{"id":79283,"date":"2014-01-18T12:38:54","date_gmt":"2014-01-18T10:38:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79283"},"modified":"2014-02-21T12:18:33","modified_gmt":"2014-02-21T10:18:33","slug":"candida-en-underbar-forestallning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79283","title":{"rendered":"Candida – en underbar f\u00f6rest\u00e4llning"},"content":{"rendered":"

\"candida\"<\/a><\/p>\n

Candida<\/strong>
\nAv Bernard Shaw
\n\u00d6vers\u00e4ttning Marie Parker Shaw
\nRegi Thommy Berggren
\nScenografi Anna Asp
\nKostym och mask Lotta Petersson
\nLjus Alarik Lilliestierna
\nPremi\u00e4r 17 januari p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater<\/a><\/em><\/p>\n

Bernard Shaws Candida gjorde stor succ\u00e9 n\u00e4r den 1903 sattes upp i New York. N\u00e4r den nu haft premi\u00e4r i en version p\u00e5 Stockholms stadsteater i regi av Thommy Berggren g\u00f6r pj\u00e4sen helt s\u00e4kert succ\u00e9 igen. Thommy Berggrens upps\u00e4ttning av Candida med en rad av Sveriges skickligaste sk\u00e5despelare \u00e4r helt underbar.<\/p>\n

Centralt p\u00e5 scenen syns ett stort krucifix som h\u00e4nger p\u00e5 v\u00e4ggen och strax under st\u00e5r tv\u00e5 p\u00e5tr\u00e4tt av Lenin och Marx. Rummet \u00e4r vardagsrum och arbetsrum f\u00f6r den socialistiske pastorn James Mavor Morell. Candida \u00e4r pastorns hustru. James Morell \u00e4r en eftertraktad talare och predikant. Hans socialistiska kristna budskap \u00e4r popul\u00e4rt och han \u00e4r omgiven av beundrare, bland annat av hans sekreterare Prosperine Garnett och pastorsadjunkten Lexy Mill.
\nN\u00e5gra m\u00e5nader tidigare har pastorn och hans fru tagit hand om en ung 18-\u00e5rig man som hittades f\u00f6rvirrad under en bro. Mannen \u00e4r Eugene Marchbanks, poet, konstn\u00e4r, fr\u00e5n \u00f6verklassen och uppv\u00e4xt utan k\u00e4rlek, f\u00f6raktad av sin familj. Eugene blir f\u00f6r\u00e4lskad i Candida som \u00e4r 22 \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n honom. Eugene \u00e4r \u00f6vertygad om att han ser Candidas r\u00e4tta jag och att han \u00e4r den enda som kan ge henne frihet och \u00e4kta k\u00e4rlek. N\u00e4r pastorn st\u00e4lls inf\u00f6r Eugene passion faller pastorn. All trygghet f\u00f6rsvinner f\u00f6r pastorn, om han f\u00f6rlorar sin fru. ”Sin” fru \u00e4r ordet. ”Sin”, som om en fru \u00e4r n\u00e5got en man \u00e4ger.<\/p>\n

I Candida ifr\u00e5gas\u00e4tter Bernard Shaw de viktorianska f\u00f6rest\u00e4llningarna om k\u00e4rlek och \u00e4ktenskap och tar upp fr\u00e5gan om vad en kvinna verkligen \u00f6nskar sig av sin make. Pr\u00e4sten i pj\u00e4sen \u00e4r en kristen socialist, vilket gjorde att Shaw som var aktiv socialist kunde v\u00e4va in d\u00e5tidens politiska fr\u00e5gor i ber\u00e4ttelsenb.<\/p>\n

Det \u00e4r en av pj\u00e4sens stora styrkor att den tar upp fr\u00e5gest\u00e4llningar utan att ge enkla svar och l\u00f6sningar. Inget \u00e4r svart eller vitt, ingen \u00e4r den stora boven eller hj\u00e4lten, alla \u00e4r m\u00e4nniskor och begripliga med tanke p\u00e5 sin bakgrund.<\/p>\n

\"candida2\"<\/a>Sk\u00e5despelarna \u00e4r s\u00e5 bra i sina roller, alla \u00e4r som klippt och skurna f\u00f6r sina karakt\u00e4rer. Peter Andersson som pastorn str\u00e5lar av trygg s\u00e4kerhet i b\u00f6rjan av pj\u00e4sen: stolt och s\u00e4ker p\u00e5 sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet men krymper och faller n\u00e4r han blir os\u00e4ker p\u00e5 vem hans hustru \u00e4lskar. Michael Jonsson visar \u00e5ter att han \u00e4r en av de mest sp\u00e4nnande unga svenska sk\u00e5despelarna. Han vibrerar och gl\u00f6der som unge Eugene Marchbanks. Att Ingvar Hirdwall \u00e4r bra \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s v\u00e4ntat. Han beh\u00f6ver inte s\u00e4ga ett ord, s\u00e5 \u00e4ger han scenen. Marie Richardsson v\u00e4xer under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng och kliver efter paus fram i rollen som Candida, en kvinna som vet vem hon \u00e4r och vad hon vill. Bj\u00f6rn Elgerd \u00e4r trov\u00e4rdig i sin roll som den valpiga Lexy Mill. Och sist, men definitivt inte minst: Shima Niavarani \u00e4r suver\u00e4n som sekreteraren Prosperine. Shime Niavarani \u00e4r liksom Michael Jonsson en av de mest sp\u00e4nnande unga sk\u00e5despelare i Sverige idag.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r komiskt emellan\u00e5t och publiken skrattar och appl\u00e5derar, men det \u00e4r ingen fars, det \u00e4r definitivt ett drama som tar upp viktiga tankar kring m\u00e4nskliga relationer. Det \u00e4r en klassisk teaterf\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r sk\u00e5despelarna agerar och m\u00f6ter varandra. Det \u00e4r sk\u00f6nt med s\u00e5dan teater idag d\u00e5 det finns s\u00e5 m\u00e5nga mer experimentella f\u00f6rest\u00e4llningar. Inget negativt om experimentell teater och nya s\u00e4tt att utforska scenkonst, men ibland \u00e4r det sk\u00f6nt att se en bra f\u00f6rest\u00e4llning av genuin klassiskt traditionell teater.<\/p>\n

Candida tar upp olika fr\u00e5gor och inget \u00e4r svart eller vitt, allt kan ses ur olika synvinklar och jag t\u00e4nker p\u00e5 pj\u00e4sen efter\u00e5t och kommer p\u00e5 nya tolkningar och infallsvinklar. Den visar bland annat det sorgliga faktum att de som f\u00e5r mest k\u00e4rlek,mest h\u00e4ngivenhet och mest framg\u00e5ng ofta \u00e4r de som sj\u00e4lva egentligen ger minst och som \u00e4r svagast. De \u00e4r inga d\u00e5liga m\u00e4nniskor, men det \u00e4r l\u00e4tt att vara gener\u00f6s f\u00f6r den som alltid f\u00e5tt och f\u00e5r allt. Livet \u00e4r inte r\u00e4ttvist. Om n\u00e5gon nu trodde det.<\/p>\n

Lite fakta om George Bernard Shaw, som hatade sitt f\u00f6rsta namn George och aldrig sj\u00e4lv anv\u00e4nde det namnet:<\/strong>
\n(Fakta fr\u00e5n Wikipedia)<\/a>
\nGeorge Bernard Shaw, f\u00f6dd 26 juli 1856 i Dublin, d\u00f6d 2 november 1950 i Ayot Saint Lawrence, Hertfordshire, var en irl\u00e4ndsk f\u00f6rfattare (som, trots att han st\u00f6rre delen av sitt liv bodde i Storbritannien och hade brittiskt pass, tog mycket illa upp om man kallade honom britt) som bel\u00f6nades med Nobelpriset i litteratur 1925 och en Oscar 1938.<\/p>\n

Han f\u00f6ddes i Dublin som son till protestantiska f\u00f6r\u00e4ldrar som levde under knappa omst\u00e4ndigheter. Under 1870-talet flyttade han till London f\u00f6r att pr\u00f6va sin lycka som f\u00f6rfattare. Han skrev fem romaner som alla refuserades, innan han b\u00f6rjade arbeta som musikkritiker p\u00e5 tidningen The Star, vilket han var duktig p\u00e5.<\/p>\n

Ungef\u00e4r vid denna tid blev han politiskt intresserad och tj\u00e4nstgjorde fr\u00e5n 1897 och flera \u00e5r fram\u00e5t som politisk r\u00e5dgivare. Som brinnande socialist, skrev Shaw m\u00e5nga broschyrer och tal f\u00f6r Fabian Society. Han blev en skicklig talare f\u00f6r fr\u00e4mjandet av dess fr\u00e5gor, s\u00e5som lika r\u00e4ttigheter f\u00f6r m\u00e4n och kvinnor, lindrandet av missf\u00f6rh\u00e5llanden i arbetarklassen, \u00e5terkallandet av privat \u00e4gande av produktiv mark och fr\u00e4mjandet f\u00f6r en h\u00e4lsosam livsstil. F\u00f6r en kort tid var han aktiv i lokalpolitiken och tj\u00e4nstgjorde p\u00e5 London County Council. Hans politiska ideal f\u00f6rde honom ibland vilse. I likhet med flera andra v\u00e4nsterintellektuella p\u00e5 1930-talet hade han en stundtals naiv och \u00f6versl\u00e4tande syn p\u00e5 Stalin och Sovjetunionen. Mindre k\u00e4nt \u00e4r att han har uttalat en syn p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndshandikappade som i sin brutalitet n\u00e4rmast p\u00e5minner om nazismens uppfattning.<\/p>\n

1895 b\u00f6rjade han arbeta som dramakritiker p\u00e5 tidningen Saturday Review, hans f\u00f6rsta steg mot en karri\u00e4r som dramatiker. 1898 gifte han sig med irl\u00e4ndskan Charlotte Payne-Townshend, och hans f\u00f6rsta succ\u00e9, Candida sattes upp samma \u00e5r. Han f\u00f6ljde upp med ett antal komiska dramer, bl.a. The Devil’s Disciple (1897), Arms and the Man (1898), Mrs Warren’s Profession (1898), Captain Brassbound’s Conversion (1900), Caesar and Cleopatra (1901, Man and Superman (1902), Major Barbara (1905), Androcles and the Lion (1912) och Pygmalion (1913).
\nEfter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget producerade han mer seri\u00f6sa dramer, bl.a. Heartbreak House (1919) och Saint Joan (1923).<\/p>\n

Han instiftade 1927 Anglo-Swedish Literary Foundation, en fond f\u00f6r utveckling av kulturella f\u00f6rbindelser mellan Storbritannien och Sverige, med nobelprispengarna som grund.
\nShaw var en samvets\u00f6m vegetarian, som t.o.m. s\u00f6rjde \u00f6ver att beh\u00f6va pl\u00e5ga gr\u00f6nsakerna och \u00e4ta upp dem.[1]
\nGeorge Bernard Shaw avled 1950, 94 \u00e5r gammal, efter ett fall fr\u00e5n en stege.<\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/strong><\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nJames Mavor Morell, pastor Peter Andersson
\nCandida, hans hustru Marie Richardson
\nBurgess, hennes far Ingvar Hirdwall
\nLexy Mill, pastorsadjunkt Bj\u00f6rn Elgerd
\nEugene Marchbanks Michael Jonsson
\nProsperine Garnett, maskinskriverska Shima Niavarani<\/p>\n

\"candida3\"<\/a><\/p>\n

\"candida4\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Candida Av Bernard Shaw \u00d6vers\u00e4ttning Marie Parker Shaw Regi Thommy Berggren Scenografi Anna Asp Kostym och mask Lotta Petersson Ljus Alarik Lilliestierna Premi\u00e4r 17 januari p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater Bernard Shaws Candida gjorde stor succ\u00e9 n\u00e4r den 1903 sattes upp i New York. N\u00e4r den nu haft premi\u00e4r i en version p\u00e5 Stockholms stadsteater i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-79283","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79283","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=79283"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79283\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":79297,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79283\/revisions\/79297"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=79283"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=79283"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=79283"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}