f6m Premi\u00e4r 20 februari M\u00e5larsalen, Dramaten Gertrud har flera m\u00e4n som vill ha henne: en man som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att bli statsr\u00e5d och som \u00e4r djupt f\u00e4st vid henne, en ung eldig \u00e4lskare och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-80566","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80566","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=80566"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80566\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":80583,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80566\/revisions\/80583"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=80566"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=80566"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=80566"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}