{"id":80510,"date":"2014-02-19T22:26:35","date_gmt":"2014-02-19T20:26:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80510"},"modified":"2014-02-19T22:26:35","modified_gmt":"2014-02-19T20:26:35","slug":"skivrecenson-angel-olsen-burn-your-fire-for-no-witness","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80510","title":{"rendered":"Skivrecenson: Angel Olsen – Burn Your Fire for No Witness"},"content":{"rendered":"

\"burnyourfire\"<\/a><\/p>\n

Artist: Angel Olsen
\nTitel: Burn Your Fire for No Witness
\nBetyg: 3<\/strong><\/p>\n

Angel Olsen har sagt att hon aldrig k\u00e4nt sig bekv\u00e4m med sin egen r\u00f6st. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som hon p\u00e5 sin nya skiva hela tiden l\u00e5nar andra artisters s\u00e5ngstil. Ibland leker hon Leonard Cohen, ibland Judy Henske, ibland l\u00e5ter hon r\u00f6sten darra som om hon sj\u00f6ng countrypop p\u00e5 sextiotalet. Den tydligaste r\u00f6da tr\u00e5den p\u00e5 Burn Your Fire for No Witness<\/em> \u00e4r just hur splittrad skivan \u00e4r. Inte bara r\u00f6sten irrar fram mellan olika stilar, resten av musiken byter ocks\u00e5 stil, skiftar mellan avskalad folkpop och distad alternativrock. V\u00e4xlingarna sker s\u00e4llan i sj\u00e4lva l\u00e5tarna, ist\u00e4llet l\u00e5ter det som att man innan varje l\u00e5t best\u00e4mt sig f\u00f6r en stil att imitera. Resultatet blir splittrat, ibland svagt och ibland opersonligt. Men samtidigt g\u00e5r det inte att komma f\u00f6rbi att Olsen har b\u00e5de talang, r\u00f6stresurser och en f\u00f6rm\u00e5ga att skriva vackra l\u00e5tar.<\/p>\n

Att musik imiterar beh\u00f6ver inte vara d\u00e5ligt, det g\u00e4ller bara att stj\u00e4la p\u00e5 r\u00e4tt. Skivans titel kommer fr\u00e5n l\u00e5ten White Fire<\/em> d\u00e4r Angel Olsen sjunger ”If you’ve still got some light in you, then go before it’s gone, burn your fire for no witness, it’s the only way it’s done”. Hela l\u00e5ten imiterar Leonard Cohens sextiotal: gitarrerna, r\u00f6stl\u00e4get, texten och l\u00e5tens uppbyggnad. Samtidigt \u00e4r det en fantastisk bra l\u00e5t, hypnotiskt vacker, en av de b\u00e4sta som Angel Olsen gjort. Och s\u00e5 l\u00e4nge musiken blir bra g\u00f6r det ju egentligen inte s\u00e5 stor skillnad att man kopierar. Problemet \u00e4r att Angel Olsen inte verkar veta vad hon ska imitera, och lika ofta som resultatet blir bra s\u00e5 blir det platt och ointressant.<\/p>\n

Trots sina brister \u00e4r Burn Your Fire for No Witness<\/em> ett steg fram\u00e5t fr\u00e5n Angel Olsens tidigare skivor. S\u00e4rskilt r\u00f6sten och l\u00e5tskrivandet har finslipats. Samtidigt l\u00e5ter det mer s\u00f6kande, mer irrande mellan olika stilar och id\u00e9er. Olsen har blivit otydligare med vem hon \u00e4r som artist. Burn Your Fire for No Witness<\/em> \u00e4r en skiva som framf\u00f6rallt k\u00e4nns lovande, som f\u00e5r mig att se fram emot den musik som Angel Olsen kommer g\u00f6ra n\u00e4r hon hittat sin egen r\u00f6st.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: White Fire<\/p>\n

Text: Felix Linden<\/strong><\/p>\n