{"id":77575,"date":"2013-11-18T23:30:17","date_gmt":"2013-11-18T21:30:17","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77575"},"modified":"2013-11-29T21:22:12","modified_gmt":"2013-11-29T19:22:12","slug":"ge-och-ta-en-bok-om-hur-givande-kan-ge-framgang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77575","title":{"rendered":"Ge och ta &#8211; en bok om hur givande kan ge framg\u00e5ng"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/ge-och-ta-en-annorlunda-framgangssaga.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/ge-och-ta-en-annorlunda-framgangssaga.jpg\" alt=\"ge-och-ta-en-annorlunda-framgangssaga\" width=\"195\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-full wp-image-77577\" \/><\/a><\/p>\n<p>Titel: <a href=\"http:\/\/www.adlibris.com\/se\/bok\/ge-och-ta-en-annorlunda-framgangssaga-9789187419164\" target=\"_blank\">Ge och Ta &#8211; En annorlunda framg\u00e5ngssaga<\/a><br \/>\nF\u00f6rfattare: Adam Grant<br \/>\nF\u00f6rlag: <a href=\"http:\/\/volante.se\/bocker\/geochta\/\" target=\"_blank\">Volante<\/a><br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning: Kerstin Lind Bonnier<br \/>\nUtgiven: 201311<br \/>\nISBN13 978-91-87419-16-4<\/p>\n<p>Det \u00e4r inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen i historien vi h\u00f6r ber\u00e4ttelser om den gode och framg\u00e5ngsrika givaren, att som man s\u00e5r f\u00e5r man sk\u00f6rda. Allts\u00e5 att den som ger gener\u00f6st utan baktankar kommer att vinna p\u00e5 det i l\u00e4ngden. Vi h\u00f6r mycket om att den tid vi lever i \u00e4r egoistisk och konkurrensinriktad, m\u00e4nniskor inriktar sig p\u00e5 att sl\u00e5 sig fram med vassa armb\u00e5gar f\u00f6r att g\u00f6ra karri\u00e4r och tj\u00e4na mycket pengar, vinstintressen styr framf\u00f6r m\u00e4nniskointressen. Vi beh\u00f6ver en motvikt mot detta och den ger oss Adam Grant i den h\u00e4r boken, som unders\u00f6ker hypotesen, som ocks\u00e5 ligger i tiden parallellt med f\u00f6ren\u00e4mnd negativism, att s k givare r\u00f6ner st\u00f6rre framg\u00e5ngar \u00e4n tagare och matchare, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller rikedomar och goodwill. Det \u00e4r en v\u00e4xande trend att anv\u00e4nda positiv psykologi f\u00f6r att \u00f6ka sitt eget v\u00e4lm\u00e5ende. Att det allts\u00e5 l\u00f6nar sig att bete sig gener\u00f6st och hj\u00e4lpsamt i st\u00e4llet f\u00f6r burdust och sj\u00e4lvh\u00e4vdande. <\/p>\n<p>Givare, tagare och matchare \u00e4r ben\u00e4mningar, som f\u00f6rfattaren Adam Grant, professor i organisationspsykologi vid handelsh\u00f6gskolan Wharton i USA, ger de tre olika attityder som analyseras genom boken. F\u00f6r tagare \u00e4r framg\u00e5ng att lyckas b\u00e4ttre \u00e4n andra, f\u00f6r matchare att balansera sina egna resultat genom att vara r\u00e4ttvis mot andra och f\u00f6r givare handlingar och prestationer som har positiv betydelse f\u00f6r andra m\u00e4nniskor. Grant utg\u00e5r fr\u00e5n att den mest l\u00f6nsamma betr\u00e4ffande b\u00e5de vardags- och arbetsliv \u00e4r givarattityden. Exempel p\u00e5 vad man ska ge \u00e4r tid, energi, kunskap, id\u00e9er och kontakter.<\/p>\n<p>Grant har samlat ihop v\u00e4ldigt mycket data och information f\u00f6r att f\u00e5 st\u00f6d f\u00f6r sin text. Boken \u00e4r mycket amerikansk, forskningen \u00e4r gjord p\u00e5 amerikanska f\u00f6rh\u00e5llanden, vilket g\u00f6r att den ibland \u00e4r sv\u00e5r att ta till sig, mycket fokusering p\u00e5 framg\u00e5ngar inom t ex amerikanska idrotter och tv-shower med massor av namn, som Grant f\u00f6ruts\u00e4tter att vi k\u00e4nner till. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tillr\u00e4ckligt allm\u00e4ngiltigt f\u00f6r att bli intressant.<br \/>\nBoken \u00e4r full av fantastiska exempel p\u00e5 framg\u00e5ngsrika givare, inom s\u00e5v\u00e4l n\u00e4ringsliv som den offentliga sektorn och mediev\u00e4rlden och i f\u00f6rsta delen av boken verkar den ganska sv\u00e5rf\u00f6rst\u00e5eliga tesen st\u00e4mma, att ju mer man ger desto rikare blir man. <\/p>\n<p>F\u00f6rfattaren h\u00e5ller kvar v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet genom att f\u00f6rst l\u00e5ta oss f\u00f6rst\u00e5 att en viss given faktor kommer att leda till ett visst forskningsresultat, vilket i n\u00e4sta stund visar sig inte vara fallet. Slutsatsen kan sv\u00e4nga och bli mer av ett resonemang, vilket g\u00f6r det mer intressant f\u00f6r l\u00e4saren. Det blir p\u00e5 s\u00e5 vis ocks\u00e5 mer nyanserat \u00e4n att bara sl\u00e5 fast att t ex det \u00e4r b\u00e4ttre p\u00e5 alla vis att vara givare \u00e4n tagare. Det \u00e4r inte s\u00e5 enkelt i det verkliga livet. Vi f\u00e5r allts\u00e5 under l\u00e4sningen tillf\u00e4lle att t\u00e4nka lite sj\u00e4lva, kan det h\u00e4r verkligen st\u00e4mma? Och s\u00e5 f\u00e5r vi se lite av den andra sidan av saken och kan sj\u00e4lva fundera vidare utan att han skriver oss p\u00e5 n\u00e4san. Han ger oss exempel och redskap som vi sj\u00e4lva f\u00e5r utveckla, v\u00e4ldigt pedagogiskt.<\/p>\n<p>S\u00e5 sm\u00e5ningom, allt eftersom forskningsrapporter redovisas, ska det visa sig att det finns en m\u00e4ngd f\u00f6rbeh\u00e5ll, vilket f\u00f6rklarar en del. En osj\u00e4lvisk givare som ger okritiskt, till allt och alla, blir ganska snart utbr\u00e4nd, f\u00f6rlorar i inkomst och hamnar l\u00e5ngt ner p\u00e5 statusstegen. T ex s\u00e5 \u00e4r osj\u00e4lviska givare ofta odugliga f\u00f6rhandlare (f\u00f6r sig sj\u00e4lva, inte f\u00f6r andra) eftersom de drar sig f\u00f6r att besv\u00e4ra andra. Det \u00e4r de medvetna givarna \u2013 de s k andratillv\u00e4nda givarna &#8211; som \u00e4r vinnarna, de som f\u00f6rst\u00e5r att \u00e4ven ta h\u00e4nsyn till sig sj\u00e4lva, att ge d\u00e4r de sj\u00e4lva har sina brinnande intressen och passioner. Att ge av lust, inte av r\u00e4dsla eller tv\u00e5ng. Ett exempel p\u00e5 det sistn\u00e4mnda \u00e4r den sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande sekreteraren som aldrig kan s\u00e4ga nej och till slut dukar under av alla krav som l\u00e4ggs p\u00e5 henne. De mest framg\u00e5ngsrika givarna var mer intresserade av andra och hade samtidigt ett st\u00f6rre egenintresse. De visade sig vara lika \u00e4relystna som tagare och matchare.<br \/>\nI bokens sista kapitel ger Grant m\u00e5nga r\u00e5d och tips om hur man kan \u00e4ndra sitt beteende fr\u00e5n matchande och tagande till andratillv\u00e4nt givande. Han menar att alla kan tj\u00e4na p\u00e5 detta oavsett om givandet \u00e4r taktiskt valt och huvudsyftet \u00e4r tagande eller inte.<\/p>\n<p>En god summering ger bokens titel \u201dGe och Ta\u201d &#8211; med betoningen p\u00e5 och. Grants slutsats och reviderade budskap lyder att framg\u00e5ng inte beh\u00f6ver komma p\u00e5 annans bekostnad.<\/p>\n<p><strong>Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel: Ge och Ta &#8211; En annorlunda framg\u00e5ngssaga F\u00f6rfattare: Adam Grant F\u00f6rlag: Volante \u00d6vers\u00e4ttning: Kerstin Lind Bonnier Utgiven: 201311 ISBN13 978-91-87419-16-4 Det \u00e4r inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen i historien vi h\u00f6r ber\u00e4ttelser om den gode och framg\u00e5ngsrika givaren, att som man s\u00e5r f\u00e5r man sk\u00f6rda. Allts\u00e5 att den som ger gener\u00f6st utan baktankar kommer att vinna [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-77575","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77575","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=77575"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77575\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":77578,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77575\/revisions\/77578"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=77575"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=77575"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=77575"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}