{"id":78910,"date":"2014-01-03T15:23:11","date_gmt":"2014-01-03T13:23:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=78910"},"modified":"2014-01-16T13:44:43","modified_gmt":"2014-01-16T11:44:43","slug":"brittsommar-av-fittinghoff-naturromantik-och-uppslitande-passion","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=78910","title":{"rendered":"Brittsommar av Fittinghoff – naturromantik och uppslitande passion"},"content":{"rendered":"

\"Brittsommar\"<\/a><\/p>\n

Titel: Brittsommar<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Laura Fittinghoff
\nF\u00f6rlag: Lo S\u00f6llg\u00e5rds f\u00f6rlag
\nUtgiven: 201311
\nISBN: 978-91-9810-331-1<\/p>\n

N\u00e4r jag b\u00f6rjar l\u00e4sa Brittsommar t\u00e4nker jag p\u00e5 1700-talsromanen Den unge Werthers lidanden och den olyckligt f\u00f6r\u00e4lskade Werther som skjuter sig p\u00e5 slutet. I Brittsommar \u00e4r det ingen som skjuter sig, men i likhet med 1700-talsromanen kokar ber\u00e4ttelsen formligen \u00f6ver av k\u00e4nslor och naturromantik. Naturen \u00e4r minst sagt besj\u00e4lad. <\/p>\n

Brittsommar b\u00f6rjar med en flera sidor l\u00e5ng naturskildring d\u00e4r skapelsen kvider och ger ifr\u00e5n sig \u00e5ngestskrin. Huvudpersonen \u00e4r fru Videfeldt, Lajsa som lever i ett k\u00e4rleksl\u00f6st konvenans\u00e4ktenskap med sin betydligt \u00e4ldre man. Lajsa \u00e4r i fyrtio\u00e5rs\u00e5ldern men man skulle tro att hon var minst sextio, med tanke p\u00e5 alla pikar om hennes \u00e5lder som hon f\u00e5r av sin dotter och sin make. De f\u00f6rminskar henne till en mormorsfigur som inte har n\u00e5got att s\u00e4ga till om. Men s\u00e5 m\u00f6ter Lajsa sin ungdomsk\u00e4rlek igen, j\u00e4gm\u00e4staren M\u00e5rd och passionen blossar upp. <\/p>\n

N\u00e5ja, h\u00e4r handlar det mer om sj\u00e4lens lust \u00e4n k\u00f6ttets. I Brittsommar tr\u00e5nas det ofantligt men blir mest en kyss p\u00e5 pannan. Det h\u00e4r \u00e4r en mycket moralisk, liten roman. K\u00e4rleksparet k\u00e4nner skuld och \u00e5terv\u00e4nder till sina \u00e4ktenskapliga plikter.
\nI efterordet skriver Sigrid Comb\u00fcchen att Brittsommar ligger en bit fr\u00e5n sin tids litter\u00e4ra avantgarden. Jag tycker den psykologiska skildringen av Lajsas relationer till sin familj k\u00e4nns nyanserad och Up to Date och det finns verkligen ett tydligt kvinnoperspektiv. Men stilen \u00e4r som sagt h\u00f6gromantisk och moralkakorna kv\u00e4ljande. Man f\u00e5r ta ett djupt andetag f\u00f6r att inte drunkna i klich\u00e9er.
\nS\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ter det vid k\u00e4rleksparets sista m\u00f6te;<\/p>\n

\u201dI den bleka aftonskymningen s\u00e5g han henne k\u00e4mpa ensam, henne vars \u00f6gon d\u00e5 de riktades mot barnet, var f\u00f6rklarade av lyckan att det blivit henne \u00e5tersk\u00e4nkt, att den olidliga b\u00f6rdan av skuld blivit borttagen fr\u00e5n henne. Hennes exaltion i detta \u00f6gonblick sprang som en elektrisk gnista \u00f6ver till honom. Hans k\u00e4nsla f\u00f6r henne adlades, blev sublim, h\u00f6jd \u00f6ver jordiska beg\u00e4r och f\u00f6rhoppningar\u201d (s 135)<\/p>\n

Laura Fitinghoff \u00e4r fr\u00e4mst k\u00e4nd f\u00f6r Barnen fr\u00e5n Frostmofj\u00e4llet (1907) som \u00e4ven filmatiserats (1945). Flera av Fitinghoffs b\u00f6cker har sj\u00e4lvbiografiska inslag. Hon var sj\u00e4lv gift med en \u00e4ldre man och det var ett konvenans\u00e4ktenskap.<\/p>\n

Text: Ulrika Bergman<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Brittsommar F\u00f6rfattare: Laura Fittinghoff F\u00f6rlag: Lo S\u00f6llg\u00e5rds f\u00f6rlag Utgiven: 201311 ISBN: 978-91-9810-331-1 N\u00e4r jag b\u00f6rjar l\u00e4sa Brittsommar t\u00e4nker jag p\u00e5 1700-talsromanen Den unge Werthers lidanden och den olyckligt f\u00f6r\u00e4lskade Werther som skjuter sig p\u00e5 slutet. I Brittsommar \u00e4r det ingen som skjuter sig, men i likhet med 1700-talsromanen kokar ber\u00e4ttelsen formligen \u00f6ver av k\u00e4nslor […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-78910","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/78910","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=78910"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/78910\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":78913,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/78910\/revisions\/78913"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=78910"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=78910"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=78910"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}