{"id":77696,"date":"2013-11-25T11:04:14","date_gmt":"2013-11-25T09:04:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77696"},"modified":"2013-12-13T15:11:05","modified_gmt":"2013-12-13T13:11:05","slug":"kulturbloggen-moter-the-1975","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77696","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter The 1975"},"content":{"rendered":"

\"the-1975\"<\/a><\/p>\n

N\u00e4r Manchester-kvartetten The 1975 tidigare i \u00e5r sl\u00e4ppte sin sj\u00e4lvbetitlade full\u00e4ngdsdebut gick den upp som etta p\u00e5 den brittiska albumlistan och knep d\u00e4rmed ov\u00e4ntat platsen fr\u00e5n Nine Inch Nails och deras comebackalbum.\u00a0Gruppen, som existerat i olika skepnader sedan medlemmarna gick i skolan, \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r sina l\u00e5tar som ofta tar upp teman som sex, droger och storstadsliv. Kulturbloggen fick m\u00f6ta upp bandets s\u00e5ngare Matthew Healy i samband med deras spelning p\u00e5 Strand den 22 november.<\/p>\n

P\u00e5 albumet kan man h\u00f6ra v\u00e4ldigt m\u00e5nga olika influenser. Fanns det n\u00e5gra specifika sound ni hade i \u00e5tanke n\u00e4r ni p\u00e5b\u00f6rjade arbetet med albumet?<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 grund av den stilistiska polaritet som l\u00f6per genom albumet varierar soundet fr\u00e5n l\u00e5t till l\u00e5t. Jag tror att det \u00e4r en generationsfr\u00e5ga. Folk i v\u00e5r \u00e5lder konsumerar media p\u00e5 ett annorlunda s\u00e4tt. Det \u00e4r mer tvetydigt, mindre linj\u00e4rt. Det \u00e4r egentligen bara en representation f\u00f6r vilka vi \u00e4r som m\u00e4nniskor. Jag skapar musik p\u00e5 samma s\u00e4tt som jag konsumerar musik. Det \u00e4r sv\u00e5rt att bara ha en viss typ av output, det skulle inte vara ett genuint uttryck f\u00f6r min personlighet. De flesta har en m\u00e5ngsidig personlighet som byggs upp av flera lager och det h\u00e4r bandet \u00e4r verkligen en \u00e5terspegling av det. Vi startade inte det h\u00e4r bandet av n\u00e5gon annan anledning \u00e4n musiken, det faktum att det h\u00e4r albumet inneh\u00e5ller flera olika stilar \u00e4r bara vilka vi \u00e4r.\u00a0Jag har aldrig haft n\u00e5gra avsikter att h\u00e5lla mig till en viss stil, jag vill bara g\u00f6ra musik som jag \u00e4lskar — och det kan vara inspirerat av alltifr\u00e5n\u00a0Loveless<\/em> av My Bloody Valentine till Bad<\/em> av Michael Jackson. Jag vill bara g\u00f6ra en sammanslagning av allt det.<\/p>\n

I en tidigare intervju har du ber\u00e4ttat att ni har en postmodern attityd till l\u00e5tskrivandet. Kan du utveckla det en aning?<\/strong><\/p>\n

Jag tror att vi har en postmodern inst\u00e4llning till allt, n\u00e4r vi startade bandet visste vi inte ens om vi ville presentera oss sj\u00e4lva som ett band. Vi ville bara vara en enhet som producerade inneh\u00e5ll. Att det skulle finnas en direkt samverkan mellan konst och musik — mellan musik och kultur — att f\u00f6rs\u00f6ka bli n\u00e5got som folk kan relatera till. Sedan f\u00f6reslogs det att vi skulle ha en klassisk rockupps\u00e4ttning eftersom det \u00e4r n\u00e5got som verkligen \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt; om du kan kl\u00e4 ut det till allt annat s\u00e5 kommer folk \u00e4nd\u00e5 kunna relatera till det. Jag skulle inte vara pretenti\u00f6s och s\u00e4ga att vi f\u00f6rs\u00f6ker skapa postmodern musik, att vi \u00e4r extremt experimentella och f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5teruppfinna hjulet eller s\u00e5, men att inte ha en f\u00f6r\u00e5ldrad syn p\u00e5 musik, att inte bry sig om geografi eller musikstil, jag tror att det \u00e4r en postmodern syn p\u00e5 musik — och det \u00e4r verkligen det b\u00e4sta s\u00e4ttet att f\u00f6rklara hur vi g\u00f6r musik.<\/p>\n

Innan ni d\u00f6k upp som The 1975 har ni spelat ihop under andra namn.\u00a0Kan du ber\u00e4tta vad som har f\u00f6r\u00e4ndrats sedan ni bytte namn fr\u00e5n The Slowdowns?<\/strong><\/p>\n

Vi har v\u00e4xt upp. Vad var vi i The Slowdowns? 21? 22? Vi pr\u00f6vade oss fortfarande fram.\u00a0Det h\u00e4r bandet, vi \u00e4r inte fantastiska,\u00a0vi fick inte till allt p\u00e5 en g\u00e5ng.\u00a0Anledningen till att folk gillar oss \u00e4r att vi gjorde fel femtio g\u00e5nger. Fel namn, fel stil, fel sound. Allt var fel. N\u00e4r vi blev The 1975, det var d\u00e5 vi ins\u00e5g att vi hade materialet — vi beh\u00f6vde bara g\u00f6ra allting mer sammanh\u00e4ngande och f\u00f6rst\u00e5eligt — till en genuin f\u00f6rl\u00e4ngning av vilka vi \u00e4r. Tidigare n\u00e4r vi spelade in en l\u00e5t ville vi kanske att det skulle l\u00e5ta en aning som n\u00e5got annat band, n\u00e4r vi slutade med det och bara fokuserade p\u00e5 att g\u00f6ra musik som gladde oss, d\u00e5 hittade vi det. Alla namnbyten b\u00f6rjar f\u00e5 en mening nu, men de hade ingen betydelse d\u00e5. De f\u00e5r bara en betydelse eftersom folk k\u00e4nner till The 1975. Vi var bara ett g\u00e4ng killar som blev uttr\u00e5kade med sitt namn. Vi gillade inte The Slowdowns, s\u00e5 vi bytte och n\u00e4r vi hette Bigsleep blev vi st\u00e4mda, s\u00e5 d\u00e5 blev vi ocks\u00e5 tvungna att \u00e4ndra. Det var ganska tr\u00e5kiga sk\u00e4l till namnbytena, men n\u00e4r vi best\u00e4mde oss f\u00f6r The 1975 visste vi att det var det.<\/p>\n

Finns det n\u00e5gon historia bakom varf\u00f6r valet av namn f\u00f6ll p\u00e5 just The 1975?<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r jag var 19 \u00e5kte jag p\u00e5 semester, d\u00e5 blev jag v\u00e4n med en konstn\u00e4r som gav mig massa b\u00f6cker. N\u00e4r jag sedan kom hem l\u00e4ste jag igenom dem. En av b\u00f6ckerna, som jag tror hade tillh\u00f6rt honom, hade anv\u00e4nts som n\u00e5gon slags dagbok. N\u00e5gon hade gjort sm\u00e5 anteckningar genom hela boken och skrivit in datum som ”1 June, The 1975”. Just ”The 1975” \u00e5terkommer kontinuerligt genom hela boken. Jag hade ingen aning om vad det innebar, men jag tyckte det var en intressant anv\u00e4ndning av spr\u00e5ket. Det var n\u00e4stan lite sp\u00f6klikt, varf\u00f6r skriver de ”The 1975”? Grammatiskt \u00e4r det ju helt fel, men jag gillade det, och n\u00e4r vi d\u00f6pte bandet ins\u00e5g jag att det aldrig funnits ett band d\u00e4r ”The” \u00e4r viktigare \u00e4n det efterf\u00f6ljande ordet. Folk fr\u00e5gar varf\u00f6r vi \u00e4r d\u00f6pta efter \u00e5rtalet, men det handlar egentligen om ”The”, det \u00e4r det som \u00e4r viktigt.<\/p>\n

I en av era mer 80-talsdoftande l\u00e5tar, Heart Out<\/em>, \u00e4r det ett par rader jag inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r; ”it’s nice to have your friends round but we’re watching the television with no sound\u201d och \u201donce we started having friends round you created a television of your mouth\u201d. Vad betyder det?<\/strong><\/p>\n

Det handlar om kokain — \u201dit’s nice to have your friends round but we’re watching the television with no sound\u201d — jag ska vara helt uppriktig, det var mycket droger inblandade i min umg\u00e4ngeskrets n\u00e4r jag var 18. Vi brukade h\u00e4nga i vissa personers l\u00e4genheter med tv:n p\u00e5 samtidigt som vi lyssnade p\u00e5 musik. Jag blev medveten om sambandet mellan att ta kokain och l\u00e5ta en tv st\u00e5 p\u00e5 utan ljud, det blev synonymt med varandra i den utstr\u00e4ckning att jag idag alltid m\u00e5ste ha ljudet p\u00e5 n\u00e4r jag ser p\u00e5 tv. ”Creating a television of your mouth” handlar om ett sm\u00e5stadsf\u00f6rh\u00e5llande d\u00e4r man visar upp relationen f\u00f6r alla.<\/p>\n

Blev det ett statement att h\u00e4mta inspiration fr\u00e5n 80-talet?<\/strong><\/p>\n

Problemet med popkulturen fr\u00e5n 80-talet \u00e4r att den exploateras i modern media, oavsett om det \u00e4r i film eller — i synnerhet — dansmusik s\u00e5 \u00e4r det bara de korkade elementen som folk v\u00e4ljer att komma ih\u00e5g, alla guilty pleasures, medan 80-talet inte var ett bortkastat \u00e5rtionde f\u00f6r musik. Se p\u00e5 album som So<\/em> av Peter Gabriel, Graceland<\/em> av Paul Simon och Bad<\/em> av Michael Jackson; de var stora popalbum, men inte s\u00e5 belastade av sj\u00e4lvmedvetande och cynism. Det var ok att g\u00f6ra popmusik. Vi \u00e4r stora fans av den tidsperioden. Stora, upplyftande popl\u00e5tar och texter som provocerar dig att bli mer introspektiv, det \u00e4r min uppfattning av den perfekta popl\u00e5ten, och i stor utstr\u00e4ckning tror jag att det \u00e4r vad vi f\u00f6rs\u00f6kt utforska. Soundm\u00e4ssigt var det inget statement att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra ett album som l\u00e4t 80-tal, men albumets idealiserade och romantiserade syn p\u00e5 ungdomen p\u00e5minner v\u00e4ldigt mycket om en 80-talsfilm. John Hughes och Cameron Crowe, jag kan verkligen relatera till delar av deras filmer som handlar om en l\u00e4ngtan efter n\u00e5gonting st\u00f6rre, romantiseringen av k\u00e4rlek i en sm\u00e5stad, n\u00e4rheten — eller ”fucking in a small town” som i Heart Out<\/em>. Tankarna som utforskas i dessa filmer, s\u00e4ttet alla romantiserar ton\u00e5ren och fyller luckorna med idealistiska \u00e5sikter, det \u00e4r verkligen n\u00e5got som fick ta en stor plats p\u00e5 albumet och l\u00e5tar som Settle Down<\/em>, Heart Out<\/em>, Robbers<\/em> och Girls<\/em>. Vi ville g\u00f6ra soundtracket till v\u00e5ra ton\u00e5r och det tror jag vi lyckades med.<\/p>\n

Skulle du s\u00e4ga att de tre korta, instrumentala sp\u00e5ren bidrar till albumets filmiska k\u00e4nsla?<\/strong><\/p>\n

Sj\u00e4lvklart. De \u00e4r \u00f6verg\u00e5ngsfaser och de har alla sm\u00e5 historier.\u00a0An Encounter<\/em> handlar till exempel om n\u00e4r de tv\u00e5 karakt\u00e4rerna i Robbers<\/em> tr\u00e4ffas. Det bidrar till r\u00f6rligheten och hj\u00e4lper till att segregera albumets tre delar; den f\u00f6rsta delen \u00e4r n\u00e5got mer alternativ, vi visar upp v\u00e5r identitet och s\u00e4ger vilka vi \u00e4r; mittensektionen \u00e4r en 80-talsfilm; i slutet kommer v\u00e5r version av modern soul och gospel. De tre delarna — grunden alternativ, hj\u00e4rtat filmisk, sj\u00e4len svart musik — \u00e4r hur vi vill \u00f6vers\u00e4tta albumet och jag tror att det \u00e4r vad vi alltid kommer g\u00e5 f\u00f6r. Det m\u00e5ste vara en upplevelse, vi ville g\u00f6ra ett riktigt album.<\/p>\n

Idag lyssnar ju m\u00e5nga p\u00e5 musik genom Spotify och liknande tj\u00e4nster d\u00e4r folk kan skapa egna playlists. Tror du att det finns en risk att folk bara v\u00e4ljer ut vissa l\u00e5tar som de lyssnar p\u00e5 i sina playlists och s\u00e5ledes g\u00e5r miste om hela album-upplevelsen?<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r jag har skrivit f\u00e4rdigt en l\u00e5t \u00e4r det inte l\u00e4nge mitt ansvar, jag kan inte styra hur folk konsumerar v\u00e5r musik. Jag har insett vilka saker jag beh\u00f6ver oroa mig \u00f6ver och vad jag inte beh\u00f6ver oroa mig \u00f6ver. Jag har inte ens tid att t\u00e4nka p\u00e5 min familj. Jag hinner inte prata med mina v\u00e4nner, s\u00e5 att spendera tid p\u00e5 att klaga \u00f6ver hur folk konsumerar v\u00e5r musik skulle vara s\u00e5 dumt av mig. Jag har verkligen inte t\u00e4nkt p\u00e5 det. Det \u00e4r ingenting jag kan kontrollera. Allt jag kan g\u00f6ra \u00e4r att forts\u00e4tta ge ut skivor och hoppas att de som \u00e4r likasinnade lyssnar p\u00e5 samma s\u00e4tt, men vi \u00e4r ocks\u00e5 ett popband s\u00e5 jag vill inte hindra n\u00e5gon fr\u00e5n att bara lyssna p\u00e5 v\u00e5ra singlar — sj\u00e4lvklart kan man g\u00f6ra det — det \u00e4r popl\u00e5tar, det \u00e4r det som \u00e4r po\u00e4ngen med dem. Kidsen lyssnar \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 musiken hur de vill.<\/p>\n

Det var intressant att du n\u00e4mnde Peter Gabriel tidigare, f\u00f6r n\u00e4r jag lyssnade p\u00e5 albumets avslutningssp\u00e5r Is There Somebody Who Could Watch You<\/em> tyckte jag att din s\u00e5ngstil p\u00e5minde om hans. Kan du ber\u00e4tta lite om hur den l\u00e5ten kom till?<\/strong><\/p>\n

Vi var egentligen klara med albumet, vi \u00e5kte p\u00e5 turn\u00e9 i USA och lyssnade p\u00e5 det konstant. D\u00e5 ins\u00e5g vi att det var en genuin skildring av vilka vi \u00e4r, men att det som saknades p\u00e5 ett annars v\u00e4ldigt v\u00e4lproducerat album var\u00a0en m\u00e4nsklig faktor. S\u00e5 vi \u00e5kte hem, jag var v\u00e4ldigt uppr\u00f6rd eftersom jag skulle flytta ifr\u00e5n huset jag v\u00e4xt upp i — jag hade tv\u00e5 dagar ledigt och var tvungen att \u00e5ka hem f\u00f6r att packa ihop alla mina saker — n\u00e4r vi b\u00f6rjade b\u00e4ra ut sakerna satte jag mig vid pianot och b\u00f6rjade bara spela de h\u00e4r ackorden. George satte upp en mikrofon och jag m\u00e5ste ha suttit d\u00e4r i tjugo minuter och hittat p\u00e5 texter som\u00a0jag sjung. Jag blev lite uppr\u00f6rd, s\u00e5 jag l\u00e4mnade rummet, n\u00e4r jag kom tillbaka hade George arrangerat de d\u00e4r tjugo minuterna jag hade spelat in till en treminuters-sekvens — och det var Is There Somebody Who Could Watch You<\/em>. Den gjordes p\u00e5 en och en halv timme och gick rakt in p\u00e5 albumet. Den handlar om att jag har en tolv\u00e5rig bror och att mina f\u00f6r\u00e4ldrar precis har skilt sig. Min mamma har en ny man och min pappa har en ny flickv\u00e4n. Det h\u00e4nde p\u00e5 sex m\u00e5nader och jag har en tolv\u00e5rig bror som jag k\u00e4nner att jag har en skyldighet att ta hand om, men mitt schema innebar att jag inte hade sett honom p\u00e5 ett \u00e5r, s\u00e5 den handlar om skuld, l\u00e4ngtan och viljan att vara d\u00e4r f\u00f6r n\u00e5gon.<\/p>\n