{"id":79279,"date":"2014-01-18T12:20:31","date_gmt":"2014-01-18T10:20:31","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79279"},"modified":"2014-01-19T13:58:46","modified_gmt":"2014-01-19T11:58:46","slug":"ung-ensemble-ger-valerie-jean-solanas-ska-bli-president-i-amerika","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79279","title":{"rendered":"Ung ensemble ger Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika"},"content":{"rendered":"

\"Valerie\"<\/a><\/p>\n

Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika
\nTeater Alma \/ s.e.t\u00a0<\/a>
\nAv Sara Stridsberg
\nPremi\u00e4r den 17 januari 2014<\/p>\n

F\u00f6r ett par \u00e5r sedan satte Turteatern upp en f\u00f6rest\u00e4llning baserad p\u00e5 SCUM-manifestet. Pj\u00e4sen utgick helt fr\u00e5n f\u00f6rfattaren Valerie Jean Solanas text och blev mycket uppm\u00e4rksammad med ris och ros och teatern blev till och med mordhotad.<\/p>\n

Vem var d\u00e5 denna kvinna vars kontroversiella text blivit s\u00e5 hyllad och hatad? Vi f\u00e5r en bild av henne i Sara Stridsbergs pj\u00e4s Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika som nu spelas p\u00e5 Teater Alma i Stockholm.<\/p>\n

Valerie Solanas \u00e4r d\u00f6ende och befinner sig i ett hotellrum i San Francisco. \u00c5ret \u00e4r 1988 och hon fyller 52 \u00e5r. Under pj\u00e4sens g\u00e5ng ser vi tillbakablickar \u2013 eller dr\u00f6msekvenser \u2013\u00a0fr\u00e5n hennes liv. Alexandra Nordberg, som spelar Valerie, har samma kl\u00e4der p\u00e5 sig under hela f\u00f6rest\u00e4llningen vilket g\u00f6r att scenerna mer framst\u00e5r som hennes egna dr\u00f6mmar.<\/p>\n

Det \u00e4r en mycket trasig m\u00e4nniska som framtr\u00e4der framf\u00f6r oss. I m\u00f6ten med universitetsprofessorer, psykologer och i sina filmade samtal med Andy Warhol (den man som Valerie sk\u00f6t 1968) f\u00e5r vi h\u00f6ra historien om en fattig barndom i \u00f6knen, en pappa som utnyttjade henne sexuellt och en universitets- och konstv\u00e4rld som inte riktigt accepterade hennes genialitet.<\/p>\n

Alexandra Nordberg g\u00f6r en k\u00e4nslig tolkning av den skadade men \u00e4nd\u00e5 briljanta Valerie Solanas. Det \u00e4r fascinerande att t\u00e4nka sig hur denna kvinna samtidigt som hon prostituerade sig och gick p\u00e5 droger kunde skriva det litter\u00e4ra verk som blivit s\u00e5 uppm\u00e4rksammat.<\/p>\n

Freja Kjellberg Borchies framst\u00e4ller Valeries \u00e4lskade mamma Dorothy Solanas som en svag och naiv person. Hon spelar ocks\u00e5 psykologen Ruth Cooper som t\u00e5lmodigt f\u00f6rs\u00f6ker ta reda p\u00e5 varf\u00f6r Valerie Sk\u00f6t Andy Warhol samtidigt som hon f\u00e5r allt starkare k\u00e4nslor f\u00f6r sin patient.<\/p>\n

Andrea H\u00e5kansson spelar Valeries utlevande studiekamrat och \u00e4lskarinna Cosmogirl, som v\u00e4grar statligt stipendium d\u00e5 hennes mamma v\u00e4ntar p\u00e5 att en d\u00f6dsdom ska utf\u00f6ras av denna stat, och i st\u00e4llet finansierar sina studier genom prostitution.<\/p>\n

I de senaste minnena g\u00f6r Christine Nordstr\u00f6m Hames den pr\u00e4ktiga Daddys Girl som skriver en avhandling om Valerie Solanas och fascineras av hennes mod och gr\u00e4nsl\u00f6shet. Den omv\u00e5rdande Sister White spelas av Louise Wibergh, helt kl\u00e4dd i vitt.<\/p>\n

M\u00e4nnen i f\u00f6rest\u00e4llningen har en mindre framtr\u00e4dande, mer anonym roll. N\u00e4r de \u00e4r p\u00e5 scenen \u00e4r de helt kl\u00e4dda i svart och oftast spelas de av strumpor.<\/p>\n

Sebastian H\u00f6rnell g\u00f6r en sl\u00e5ende lik gestaltning av Andy Warhol, till st\u00f6rsta delen med hj\u00e4lp av en strumpfigur med Warhols karakt\u00e4ristiska ljusa peruk. N\u00e4r Andy filmar Valerie f\u00e5r vi h\u00f6ra hennes ber\u00e4ttelse om en pappa som utnyttjade henne sexuellt.<\/p>\n

Valerie Jean Solanas ska bli president s\u00e4tts upp av s.e.t. \u2013 Stockholms Element\u00e4ra Teaterskola \u2013 en frist\u00e5ende yrkesh\u00f6gskola f\u00f6r teaterstudier. De har lyckats v\u00e4l med att skapa en sev\u00e4rd f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r scenografi och sk\u00e5despel samverkar.<\/p>\n

I rollerna:
\nValerie Jean Solanas: Alexandra Nordberg
\nCosmogirl: Andrea H\u00e5kansson
\nDorothy Solanas\/Ruth Cooper: Freja Kjellberg Borchies
\nDaddys Girl: Christine Nordstr\u00f6m Hames
\nAndy Warhol\/Robert Brush: Sebastian H\u00f6rnell
\nSister White: Louise Wibergh
\nManhattan Criminal Court\/ Paul Morrisey\/ Psykiatriker: Marcus Cederh\u00f6jd<\/p>\n

Se bilder fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen i Teatermagasinet<\/a>. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika Teater Alma \/ s.e.t\u00a0 Av Sara Stridsberg Premi\u00e4r den 17 januari 2014 F\u00f6r ett par \u00e5r sedan satte Turteatern upp en f\u00f6rest\u00e4llning baserad p\u00e5 SCUM-manifestet. Pj\u00e4sen utgick helt fr\u00e5n f\u00f6rfattaren Valerie Jean Solanas text och blev mycket uppm\u00e4rksammad med ris och ros och teatern blev till och […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[],"class_list":["post-79279","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79279","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=79279"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79279\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":79325,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79279\/revisions\/79325"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=79279"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=79279"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=79279"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}