{"id":77953,"date":"2013-11-30T14:34:38","date_gmt":"2013-11-30T12:34:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77953"},"modified":"2013-12-15T12:11:46","modified_gmt":"2013-12-15T10:11:46","slug":"skivrecension-nick-cave-and-the-bad-seeds-live-from-kcrw","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77953","title":{"rendered":"Skivrecension: Nick Cave and the Bad Seeds – Live from KCRW"},"content":{"rendered":"

\"cave\"<\/a><\/p>\n

Artist: Nick Cave and the Bad Seeds
\nTitel: Live from KCRW
\nBetyg: 5<\/strong><\/p>\n

Nick Caves nya liveskiva b\u00f6rjar med en vackert trevande Higgs Boson Blues<\/em>. Jag \u00e4lskar originalversionen (fr\u00e5n Push the Sky Away<\/em>) och kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som jag \u00e4lskar den h\u00e4r versionen ocks\u00e5. F\u00f6r det \u00e4r likt, mycket likt. Vilket inte \u00e4r konstigt: det \u00e4r i stort sett samma musiker som spelar, och det har g\u00e5tt mindre \u00e4n ett \u00e5r sen Push the Sky Away<\/em> sl\u00e4pptes. Men samtidigt finns h\u00e4r skillnader, liveversionen k\u00e4nns mer k\u00e4nslosam, mer \u00f6ppen. Och n\u00e5nting annat, en annan k\u00e4nsla, en annan st\u00e4mning som \u00e4r sv\u00e5r att s\u00e4tta fingret p\u00e5.<\/p>\n

Live from KCRW<\/em> inneh\u00e5ller flera l\u00e5tar fr\u00e5n Push the Sky Away<\/em>, och precis som i Higgs Boson Blues<\/em> \u00e4r de ofta ganska lika originalversionerna. Men h\u00e4r finns ocks\u00e5 hela tiden samma skillnad, n\u00e5got som g\u00f6r att de h\u00e4r versionerna k\u00e4nns ljusare. Kanske beror det p\u00e5 att man g\u00e5tt ifr\u00e5n Push the Sky Aways<\/em> m\u00f6rkt murriga ljudbild till n\u00e5got betydligt renare, kanske beror det p\u00e5 att bandet \u00e4r mindre och arrangemangen enklare. Oavsett vad s\u00e5 \u00e4r det genomg\u00e5ende snyggt, genomg\u00e5ende skickligt utf\u00f6rt. Men skivans stora beh\u00e5llning ligger \u00e4nd\u00e5 i nyinspelningarna av Nick Caves gamla l\u00e5tar. H\u00e4r \u00e4r skillnaderna mycket st\u00f6rre, vilket inte \u00e4r s\u00e5 konstigt med tanke p\u00e5 att vissa av l\u00e5tarna (som Mercy Seat<\/em> och Stranger Than Kindness<\/em>) ursprungligen spelades in f\u00f6r mer \u00e4n tjugo \u00e5r sedan. Man h\u00f6r verkligen hur Nick Cave utvecklats, och flera g\u00e5nger tycker jag att dessa nyare versioner \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n originalen. Antagligen beror det p\u00e5 att jag f\u00f6redrar det s\u00e4tt som Nick Cave sjunger p\u00e5 nu, hans r\u00f6st har mognat p\u00e5 ett intressant s\u00e4tt. H\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e5tarna rensade fr\u00e5n allt on\u00f6digt och fokus ligger p\u00e5 s\u00e5ng och melodier.<\/p>\n

Jag f\u00f6redrar Nick Cave n\u00e4r han \u00e4r l\u00e5ngsam och melankolisk, och det \u00e4r det han \u00e4r p\u00e5 Live from KCRW<\/em>. Bara i en l\u00e5t, avslutande Jack the Ripper<\/em>, ser man sp\u00e5ren av den Nick Cave som en g\u00e5ng gjorde skr\u00e4nig postpunk i The Birthday Party. Ursprungligen en bra l\u00e5t, p\u00e5 den h\u00e4r skivan l\u00e5ter den tunn, sm\u00e5trist och lite malpacerad. Jack the Ripper<\/em> \u00e4r ocks\u00e5 skivans enda riktigt svaga sp\u00e5r, alla andra l\u00e5tar fungerar f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt v\u00e4l och framf\u00f6rs p\u00e5 ett s\u00e4tt som k\u00e4nns sj\u00e4lvklart. Det \u00e4r snyggt gjort och som helhet \u00e4r Live from KCRW<\/em> en fantastisk skiva.<\/p>\n

Text: Felix Lind\u00e9n<\/strong><\/p>\n