{"id":80086,"date":"2014-02-17T13:09:02","date_gmt":"2014-02-17T11:09:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80086"},"modified":"2014-03-13T16:08:44","modified_gmt":"2014-03-13T15:08:44","slug":"skivrecension-beck-morning-phase","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=80086","title":{"rendered":"Skivrecension: Beck – Morning Phase"},"content":{"rendered":"

\"beck\"<\/a><\/p>\n

Artist: Beck<\/strong>
\n Titel: Morning Phase<\/strong>
\n Betyg: 3<\/strong><\/p>\n

Bara en s\u00e5dan sak som att Beck gav ut ett album som noth\u00e4fte — ett briljant s\u00e4tt att involvera fansen, som allts\u00e5 fick f\u00f6rs\u00f6ka sig p\u00e5 att\u00a0spela in YouTube-covers av \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge oinspelade l\u00e5tar — g\u00f6r det r\u00e4tt enkelt att fortfarande tycka om honom, trots att det g\u00e5tt n\u00e4stan tv\u00e5 decennium sedan det att hans genre\u00f6verskridande magnum opus\u00a0Odelay<\/em> s\u00e5g dagens ljus. Efter att ha luftat ett par singlar hit, och ett par singlar dit (d\u00e4ribland Defriended<\/em> som kom med n\u00e4r vi p\u00e5 Kulturbloggen sammanst\u00e4llde v\u00e5ra favoritl\u00e5tar fr\u00e5n 2013<\/a>)\u00a0blir Morning Phase<\/em>\u00a0hans f\u00f6rsta riktiga studioalbum p\u00e5 sex \u00e5r. Sj\u00e4lv beskriver han albumet som en pendang till 2002 \u00e5rs Sea Change<\/em>;\u00a0ett album som drog ner p\u00e5 tempot, och pr\u00e4glat av v\u00e4rldsvana visade upp hans mer k\u00e4nslosamma och nostalgiska sida.\u00a0Flera av medmusikerna fr\u00e5n Sea Change<\/em> \u00e5terses ocks\u00e5 p\u00e5 Morning Phase<\/em>, d\u00e4ribland hans far David Campbell som har bidragit med orkesterarrangemang.<\/p>\n

Cycle, <\/em>som\u00a0atmosf\u00e4riskt \u00f6ppnar albumet med en halvminuts str\u00e5k- och keyboardparti, mynnar ut i \u00f6ppningsackordet i Morning<\/em>, och likt s\u00e5 m\u00e5nga poem, l\u00e5tar och m\u00e5lningar tidigare lyckas\u00a0Morning Phase<\/em>\u00a0f\u00e5nga just det romantiska i morgonen — k\u00e4nslan av en soluppg\u00e5ng, n\u00e5gonting mjukt och eskapistiskt bortom vardagsstressen. Det \u00e4r downtempo, och j\u00e4mf\u00f6rt med Sea Change<\/em>\u00a0vilar\u00a0Morning Phase<\/em>\u00a0p\u00e5 ett varmare och mer meditativt sound.\u00a0”I’m so tired of being alone<\/em>” sjunger Beck f\u00f6rvisso i Blue Moon<\/em>, f\u00f6rsta och ocks\u00e5 den mest givna singeln fr\u00e5n albumet, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4nns det \u00e4nd\u00e5 l\u00e4kande, som han har funnit en slags inre frid.<\/p>\n

Morning Phase<\/em> \u00e4r ett ambiti\u00f6st, men samtidigt fokuserat album fr\u00e5n en artist man aldrig riktigt kan veta vad man kan f\u00f6rv\u00e4nta sig av. Han begr\u00e4nsar sig till ett akustiskt folkpopsound, och \u00e5 ena sidan \u00e4r det vad som g\u00f6r det till en s\u00e5 kraftfull helhet, men d\u00e5 och d\u00e5 tenderar det \u00e4ven att bli aningen sm\u00e5tr\u00e5kigt — till exempel\u00a0en l\u00e5t som Wave<\/em>\u00a0blir efter ett tag r\u00e4tt monoton. Men mot slutet, med l\u00e5tar som\u00a0Blackbird Chain<\/em>\u00a0och avslutande Country Down<\/em> och Waking Light,\u00a0<\/em>hittar fyrtiotre\u00e5ringen r\u00e4tt. F\u00f6r det mesta \u00e4r albumet bra, men knappast hans mest v\u00e4rldsomv\u00e4lvande.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Blue Moon, Blackbird Chain, Waking Light<\/p>\n