{"id":77396,"date":"2013-11-15T09:23:34","date_gmt":"2013-11-15T07:23:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77396"},"modified":"2013-12-09T15:34:01","modified_gmt":"2013-12-09T13:34:01","slug":"the-mental-states-of-sweden-skadespelarna-gor-det-till-scenkonst","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77396","title":{"rendered":"The Mental States of Sweden – sk\u00e5despelarna \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens stora beh\u00e5llning"},"content":{"rendered":"

\"The<\/a><\/p>\n

The Mental States of Sweden<\/strong>
\nRegi Mattias Andersson
\nScenografi och kostym Ulla Kassius
\nLjus Charlie \u00c5str\u00f6m
\nPeruk och mask Linda Hyllengren
\nKomposition och ljuddesign Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir
\nUrpremi\u00e4r 14 november 2013
\nDramatens lilla scen<\/em><\/p>\n

F\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5nga det mentala tillst\u00e5ndet i Sverige 2013 har dramatikern och regiss\u00f6ren Mattias Andersson l\u00e5tit sociologer, intervjua m\u00e4nniskor runt om i landet. Resultat \u00e4r massor aav personliga ber\u00e4ttelser fr\u00e5n en mj\u00f6lkbonde fr\u00e5n \u00d6land, en l\u00e5gstadiel\u00e4rare fr\u00e5n G\u00e4vle, en rensk\u00f6tare fr\u00e5n Kiruna, en yrkesmilit\u00e4r fr\u00e5n Link\u00f6ping, en lokalv\u00e5rdare fr\u00e5n S\u00e4ffle, en heml\u00f6s fr\u00e5n Malm\u00f6, en mont\u00f6r p\u00e5 SAAB Trollh\u00e4ttan, en AD fr\u00e5n M\u00f6lndal, en afghansk flykting p\u00e5 f\u00f6rvaret i Flen, en sjuksk\u00f6terska fr\u00e5n Landskrona, en gymnasieelev fr\u00e5n Fittja, en maskinf\u00f6rare fr\u00e5n \u00d6rnsk\u00f6ldsvik, en VD fr\u00e5n Djursholm, en rum\u00e4nsk tiggare p\u00e5 Stockholm gator och m\u00e5nga, m\u00e5nga fler. Mattias Andersson har plockat ur valda delar och l\u00e5ter sk\u00e5despelare l\u00e4sa upp dem och vissa delar l\u00e5ter han sk\u00e5despelarna p\u00e5 ett distanserat, lustigt s\u00e4tt spela upp.<\/p>\n

Det \u00e4r fascinerande att f\u00e5 m\u00f6ta alla dessa m\u00e4nniskors livs\u00f6den i Sverige idag. P\u00e5 s\u00e4tt och vis p\u00e5minner det om Lars Nor\u00e9ns nya drama 3.31.93 – \u00e4ven om skillnaderna \u00e4r stora. Lars Nor\u00e9n har sj\u00e4lv lyssnat p\u00e5 m\u00e4nniskor och gjort ett dramatiskt konstverk. Mattias Andersson har valt att l\u00e5ta scenen se ut som artistfoaj\u00e9n f\u00f6r Dramatens sk\u00e5despelare och sk\u00e5despelarna \u00e4r ocks\u00e5 sig sj\u00e4lva. Det blir en distans mellan det de spelar upp och ber\u00e4ttar om som k\u00e4nns n\u00e5got kylig.<\/p>\n

\"The<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningens titel f\u00e5r oss kanske att tro att Mattias Andersson tagit tempen p\u00e5 tillst\u00e5ndet i Sverige. Det g\u00f6r han bara delvis, det \u00e4r inte det som jag upplever \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens fr\u00e4msta syfte och beh\u00e5llning. Vad Mattias Andersson egentligen g\u00f6r: han unders\u00f6ker hur en m\u00e4nniskas ber\u00e4ttelse blir teater eller f\u00f6rh\u00e5llandet mellan allas v\u00e5ra liv och teaterscenen.<\/p>\n

I programbladet s\u00e4ger Mattias Andersson:
\n– Jag och scenografen Ulla Kassius \u00e4r intresserade av hur en m\u00e4nniskas ber\u00e4ttelse blir teater, liksom vad \u00e4r scenkonst och vad \u00e4r teater?<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r dock d\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens svaghet ligger. Det \u00e4r en m\u00e4ngd r\u00f6ster som kommer fram, en kakofoni av olika m\u00e4nnisko\u00f6den. Det \u00e4r ett medvetet val av regiss\u00f6ren, men det g\u00f6r ocks\u00e5 att f\u00f6rest\u00e4llningen inte k\u00e4nns riktig f\u00e4rdig. Som att den spretar \u00e5t f\u00f6r m\u00e5nga h\u00e5ll fortfarande, att den kan bearbetas mer, att det \u00e4r f\u00f6r mycket som k\u00e4nns som bara tagit ur sammanst\u00e4llningen av intervjuerna, att det helt enkelt inte \u00e4r dramatiserat.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r drygt tre timmar, men det g\u00e5r fort och den \u00e4r b\u00e5de rolig och emellan\u00e5t stark och speciellt krocken f\u00f6re paus mellan alla l\u00e5ngtidssjuka utf\u00f6rs\u00e4krade m\u00e4nniskors \u00f6den direkt f\u00f6ljt av en gl\u00e4ttig hipster som \u00e4r s\u00e5 n\u00f6jd med sitt lyxiga liv.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen allra st\u00f6rsta beh\u00e5llning och som g\u00f6r att den \u00e4r i allra h\u00f6gsta grad \u00e4r v\u00e4rd att se \u00e4r sk\u00e5despelarnas insatser. Att f\u00e5 se alla dessa duktiga sk\u00e5despelare, Nanna Blondell, Julia Dufvenius, Lena B Eriksson, Bj\u00f6rn Granath, Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir, Omid Khansari, Hamadi Khemiri, Irene Lindh, Sofia Pekkari, Torkel Petersson, Alexandra Rapaport, Alexander Salzberger v\u00e4xla mellan s\u00e5 m\u00e5nga olika roller, att med kropp, spr\u00e5k och utstr\u00e5lning f\u00f6rmedla s\u00e5 m\u00e5nga olika liv. Det \u00e4r scenkonst. Hurra f\u00f6r dessa duktiga sk\u00e5despelare.<\/p>\n

Foto: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n

I rollerna:<\/strong> Nanna Blondell, Julia Dufvenius, Lena B Eriksson, Bj\u00f6rn Granath, Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir, Omid Khansari, Hamadi Khemiri, Irene Lindh, Sofia Pekkari, Torkel Petersson, Alexandra Rapaport, Alexander Salzberger.<\/p>\n

Lite fakta om Mattias Andersson:<\/strong>
\nMattias Andersson \u00e4r dramatiker, regiss\u00f6r och konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Backa Teater i G\u00f6teborg. The Mental States of Sweden \u00e4r en forts\u00e4ttning p\u00e5 hans uppm\u00e4rksammade f\u00f6rest\u00e4llning The Mental States of Gothenburg fr\u00e5n 2006. I \u00e5r tilldelades han Svenska Dagbladets Thaliapris, tillsammans med scenografen Ulla Kassius.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Mental States of Sweden Regi Mattias Andersson Scenografi och kostym Ulla Kassius Ljus Charlie \u00c5str\u00f6m Peruk och mask Linda Hyllengren Komposition och ljuddesign Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir Urpremi\u00e4r 14 november 2013 Dramatens lilla scen F\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5nga det mentala tillst\u00e5ndet i Sverige 2013 har dramatikern och regiss\u00f6ren Mattias Andersson l\u00e5tit sociologer, intervjua m\u00e4nniskor runt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-77396","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77396","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=77396"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77396\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":77407,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77396\/revisions\/77407"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=77396"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=77396"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=77396"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}