{"id":78679,"date":"2013-12-21T20:22:54","date_gmt":"2013-12-21T18:22:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=78679"},"modified":"2013-12-21T20:22:54","modified_gmt":"2013-12-21T18:22:54","slug":"de-fordomda-av-joyce-carol-oates-en-spretig-berattelse-som-anda-fangar-in-mig-helt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=78679","title":{"rendered":"De f\u00f6rd\u00f6mda av Joyce Carol Oates – en spretig ber\u00e4ttelse som \u00e4nd\u00e5 f\u00e5ngar in mig helt"},"content":{"rendered":"

\"de-fordomda\"<\/a><\/p>\n

De f\u00f6rd\u00f6mda<\/strong>
\nF\u00f6rfattare: Joyce Carol Oates
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Ulla Danielsson
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag
\nISBN10:9100134147
\nISBN13:9789100134143<\/p>\n

I den lilla amerikanska staden Princeton finns ett universitet. Rektorn p\u00e5 universitetet strider bittert mot universitetets dekanus och samtidigt drabbas en av stadens finaste familjen av en fruktansv\u00e4rd tragedi. ”De f\u00f6rd\u00f6mda”, den senaste av Joyce Carol Oates romaner som \u00f6versatts till svenska \u00e4r en 700 sidor l\u00e5ng ber\u00e4ttelse om dubbelmoral, social f\u00f6r\u00e4ndring och amerikansk 1900-talshistoria.<\/p>\n

I Princeton b\u00f6rjar tragedierna med att dj\u00e4vulen i den paddliknande Axson Maytes skepnad, vid sj\u00e4lva altaret enleverar en brud (den h\u00f6gt ansedda, f\u00f6re detta Princetonrektorn och delstatsguvern\u00f6ren Winson Slades unga dotter Anna-Belle). Det m\u00e5ste vara en f\u00f6rd\u00f6melse, menar M W van Dyck II, som \u00e4r f\u00f6rfattarens alter ego i romanen och genom vars penna ber\u00e4ttelsen v\u00e4xer fram. <\/p>\n

M W van Dyck II anser sig vara en fritidshistoriker som forskat kring allt som h\u00e4nde 1905 d\u00e5 f\u00f6rd\u00f6melsen drabbade Princeton.<\/p>\n

Vad \u00e4r det egentligen som h\u00e4nder? \u00c4r det m\u00f6rkrets makter som \u00e4r framme eller \u00e4r det helt enkelt s\u00e5 att det fina folket inte kan beg\u00e5 fula handlingar och d\u00e5 m\u00e5ste det vara fr\u00e5gan om en f\u00f6rd\u00f6melse som tar \u00f6ver och styr. Inte kan en fin flicka som Anna-Belle l\u00e4mna sin nyblivna make p\u00e5 sj\u00e4lva br\u00f6llopet f\u00f6r en man av tvivelaktig h\u00e4rkomst?<\/p>\n

Romanen \u00e4r en blandning av gothisk skr\u00e4ckber\u00e4ttelse och en skildring av en framv\u00e4xande socialism och feminism. Vi f\u00e5r f\u00f6lja hur m\u00e4nniskor brottas med existentiella och etiska fr\u00e5gor.<\/p>\n

Det \u00e4r roligt f\u00f6r vi f\u00e5r m\u00f6ta bland annat Jack London, Mark Twain och Woodrow Wilson som senare blev amerikansk president under \u00e5ren 1913 to 1921. Joyce Carol Oates m\u00e5lar fram en bild av en hypokondrisk egenk\u00e4r man som \u00e4r helt emot kvinnlig r\u00f6str\u00e4tt, en riktig konservativ patriakalisk sj\u00e4lvgod man. Jack London \u00e4r en f\u00f6rfattare som utger sig f\u00f6r att vara f\u00f6r socialism men till stor del tycks anv\u00e4nda sin image f\u00f6r att tj\u00e4na stora pengar och leva ett liv i lyx och \u00f6verfl\u00f6d.<\/p>\n

Som i alla romaner av Joyce Carol Oates \u00e4r hennes ordrikedom fascinerande, imponerande men samtidigt kan den bara bed\u00f6vande och n\u00e4stan jobbig att l\u00e4sa, den kan hindra ber\u00e4ttelsens flyt. Hon ber\u00e4ttar n\u00e4stan f\u00f6r mycket. Samtidigt \u00e4r romanen ett intressant utforskande av vad en f\u00f6rfattare \u00e4r och g\u00f6r. Medan f\u00f6rfattaren l\u00e5ter oss f\u00f6lja en karakt\u00e4r p\u00e5g\u00e5r utvecklingen av de andra karakt\u00e4rernas liv samtidigt. Vad v\u00e4ljer f\u00f6rfattaren att ta med och vad utel\u00e4mnas och varf\u00f6r?<\/p>\n

F\u00f6r min del f\u00e5ngades jag in av ber\u00e4ttelsen och alla dess skikt, \u00f6ven om jag ocks\u00e5 kan tycka att den spretade \u00e5t m\u00e5nga h\u00e5ll. <\/p>\n

Den har f\u00e5tt v\u00e4ldigt blandat mottagande. H\u00e4r \u00e4r n\u00e5gra kritikers r\u00f6ster:<\/p>\n

Svenska Dagbladet<\/a>:
\nSidorna \u00e4r d\u00e4rtill f\u00f6r m\u00e5nga. \u00c4nd\u00e5 sl\u00e5r det mig: f\u00f6r en annan f\u00f6rfattare, utan s\u00e5 h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar riktade mot sig, hade det h\u00e4r kunnat betraktas som ett m\u00e4sterverk \u2013 skrivet under fem \u00e5r. F\u00f6r vissa stycken \u00e4r full\u00e4ndade, men som helhet hade romanen beh\u00f6vt ta n\u00e5got lugnande. \u201dSluta g\u00f6ra avvikningar! Bromsa!\u201d vill man skrika.<\/em><\/p>\n

Aftonbladet Kultur<\/a>:
\nFramf\u00f6r allt \u00e4r n\u00e5gra av tidens framv\u00e4xande ideologiska r\u00f6relser viktiga i romanen. Kvinnor\u00e4ttsr\u00f6relsen b\u00f6rjar formeras, en bl\u00e5strumpa med konstn\u00e4rsdr\u00f6mmar tar plats, och det vimlar av \u00f6verklasskvinnor med nerv\u00f6sa besv\u00e4r i frasande kl\u00e4nningar som vittnar om att n\u00e5got inuti patriarkatet \u00e4r i gungning.
\nSom en sorts spretig feministisk allegori \u00e4r De f\u00f6rd\u00f6mda intressant. F\u00f6rbannelsen kan l\u00e4sas som ett symptom p\u00e5 hur en f\u00f6rtryckande ordning rubbas. \u00c5ter igen: Blev hon bortr\u00f6vad av en demon, eller flydde hon? \u00c4r det i sj\u00e4lva verket s\u00e5 att sp\u00f6kerierna m\u00e5ste fram som f\u00f6rklaring n\u00e4r de privilegierade m\u00e4nnen f\u00e5r sina positioner ifr\u00e5gasatta?<\/em><\/p>\n

G\u00f6teborgsposten<\/a>:
\nMen om jag imponeras av sj\u00e4lva romanbygget, s\u00e5 f\u00f6rh\u00e5ller jag mig mer avvaktande till inneh\u00e5llet, eller snarare till hur Oates (miss)lyckas med att integrera dess m\u00e5nga best\u00e5ndsdelar. Jag anar en djupare mening i den engelska titelns \u201dAccursed\u201d (f\u00f6rd\u00f6md) och den l\u00e4tthet med vilket det g\u00e5r att ta bort en bokstav och i st\u00e4llet l\u00e4sa det som \u201dAccused\u201d (anklagad) \u2013 men det f\u00e5r ingen riktig sk\u00e4rpa. Jag ser, snarare \u00e4n erfar, hur Oates spelar med l\u00e4sarens sympatier; att den som till synes drabbas allra h\u00e5rdast av f\u00f6rbannelsen, kyrkoherden Winson Slade, samtidigt \u00e4r den som ytterst representerar den dubbelmoralistiska maktfullkomlighet som tar sig r\u00e4tten att inte ingripa till f\u00f6rsvar f\u00f6r dem som \u00e4r de verkliga offren: kvinnorna, de svarta, de annorlunda barnen \u2026 Att den f\u00f6rd\u00f6mde anklagar och att de anklagade \u00e4r f\u00f6rd\u00f6mda.<\/em><\/p>\n

Sm\u00e5landsposten<\/a>:
\nOates vinner p\u00e5 att beskriva hur fr\u00e5gan om gott och ont tar sig nya former oavsett vilken tid vi \u00e4r i. Hon f\u00f6rlorar p\u00e5 alltf\u00f6r mycket ornamentering och detaljer. Delvis upplever jag De f\u00f6rd\u00f6mda som en alltf\u00f6r grov flirt med skr\u00e4ckromantiken, man kastas runt som p\u00e5 ett skepp i kvav, trots att f\u00f6rfattaren kl\u00e4dsamt vill s\u00e4ga: jag tar hand om den h\u00e4r storyn!<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

De f\u00f6rd\u00f6mda F\u00f6rfattare: Joyce Carol Oates \u00d6vers\u00e4ttare: Ulla Danielsson F\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag ISBN10:9100134147 ISBN13:9789100134143 I den lilla amerikanska staden Princeton finns ett universitet. Rektorn p\u00e5 universitetet strider bittert mot universitetets dekanus och samtidigt drabbas en av stadens finaste familjen av en fruktansv\u00e4rd tragedi. ”De f\u00f6rd\u00f6mda”, den senaste av Joyce Carol Oates romaner som \u00f6versatts […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-78679","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/78679","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=78679"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/78679\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":78692,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/78679\/revisions\/78692"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=78679"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=78679"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=78679"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}