{"id":79827,"date":"2014-02-03T23:57:06","date_gmt":"2014-02-03T21:57:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79827"},"modified":"2014-02-23T08:50:02","modified_gmt":"2014-02-23T06:50:02","slug":"skivrecension-xiu-xiu-angel-guts-red-classroom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79827","title":{"rendered":"Skivrecension: Xiu Xiu – Angel Guts: Red Classroom"},"content":{"rendered":"

\"xiuxiu\"<\/a><\/p>\n

Artist: Xiu Xiu
\nTitel: Angel Guts: Red Classroom
\nBetyg: 5<\/strong><\/p>\n

Det amerikanska bandet Xiu Xiu har alltid varit extremt oj\u00e4mna. Vissa av deras skivor \u00e4r fantastiska, andra bara tr\u00e5kiga. Bandet har aldrig st\u00e5tt stilla: man har experimenterat med olika musikstilar, olika instrument, olika s\u00e4tt att spela in skivor. P\u00e5 f\u00f6rra \u00e5rets Nina<\/em> inspirerades man av klassisk jazz och improviserade fram musiken. Resultatet blev s\u00e5d\u00e4r. P\u00e5 nya Angel Guts: Red Classroom<\/em> har man l\u00e4mnat jazzen bakom sig. Ist\u00e4llet inspireras man av m\u00f6rk experimentell musik fr\u00e5n sjuttio- och \u00e5ttiotalet, band som Suicide och Einst\u00fcrzende Neubauten, musikstilar som postpunk och industri. Det h\u00e4r \u00e4r stilar som ligger n\u00e4rmare det Xiu Xiu brukar g\u00f6ra, och det fungerar betydligt b\u00e4ttre.<\/p>\n

Angel Guts<\/em> inleds med ett instrumentalt sp\u00e5r som \u00e4r uppbyggt kring ett brusande oljud och en distad synth. St\u00e4mningen som \u00f6ppningssp\u00e5ret skapar, m\u00f6rk och filmisk, finns kvar genom hela skivan. Ibland bara i bakgrunden, ibland tydligt betonat. N\u00e4r Angel Guts<\/em> \u00e4r som m\u00f6rkast \u00e4r skivan sv\u00e5rlyssnad, intensivt obehaglig och \u00e5ngestladdad. Men h\u00e4r finns ocks\u00e5 l\u00e5tar som betonar Xiu Xius popsida, d\u00e4r musiken \u00e4r b\u00e5de medryckande och vacker.<\/p>\n

P\u00e5 Angel Guts<\/em> h\u00f6rs sp\u00e5ren fr\u00e5n den musik man influerats av tydligt. Man h\u00f6r sp\u00e5r av tidig postpunk, tidig industrimusik, sm\u00e5 ekon av allt fr\u00e5n Joy Division till Cabaret Voltaire. Ljudbilden l\u00e5ter smutsigt tidigt \u00e5ttiotal och musiken byggs upp av maskinrytmer, synthar, sprakande oljud och \u00e5ngestladdad s\u00e5ng. Musikaliskt \u00e4r det skickligt gjort, snyggt. Jag gillar syntharnas s\u00e4tt att skapa m\u00f6rka melodier och ljudmattor, trummornas suggestiva stil, oljudens s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e4rka st\u00e4mningen. S\u00e4rskilt faller jag f\u00f6r s\u00e5ngaren Jamie Stewarts r\u00f6st, som r\u00f6r sig mellan mjuk s\u00e5ng, viskande prat och rena skrik. Stewart har ett s\u00e4tt att fylla allt han g\u00f6r med en viss k\u00e4nsla. Ibland, som n\u00e4r hans \u00f6mt\u00e5liga s\u00e5ng blandas med m\u00f6rka ljudmattor, g\u00f6r det musiken riktigt vacker.<\/p>\n

\u00c4ven om Angel Guts<\/em> inte \u00e4r s\u00e4rskilt spretig f\u00f6r att vara Xiu Xiu s\u00e5 \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 en spretig skiva. Ibland, som p\u00e5 singelsp\u00e5ret Stupid in the Dark<\/em>, \u00e4r musiken b\u00e5de medryckande och dansant. Ibland, som i l\u00e5ten New Life Immigration<\/em>, \u00e4r musiken st\u00e4mningsfull och sorglig. Andra g\u00e5nger r\u00f6r sig skivan mot n\u00e5gon sorts kompakt m\u00f6rker, musik som \u00e4r s\u00e5 fylld av \u00e5ngest och sk\u00e4rande oljud att den blir obehaglig och anstr\u00e4ngande att lyssna p\u00e5. Sj\u00e4lv f\u00f6redrar jag Angel Guts<\/em> n\u00e4r skivan \u00e4r mer l\u00e4ttlyssnad, n\u00e4r musiken blir en sorts uppdaterad postpunk, en sorts f\u00f6rvriden popmusik. Trots sin oj\u00e4mnhet \u00e4r Angel Guts<\/em> bland det b\u00e4sta som Xiu Xiu gjort, och n\u00e4r skivan \u00e4r som b\u00e4st \u00e4r den fantastiskt bra.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Stupid in the Dark<\/p>\n

Text: Felix Lind\u00e9n<\/strong><\/p>\n