{"id":80339,"date":"2014-02-15T17:41:12","date_gmt":"2014-02-15T15:41:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80339"},"modified":"2014-02-15T18:56:08","modified_gmt":"2014-02-15T16:56:08","slug":"filmrecension-only-lovers-left-alive","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80339","title":{"rendered":"Filmrecension: Only lovers left alive"},"content":{"rendered":"

\"olla7\"<\/a><\/p>\n

Only lovers left alive
\nBetyg: 5
\nPremi\u00e4r: 14 februari<\/p>\n

 <\/p>\n

Jim Jarmusch \u00e4r en av de f\u00e5 filmskapare som lyckas vara briljanta rakt igenom utan att stagnera i sitt uttryck utan att f\u00f6rlora just det, uttrycket, de omissk\u00e4nnliga Jarmuschsymfonierna, en alldeles egen unik v\u00e4rld med m\u00e5nga olika slags platser.<\/p>\n

Det \u00e4r v\u00e4ldigt viktigt att veta att Jarmusch d\u00e4rmed aldrig riktigt passar in i beskrivningen av sina filmer vilket Only lovers left alive \u00e4r ett perfekt exempel p\u00e5. Handlingen kretsar kring Adam (tom Hiddleston) och Eve (Tilda Swinton) som genom \u00e5rhundraden varit \u00e4lskande. De \u00e4r vampyrer. Men det \u00e4r egentligen inte alls vad filmen fokuserar p\u00e5, snarare \u00e4r vampyreffekten sekund\u00e4r, \u00e5tminstone enligt den klassiska normen g\u00e4llande denna genre, f\u00f6r det handlar- egentligen- om personligheter och hur de f\u00f6r\u00e4ndras, eller inte f\u00f6r\u00e4ndras, av tidens g\u00e5ng.<\/p>\n

Adam, exempelvis, \u00e4r en suicidal misantropisk musiker, vilket Eve i ett samtal med Christopher Marlowe (fantastiskt gestaltad av John Hurt) s\u00e4ger troligtvis beror p\u00e5 att han umgicks med Byron och Shelley n\u00e4r de tr\u00e4ffades, varp\u00e5 Marlowe svarar att han verkligen \u00f6nskar Adam var f\u00f6dd och n\u00e4rvarande d\u00e5 han skrev Hamlet (Shakespeare fick manus f\u00f6r att Marlowe ville framf\u00f6ra sina verk, men han var ju d\u00f6d d\u00e5, vilket g\u00f6r det ganska sv\u00e5rt.) eftersom han hade varit den perfekta f\u00f6rebilden.<\/p>\n

Eve d\u00e4remot \u00e4lskar livet. Hon \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n Adam, men finner sk\u00f6nhet i sm\u00e5 saker som alltid varit d\u00e4r, exempelvis djur, dans, v\u00e4xter osv. Hon \u00e4r en bohem som njuter av varje nyans i varje \u00f6gonblick.<\/p>\n

De \u00e4r ett perfekt par i denna kontrast; en gudomlig paradox.<\/p>\n

I en sekvens av filmen kommer Eves lillasyster Ava (Mia Wasikovska) virvlande in i handlingen. Hon \u00e4r mer den klassiska vampyren i sitt beteende, till skillnad fr\u00e5n Adam, Eve och Marlowe som alla skaffar blod via l\u00e4kare, blodbanker med andra ord. Ava kallar dem snobbar, \u00f6verl\u00e4gsna, patetiska, f\u00f6rlegade, hycklare. Hennes n\u00e4rvaro \u00e4r det som f\u00f6r in den sista spiken i kistan, s\u00e5 att s\u00e4ga, d\u00e5 hon f\u00f6r med sig kaos och d\u00f6d, oskuld och manipulation, hon \u00e4r en s\u00e5dan som tar allt syre i rummet och \u00e4r barnsligt h\u00e4nsynsl\u00f6s; den jobbiga lillasystern i ett n\u00f6tskal, fast v\u00e4rre eftersom hon d\u00f6dar folk.<\/p>\n

 <\/p>\n

Only lovers left alive \u00e4r en suggestiv, hypnotisk tonsatt saga om vardagen. Vardagen som \u00e4r annorlunda och \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 lik m\u00e4nniskornas. Blodet \u00e4r farligt om man hittar en d\u00e5lig l\u00e4kare\/langare, d\u00e5 det kan f\u00f6ra med sig smitta. Med andra ord \u00e4r vampyrerna v\u00e4ldigt d\u00f6dliga.<\/p>\n

Och som jag skrivit \u00e4r inte det h\u00e4r en vampyrfilm. Det \u00e4r en film om livet och hur olika det ser ut, det \u00e4r en film full av k\u00e4rlek och sorg, av tungsinne och lycka. Jag rekommenderar den d\u00e4rmed inte till Twilight-fans eller Anne Rice-fans etc, ni kommer sitta och v\u00e4nta p\u00e5 att n\u00e5got skall h\u00e4nda och uppf\u00f6ljningar av detaljer, som, om det inte vore Jarmusch, hade varit sj\u00e4lvklara.<\/p>\n

Jag sj\u00e4lv lever till stor del i Jarmusch v\u00e4rld, inte rent fysiskt, men annars. Jag \u00e4lskar hur han sakta f\u00f6r fram h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet vilket skapar k\u00e4nslan av att filmen utvecklas av sig sj\u00e4lv som vore den en levande organism, och jag vet att n\u00e4r jag ser om Only lovers left alive kommer jag hitta en ny detalj, f\u00f6rmodligen flera, om det s\u00e5 \u00e4r tionde g\u00e5ngen jag ser den.<\/p>\n

F\u00f6r mig \u00e4r det n\u00e5got som r\u00e4cker, enbart, f\u00f6r att skapa ett m\u00e4sterverk. Och det \u00e4r inte det enda som \u00e4r styrkan i Jarmusch filmer. S\u00e5 med andra ord \u00e4r Only lovers left alive \u00e4nnu ett m\u00e4sterverk, fullt av bilder, k\u00e4nslor, nyanser, surrealistisk realism, sm\u00e5 sm\u00e5 saker, kommentarer man kan kontemplera \u00f6ver, ibland bara en enda mening, med resultatet att man f\u00e5r minst fem olika tolkningar. Detsamma g\u00e4ller f\u00f6r bilder, element och uppenbara fokus.<\/p>\n

F\u00f6r Jarmusch f\u00f6rklarar sig inte. Det \u00e4r inte hans sak att g\u00f6ra; man ber\u00e4ttar inte vad en inslagen g\u00e5va \u00e4r n\u00e4r man ger den, eller hur.<\/p>\n

 <\/p>\n

Skribent: Klara Norling<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Only lovers left alive Betyg: 5 Premi\u00e4r: 14 februari   Jim Jarmusch \u00e4r en av de f\u00e5 filmskapare som lyckas vara briljanta rakt igenom utan att stagnera i sitt uttryck utan att f\u00f6rlora just det, uttrycket, de omissk\u00e4nnliga Jarmuschsymfonierna, en alldeles egen unik v\u00e4rld med m\u00e5nga olika slags platser. Det \u00e4r v\u00e4ldigt viktigt att veta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-80339","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80339","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=80339"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80339\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":80353,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/80339\/revisions\/80353"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=80339"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=80339"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=80339"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}