{"id":79126,"date":"2014-01-11T22:50:29","date_gmt":"2014-01-11T20:50:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79126"},"modified":"2014-01-14T21:44:14","modified_gmt":"2014-01-14T19:44:14","slug":"faglar-pa-stadsteatern-odesdrama-utan-katharsis-effekt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=79126","title":{"rendered":"F\u00e5glar p\u00e5 Stadsteatern &#8211; \u00f6desdrama utan katharsis-effekt"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-79127\" alt=\"f\u00e5glar-1\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-1-300x200.jpg\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-1-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-1-1024x682.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>F\u00e5glar<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturhusetstadsteatern.se\/Teater\/Evenemang\/Faglar\/\" target=\"_blank\">Stockholms stadsteater<\/a>, Lilla scenen<br \/>\nPremi\u00e4r den 10 januari 2014<br \/>\nRegi: Christina Ouzounidis<\/p>\n<p>En r\u00f6d rid\u00e5 d\u00f6ljer fortfarande scenen n\u00e4r pj\u00e4sen b\u00f6rjar med ett par som st\u00e5r och matar f\u00e5glar. Den ena s\u00e4ger att f\u00e5glarna bara \u00e4ter s\u00e5 mycket de beh\u00f6ver medan den andra h\u00e4vdar att f\u00e5glar forts\u00e4tter att \u00e4ta tills de spricker.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-Meta.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-79128 alignright\" alt=\"f\u00e5glar-Meta\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-Meta-200x300.jpg\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-Meta-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/f\u00e5glar-Meta.jpg 250w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a><\/p>\n<p>F\u00e5glar best\u00e5r av en rad mer eller mindre sammanh\u00e4ngande situationer. Gemensamt tycks vara att det r\u00f6r sig om ganska destruktiva n\u00e4ra relationer.<\/p>\n<p>En mor f\u00f6rminskar sin dotter som vill hj\u00e4lpa till i tr\u00e4dg\u00e5rden. En annan mor har inte ber\u00e4ttat f\u00f6r sin vuxna dotter att hon \u00e4r p\u00e5 sjukhus. En bar\u00e4gare l\u00e4ngtar bort fr\u00e5n sitt liv. Ett ungt par och ett syskonpar relaterar till varandra med hj\u00e4lp av v\u00e5ld.<\/p>\n<p>Enligt regiss\u00f6ren och manusf\u00f6rfattaren Christina Ouzounidis handlar F\u00e5glar om motst\u00e5nd \u2013 \u201dom osynliga och v\u00e5ldsamma inre motst\u00e5nd, allt det d\u00e4r som kan vara en del av en m\u00e4nniskas bevekelsegrunder i hennes handlingar och val. Jag t\u00e4nker att det ocks\u00e5 \u00e4r kopplat till hierarkier, till fr\u00e5gan om vem som \u00e4ger ber\u00e4ttelsen\u201d.<\/p>\n<p>Kanske \u00e4r det detta inre motst\u00e5nd som Ouzounidis ibland l\u00e5ter komma ut fr\u00e5n rollkarakt\u00e4rerna genom pl\u00f6tsliga v\u00e5ldsamma handlingar eller som blod som oprovocerat framtr\u00e4der i deras ansikten.<\/p>\n<p>F\u00e5glar \u00e4r inte helt l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5, men n\u00e5got som \u00e4r tydligt \u00e4r bilden av en v\u00e4rld utan absoluta v\u00e4rden. Ingen har r\u00e4tt eller fel, karakt\u00e4rerna s\u00e4ger emot varandra och sig sj\u00e4lva och det enda som verkar vara riktigt viktigt \u00e4r gravitationen.<\/p>\n<p>I bakgrunden syns en storslagen gr\u00f6nskande regnskog och framf\u00f6r den tv\u00e5 kantiga skulpturer som med lite fantasi skulle kunna f\u00f6rest\u00e4lla vingarna p\u00e5 en st\u00f6rtande f\u00e5gel. Vid ett tillf\u00e4lle faller ocks\u00e5 en flock d\u00f6da f\u00e5glar ned fr\u00e5n himlen. St\u00e4mningen \u00e4r olycksb\u00e5dande och de fantasifulla kostymerna bidrar till en dr\u00f6mlik k\u00e4nsla.<\/p>\n<p>Meta Velanders underbara gamla kvinna utg\u00f6r ett befriande inslag &#8211; man vaknar till fr\u00e5n den mardr\u00f6mslika st\u00e4mningen n\u00e4r hon best\u00e4mt konstaterar att man inte ska lyssna p\u00e5 gamla m\u00e4nniskor eller att hon aldrig har haft huvudv\u00e4rk.<\/p>\n<p>Christina Ouzounidis \u00e4r fascinerad av grekiska dramer och hennes arbeten \u00e4r ofta influerade av dessa. Och visst finns det lite av \u00f6desdrama \u00e4ven \u00f6ver F\u00e5glar. Men h\u00e4r d\u00f6ljs den slutliga katastrofen i ett allm\u00e4nt pladder och den renande katharsis-effekten uteblir. Det g\u00f6r att jag som publik k\u00e4nner mig lite \u00f6vergiven n\u00e4r pj\u00e4sen \u00e4r slut &#8211; och det kanske \u00e4r meningen.<\/p>\n<p>Av Christina Ouzounidis<br \/>\nManus och regi: Christina Ouzounidis<br \/>\nMusik: Katharina Nuttall<br \/>\nScenografi: Johan Bergman och Jenny Ljungberg<br \/>\nKostym: Jenny Ljungberg<br \/>\nLjus: Johan Bergman<br \/>\nMask: Anna Olofsson<br \/>\nI rollerna:<br \/>\nFlickan: Sandra Huldt, Pojken\/Ynglingen: Daniel Nystr\u00f6m, Unga modern: Mina Azarian, Systern: Pia \u00d6rjansdotter, Modern: Lilian Johansson, Mannen: Niklas Falk, Bar\u00e4garen: Andreas Kundler, Fadern\/\u00c4ldre mannen: Sten Ljunggren, Gamla kvinnan: Meta Velander<br \/>\nBilder: hela ensemblen samt Lilian Johansson och Meta Velander. Foto: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>F\u00e5glar Stockholms stadsteater, Lilla scenen Premi\u00e4r den 10 januari 2014 Regi: Christina Ouzounidis En r\u00f6d rid\u00e5 d\u00f6ljer fortfarande scenen n\u00e4r pj\u00e4sen b\u00f6rjar med ett par som st\u00e5r och matar f\u00e5glar. Den ena s\u00e4ger att f\u00e5glarna bara \u00e4ter s\u00e5 mycket de beh\u00f6ver medan den andra h\u00e4vdar att f\u00e5glar forts\u00e4tter att \u00e4ta tills de spricker. F\u00e5glar best\u00e5r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[],"class_list":["post-79126","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79126","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=79126"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79126\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":79210,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/79126\/revisions\/79210"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=79126"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=79126"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=79126"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}