{"id":79313,"date":"2014-01-19T12:43:33","date_gmt":"2014-01-19T10:43:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79313"},"modified":"2014-02-15T12:29:02","modified_gmt":"2014-02-15T10:29:02","slug":"marie-goranzon-och-orjan-ramberg-ar-dodspatrullens-behallning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79313","title":{"rendered":"Marie G\u00f6ranzon och \u00d6rjan Ramberg \u00e4r D\u00f6dspatrullens  beh\u00e5llning"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_0500.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_0500-300x225.jpg\" alt=\"D\u00f6dspatrullen\" width=\"300\" height=\"225\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-79316\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_0500-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_0500-1024x771.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>D\u00f6dspatrullen<\/strong><br \/>\n<em>Av Marie-Louise Ekman<br \/>\nRegi Marie-Louise Ekman<br \/>\nScenografi och kostym Marie-Louise Ekman\/Jan Lundberg<br \/>\nLjus Rudi Schuster<br \/>\nPeruk och mask Barbro Forsg\u00e5rdh<br \/>\nUrpremi\u00e4r 18 januari 2014, Lilla scenen, Dramaten<\/em><\/p>\n<p>Att \u00e5ldras \u00e4r ingen barnlek. Gamla m\u00e4nniskor \u00e4r inte alltid v\u00e4na och milda. De kan vara jobbiga, elaka och bittra. Huvudpersonen i Dramatenchefen Marie-Louise Ekmans nya drama D\u00f6dspatrullen \u00e4r precis en s\u00e5dan arg och lurig gammal kvinna.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/dodspatrullen3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/dodspatrullen3-300x206.jpg\" alt=\"D\u00f6dspatrullen\" width=\"300\" height=\"206\" class=\"alignright size-medium wp-image-79318\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/dodspatrullen3-300x206.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/dodspatrullen3-1024x703.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>D\u00f6dspatrullen \u00e4r det namn som Marie-Louise Ekmans mamma kallade hemtj\u00e4nsten f\u00f6r.  Skildringen av den gamla kvinnan i D\u00f6dspatrullen bygger till stor del p\u00e5 Marie-Louise Ekmans mamma. Marie-Louise Ekman beskriver sin mor med orden &#8221;en vandrande motst\u00e5ndsr\u00f6relse&#8221;.<\/p>\n<p>Dramats beh\u00e5llning \u00e4r de str\u00e5lande sk\u00e5despelarinsatserna: Marie G\u00f6ranzon som den gamla kvinnan M\u00e4rta som precis flyttat till ett \u00e4ldreboende och \u00d6rjan Ramberg som Kurt Svalsj\u00f6, en gammal man som bor i l\u00e4genheten bredvid, \u00e4r b\u00e5da imponerande, liksom \u00f6vriga ensemblen: Basia Frydman, Lars Amble, Lil Terselius och Lena Nilsson.<\/p>\n<p>Tyv\u00e4rr \u00e4r det ocks\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningens enda beh\u00e5llning. Dramat \u00e4r en timme och tjugo minuter och s\u00e4llan har \u00e5ttio minuter varit s\u00e5 sega och l\u00e5ngsamma. De f\u00f6rsta tjugo minuterna var intressanta. M\u00e4rta har bott en vecka p\u00e5 \u00e4ldreboendet och har bes\u00f6k av sin dotter. Vi m\u00f6ter och en del andra boende. Intresset byggs upp och det \u00e4r b\u00e5de roligt och tr\u00e4ffande.<\/p>\n<p>Sedan h\u00e4nder inte mycket som engagerar mig som publik. M\u00e4rta blir inbjuden till Kurts l\u00e4genhet och deras samtal blir mer och mer absurt. Att M\u00e4rta h\u00f6r d\u00e5ligt upprepas p\u00e5 f\u00f6r m\u00e5nga s\u00e4tt och \u00e4r inte l\u00e4ngre komiskt. Det \u00e4r som att samma sk\u00e4mt upprepas f\u00f6r m\u00e5nga g\u00e5nger. De talar f\u00f6rbi varandra, missf\u00f6rst\u00e5r varandra och framf\u00f6r allt M\u00e4rta \u00e4r helt egocentrerad. Det skulle kunna vara dramatiskt och intressev\u00e4ckande, men det s\u00e4tts inte in i n\u00e5got sammanhang. Det \u00e4r bara en skildring av en jobbig, sjuk och hemsk gammal kvinna. Varf\u00f6r?<\/p>\n<p>Javisst, gamla m\u00e4nniskor kan vara precis s\u00e5 gemena som M\u00e4rta, s\u00e5 falska, s\u00e5 jagcentrerade &#8211; ja som dumma barnungar. Javisst. Men det s\u00e4tts inte in i n\u00e5got sammanhang. Det blir bara en absurd historia utan n\u00e5gon egentlig dramatik. Det \u00e4r som att dramat inte \u00e4r f\u00e4rdigskrivet, att det mest \u00e4r ett utkast och beh\u00f6ver bearbetas en hel del till.<\/p>\n<p>Men som sagt, en timme och tjugo minuter med Marie G\u00f6ranzon och \u00d6rjan Ramberg p\u00e5 scen som tv\u00e5 rullatorsbundna gamlingar, kan vara v\u00e4rt biljettpriset.<\/p>\n<p><strong>I rollerna<\/strong><br \/>\nModern Marie G\u00f6ranzon<br \/>\nKurt Svalsj\u00f6 \u00d6rjan Ramberg<br \/>\nDottern Lil Terselius<br \/>\nF\u00f6rest\u00e5ndaren Lena Nilsson<br \/>\nGit Basia Frydman<br \/>\nNisse Lars Amble<\/p>\n<p>Foto: Roger Stenberg<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_1108.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_1108-195x300.jpg\" alt=\"D\u00f6dspatrullen\" width=\"195\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-79317\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_1108-195x300.jpg 195w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/DSP_1108-667x1024.jpg 667w\" sizes=\"auto, (max-width: 195px) 100vw, 195px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>D\u00f6dspatrullen Av Marie-Louise Ekman Regi Marie-Louise Ekman Scenografi och kostym Marie-Louise Ekman\/Jan Lundberg Ljus Rudi Schuster Peruk och mask Barbro Forsg\u00e5rdh Urpremi\u00e4r 18 januari 2014, Lilla scenen, Dramaten Att \u00e5ldras \u00e4r ingen barnlek. Gamla m\u00e4nniskor \u00e4r inte alltid v\u00e4na och milda. De kan vara jobbiga, elaka och bittra. Huvudpersonen i Dramatenchefen Marie-Louise Ekmans nya drama [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-79313","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79313","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=79313"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79313\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":79320,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79313\/revisions\/79320"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=79313"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=79313"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=79313"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}