{"id":77459,"date":"2013-11-16T10:13:54","date_gmt":"2013-11-16T08:13:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77459"},"modified":"2013-11-16T10:13:54","modified_gmt":"2013-11-16T08:13:54","slug":"the-selfish-giant-vann-stockholms-filmfestivals-finaste-pris-har-ar-lista-pa-alla-vinnare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77459","title":{"rendered":"The Selfish Giant  vann Stockholms filmfestivals finaste pris, h\u00e4r \u00e4r lista p\u00e5 alla vinnare"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/theselfishgiant.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/theselfishgiant-300x198.jpg\" alt=\"theselfishgiant\" width=\"300\" height=\"198\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-77464\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/theselfishgiant-300x198.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/theselfishgiant.jpg 800w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>\u00c5rets vinnare p\u00e5 Stockholms internationella filmfestival 2013<\/p>\n<p>Juryn har nu gjort sina val f\u00f6r den 24:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. F\u00f6r andra \u00e5ret i rad utser juryn en kvinnlig regiss\u00f6r till bronsh\u00e4stvinnare, ber\u00e4ttar pressmeddelandet:<\/p>\n<p>Nedan f\u00f6ljer samtliga vinnare och juryns motiveringar:<\/p>\n<p><strong>B\u00e4sta film: The Selfish Giant av Clio Barnard<\/strong><br \/>\nEn s\u00e4llsynt filmisk helhet. Drabbande, konkret, poetisk, trov\u00e4rdig, finst\u00e4md, humoristisk. H\u00e4r finns ocks\u00e5 ett k\u00e4nsligt ensemblespel d\u00e4r v\u00e4nskapen mellan tv\u00e5 pojkar tillh\u00f6r det mest gripande vi sett p\u00e5 film. Den som inte \u00e4lskar den h\u00e4r filmen har inget hj\u00e4rta. <\/p>\n<p><strong>B\u00e4sta regidebut: Last Stop Fruitvale Station av Ryan Coogler<\/strong><br \/>\nFilmen presenterar en f\u00e4ngslande utsnitt av livet, eller snarare utsnitt av d\u00f6den, portr\u00e4tterat genom en persons d\u00f6d. Det motbjudande, meningsl\u00f6sa mordet f\u00e5ngas p\u00e5 ett \u00f6msint och \u00e4rligt s\u00e4tt i denna kraftfulla film. Det \u00e4r s\u00e5v\u00e4l en brutal \u00f6gon\u00f6ppnare som ett m\u00e4sterligt filmverk. En h\u00e5rd p\u00e5minnelse om slaveriets p\u00e5verkan p\u00e5 v\u00e5rt nutida samh\u00e4lle. Det \u00e4r en imponerande debut som alla b\u00f6r se. <\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/fruitvalestation.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/fruitvalestation-300x177.jpg\" alt=\"fruitvalestation\" width=\"300\" height=\"177\" class=\"alignright size-medium wp-image-77465\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/fruitvalestation-300x177.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/fruitvalestation.jpg 800w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><strong>B\u00e4sta manus: Alexandros Avranas och Kostas Peroulis f\u00f6r Miss Violence<\/strong><br \/>\nEkonomiskt, precist, engagerande. Helt utan sentimentalitet skildras en ob\u00f6nh\u00f6rlig historia om en familj i totalt s\u00f6nderfall. Det finns n\u00e5got exakt \u00f6ver detta manus. Som att \u00f6ppna boetten och betrakta sk\u00f6nheten hos ett urverk. Allt samverkar, allt \u00e4r underordnat denna drabbande och egenartade ber\u00e4ttelse.<\/p>\n<p><strong>B\u00e4sta kvinnliga huvudroll: Jasmine Trinca i Miele<\/strong><br \/>\nEn ov\u00e4ntad presentation av en udda karakt\u00e4r som v\u00e4cker en stor nyfikenhet p\u00e5 grund av hennes subjektiva och aparta h\u00e5llning. Hon h\u00e5ller oss i ett j\u00e4rngrepp trots den underspelade stilen. Ist\u00e4llet tvingas vi in i hennes v\u00e4rld d\u00e4r vi bara anar hennes motivation. Transparensen i hennes uttryck n\u00e4r hon tar in m\u00e4nniskors d\u00f6ds\u00f6gonblick i filmen etsar sig in och stannar kvar som egna upplevelser.<\/p>\n<p><strong>B\u00e4sta manliga huvudroll: George MacKay i For Those in Peril<\/strong><br \/>\nMed sm\u00e5 medel och trov\u00e4rdig precision uttrycker han vad en m\u00e4nniska p\u00e5 den yttersta gr\u00e4nsen av sm\u00e4rta och sorg tvingas utst\u00e5. Hans hudl\u00f6shet och f\u00f6rtvivlan \u00e4r lika skr\u00e4mmande f\u00f6r oss som f\u00f6r hans karakt\u00e4r. Hans utsatthet gestaltas med en precis tontr\u00e4ff.<\/p>\n<p><strong>B\u00e4sta foto: Lorenzo Hagerman f\u00f6r Heli<\/strong><br \/>\nFilmens foto lyfter fram ber\u00e4ttelsen samtidigt som den underminerar b\u00e5de landskap och h\u00e4ndelser. Fotot tvingar oss att g\u00e5 outforskade v\u00e4gar. Bes\u00f6ka platser d\u00e4r vi aldrig varit och som vi kanske \u00f6nskar att vi sluppit se. H\u00e4r finns ocks\u00e5 en provocerande och ov\u00e4ntad sk\u00f6nhet, men bilderna st\u00e5r aldrig endast f\u00f6r sig sj\u00e4lva utan \u00e4r en del av filmens drabbande helhet.<\/p>\n<p><strong>B\u00e4sta musik: Hans Zimmer f\u00f6r 12 Years a Slave<\/strong><br \/>\nHans Zimmer representerar en full\u00e4ndning av det klassiska musikber\u00e4ttandet. Han kombinerar det n\u00e4stan skr\u00e4mmande storvulna med det finst\u00e4mda spr\u00f6da; fr\u00e5n handklapp till symfoni. Han v\u00e5gar och det b\u00e4r!<\/p>\n<p><strong>B\u00e4sta kortfilm: Tears of Inge av Alisi Telengut<\/strong><br \/>\nTrots att det var den kortaste filmen och dessutom den enda animerade filmen i t\u00e4vlingen har denna film allt man kan beg\u00e4ra. Den \u00e4r v\u00e4l utf\u00f6rd och ber\u00f6r p\u00e5 ett effektivt och tyst s\u00e4tt. Den anv\u00e4nder en texttrogen, tredimensionell teknik som vi inte tidigare sett. Den \u00e4r vacker i all sin enkelhet och k\u00e4nns mogen och full\u00e4ndad.<\/p>\n<p><strong>Telia Film Award: Child\u2019s Pose av Calin Peter Netzer<\/strong><br \/>\nMed imponerande \u00f6ga f\u00f6r detaljer och en enkel, op\u00e5verkad ber\u00e4ttarteknik beskriver Calin Peter Netzer hur m\u00f6rka sidor av moderlig k\u00e4rlek och en sons misslyckade frig\u00f6relse blottl\u00e4ggs genom en f\u00f6rskr\u00e4cklig tragedi. Med k\u00e4nslig hand l\u00e5ter han karakt\u00e4rerna v\u00e4xa till tredimensionella portr\u00e4tt p\u00e5 ett uppriktigt s\u00e4tt, d\u00e4r v\u00e4ndpunkten till\u00e5ts ta plats inom s\u00e5v\u00e4l betraktaren som p\u00e5 den vita duken.<\/p>\n<p><strong>Citro\u00ebn DS Rising Star: \u00c5rets utm\u00e4rkelse g\u00e5r till Adam Lundgren<\/strong><br \/>\n\u00c5rets Rising star \u00e4r en sk\u00e5despelare som trots sin unga \u00e5lder redan gjort best\u00e5ende prestationer p\u00e5 filmduken. Med stor noggrannhet och yrkeskunnande gestaltar han b\u00e5de lekfullhet, humor, vibrerande k\u00e4rlek och stark sm\u00e4rta, nu senast i den kritikerrosade succ\u00e9n \u201dK\u00e4nn ingen sorg\u201d.<\/p>\n<p><strong>Stockholms filmfestivals L\u00e5ngfilmstipendium:<\/strong> \u00c5rets utm\u00e4rkelse g\u00e5r till Fia-Stina Sandlund f\u00f6r She\u2019s Wild Again Tonight<br \/>\nEn postmodern, metafiktiv, l\u00e4tt absurdistisk omtolkning av Fr\u00f6ken Julie. Filmen utspelar sig i en NY l\u00e4genhet i nutid d\u00e4r sk\u00e5despelarna spelar f\u00f6rh\u00f6jda versioner av sig sj\u00e4lva. Alexandra Dahlstr\u00f6m (som fr\u00f6ken Julie) och Jens Lekman (som Jean) tr\u00e4ffas f\u00f6r att iscens\u00e4tta Fr\u00f6ken Julie till tonerna av Lekmans musik.<\/p>\n<p><strong>Stockholm Lifetime Achievement Award: \u00c5rets utm\u00e4rkelse g\u00e5r till Claire Denis<\/strong><br \/>\nClaire Denis v\u00e4grar att blunda f\u00f6r de kreativa och destruktiva krafter som finns inneboende i m\u00e4nniskans svagheter. En or\u00e4dd uppt\u00e4ckare av det postkoloniala Afrika och det moderna samh\u00e4llets m\u00f6rka sidor som bjuder in publiken till ett blottlagt universum, vackert och r\u00e5tt p\u00e5 samma g\u00e5ng. \u00c5rets Lifetime Achievement Award g\u00e5r till en filmskapare som forts\u00e4tter att s\u00f6ka det andra v\u00e4nder sig bort fr\u00e5n, alltid or\u00e4dd och med s\u00e4llsynt \u00f6ga f\u00f6r visuell poesi.<\/p>\n<p><strong>Stockholm Visionary Award: \u00c5rts utm\u00e4rkelse g\u00e5r till Peter Greenaway<\/strong><br \/>\nVare sig m\u00e4n dr\u00e4nks till d\u00f6ds, kroppar f\u00f6rvandlas till konst eller vilddjur serveras p\u00e5 fat har Peter Greenaway alltid utmanat publiken som en sann vision\u00e4r. Genom att ifr\u00e5gas\u00e4tta traditionella uttryck och kombinera modern teknik med sin omfattande kunskap om de klassiska konstformerna har \u00e5rets mottagare av Stockholm Visionary Award skapat ett nytt filmspr\u00e5k.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/ryancogler_fotojohanbergmark.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/ryancogler_fotojohanbergmark-224x300.jpg\" alt=\"ryancogler_fotojohanbergmark\" width=\"224\" height=\"300\" class=\"alignright size-medium wp-image-77466\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/ryancogler_fotojohanbergmark-224x300.jpg 224w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/ryancogler_fotojohanbergmark.jpg 599w\" sizes=\"auto, (max-width: 224px) 100vw, 224px\" \/><\/a><strong>Hedersomn\u00e4mnande B\u00e4sta film: 12 Years a Slave av Steve McQueen<\/strong><br \/>\nPriset g\u00e5r till en regiss\u00f6r som totalt beh\u00e4rskar sina uttrycksmedel. Filmen lyckas med att vara b\u00e5de episk och personlig. M\u00e5nga g\u00e5nger kan en regiss\u00f6r skymma en film. H\u00e4r finns en regiss\u00f6r vars n\u00e4rvaro inte tvingar sig p\u00e5 helheten, men som \u00e4nd\u00e5 lyser starkt i varje val, i rytmen, i dynamiken mellan scener. H\u00e4r finns, f\u00f6rutom ett uts\u00f6kt hantverk, ocks\u00e5 ett s\u00e4llsynt mod. L\u00e4ngden p\u00e5 vissa n\u00e4rbilder bryter mot det f\u00f6rv\u00e4ntade. Aldrig som egenv\u00e4rde, alltid f\u00f6r att skapa en ny och ov\u00e4ntad helhet. N\u00e5got som skapar den speciella egenarten och lyskraften hos 12 Years a Slave.<\/p>\n<p><strong>Hedersomn\u00e4mnande B\u00e4sta debutfilm: \u00c5tertr\u00e4ffen av Anna Odell<\/strong><br \/>\nDj\u00e4rvt, modigt, roligt, provocerande. \u00c5tertr\u00e4ffen \u00e4r en intelligent och v\u00e4lber\u00e4ttad genremix. Vi befinner oss i en labyrint av speglar d\u00e4r fr\u00e5gor om makt, utsatthet och mobbing st\u00e4lls p\u00e5 sin spets. H\u00e4r finns inga givna svar, men massor av givande fr\u00e5gor. En film med stark konstn\u00e4rlig integritet.<\/p>\n<p><strong>1 km film stipendiat:<\/strong> \u00c5rets utm\u00e4rkelse g\u00e5r till John Skoog f\u00f6r F\u00f6r\u00e5r<br \/>\nF\u00f6r suggestiva och f\u00e4ngslande fotografiska portr\u00e4tt som r\u00f6r sig i b\u00e5de tid och rum, binder samman landsbygdens oskuld med k\u00e4nslan av en hotande omv\u00e4rld. Med ett g\u00e5tfullt och vida personligt ber\u00e4ttande \u00e5terkommer regiss\u00f6ren till minnets nycker i ett samh\u00e4lle satt under f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n<p><strong>1 km film hedersomn\u00e4mnande:<\/strong> \u00c5rets utm\u00e4rkelse g\u00e5r till Carl Olsson f\u00f6r Mr. Magdy, Room Number 17 Please<br \/>\nF\u00f6r ett ambiti\u00f6st, utmanande och modigt projekt utan kompromisser.<\/p>\n<p><strong>Ifestival Award:<\/strong> Swear av Lea Becker<br \/>\nFramr\u00f6stad av Stockholms filmfestivals bes\u00f6kare.<\/p>\n<p>\u00c5rets jury best\u00e5ende av Kristian Petri (juryordf\u00f6rande), Ai Weiwei, Helena Danielsson, Lena Endre, Moa Gammel och Hiner Saleem har haft en stor utmaning att bed\u00f6ma vilka filmer som i \u00e5r g\u00e5r hem med ett pris.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00c5rets vinnare p\u00e5 Stockholms internationella filmfestival 2013 Juryn har nu gjort sina val f\u00f6r den 24:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. F\u00f6r andra \u00e5ret i rad utser juryn en kvinnlig regiss\u00f6r till bronsh\u00e4stvinnare, ber\u00e4ttar pressmeddelandet: Nedan f\u00f6ljer samtliga vinnare och juryns motiveringar: B\u00e4sta film: The Selfish Giant av Clio Barnard En s\u00e4llsynt filmisk helhet. Drabbande, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50],"tags":[],"class_list":["post-77459","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77459","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=77459"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77459\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":77467,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77459\/revisions\/77467"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=77459"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=77459"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=77459"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}