{"id":77122,"date":"2013-11-07T17:24:41","date_gmt":"2013-11-07T15:24:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77122"},"modified":"2013-11-07T17:24:41","modified_gmt":"2013-11-07T15:24:41","slug":"aniara-2-pa-soppteatern-stark-vacker-vemodig-och-nodvandig","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77122","title":{"rendered":"Aniara 2 p\u00e5 Soppteatern – stark, vacker, vemodig och n\u00f6dv\u00e4ndig"},"content":{"rendered":"

\"aniara\"<\/a><\/p>\n

Aniara.2
\nAV HARRY MARTINSON
\nRegi: Helge Skoog
\nScenografi: Sven Haraldsson
\nMusik och ljuddesign: Fredrik Meyer
\nLjus: Albin Flinkas
\nMedverkande: Albin Flinkas
\nPremi\u00e4r 6 november p\u00e5 Klara Soppteater<\/p>\n

M\u00e4nniskorna p\u00e5 Aniara f\u00e4rdas i rymden, omgivna av ett m\u00f6rker men ser till att f\u00e5 struktur p\u00e5 tillvaron p\u00e5 det gigantiska rymdskeppet som kom ur kurs. De dansar och har ett idiotiskt n\u00f6jesliv och de bildar sekter och sexklubbar och ledningen g\u00f6r sig viktig och tar sig f\u00f6rm\u00e5ner. Livet p\u00e5 Aniara \u00e4r en skr\u00e4mmande beskrivning av m\u00e4nsklighetens liv p\u00e5 jorden. <\/p>\n

Harry Martinssons epos Aniara \u00e4r en av svensk litteraturs starkaste, vackraste och vemodigaste skatter. Nu g\u00f6rs den i en fantastisk version av Albin Flinkas p\u00e5 Soppteatern p\u00e5 Stockholms stadsteater.<\/p>\n

Goldondern Aniara i Helge Skoogs dramatisering har gjorts i 30 \u00e5r och nu har Helge Skoog klivit av av uppdraget som publikens rymdskepps-ciceron och l\u00e4mnar \u00f6ver uppdraget till Albin Flinkas,
\nsom d\u00e4rmed blir Helges arvtagare p\u00e5 dubbla plan. Albin Flinkas \u00e4r nybliven chef f\u00f6r Klara Soppteater.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag blev chef f\u00f6r Klara Soppteater lunchade jag med Helge Skoog f\u00f6r att h\u00f6ra vilka hans tankar var n\u00e4r han startade Soppan, s\u00e4ger Albin Flinkas i ett pressmeddelande. D\u00e5 tog han upp en pocketversion av Harry Martinsons Aniara och sade: Var s\u00e5 god! Jag tackade och sade att jag faktiskt redan har boken. D\u00e5 sade Helge: det \u00e4r dags att l\u00e4mna \u00f6ver nu. Jag har spelat den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen i 30 \u00e5r och jag ser dig som en v\u00e4rdig arvtagare, Albin. <\/p>\n

\u2013 Det var oerh\u00f6rt hedrande och jag fr\u00e5gade: Vill du regissera, Helge? Jo, det hade jag t\u00e4nkt, svarade han \u2013 och s\u00e5 \u00e4r det. Vi k\u00e4nner varandra fr\u00e5n Lars Rudolfssons Aniara som vi b\u00e5de
\nmedverkade, forts\u00e4tter Albin. <\/p>\n

Albin Flinkas \u00e4r en oerh\u00f6rt skicklig sk\u00e5despelare. I hans gestaltning blir monologen ingen monolog utan levande dialog. Han tr\u00e4der in i de olika rollerna. Med kropp, spr\u00e5k och ljuss\u00e4ttning blir han en gammal \u00e5ldrad man, han blir en fyllig kvinna, han blir en stel tekniker och han \u00e4r den mer avslappnade journalisten som \u00e4r rymdskepps-ciceron. Albin Flinkas har dessutom en stark musikalr\u00f6st, perfekt f\u00f6r s\u00e5nginsatserna.<\/p>\n

N\u00e4r Aniara i den l\u00e5nga versionen sattes upp p\u00e5 Stockholms stadsteater senast, i oktober 2010, var det en stark f\u00f6rest\u00e4llning som s\u00e4kert inte l\u00e4mnade n\u00e5gon op\u00e5verkad. Jag sticker ut hakan och s\u00e4ger att den kortare versionen som nu visas p\u00e5 Soppteatern \u00e4r lika stark, vacker och vemodig. Om du \u00e4r teaterintresserad och har v\u00e4garna f\u00f6rbi Stockholm \u00e4r den n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r dig. Ett m\u00e5ste att se, helt enkelt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Aniara.2 AV HARRY MARTINSON Regi: Helge Skoog Scenografi: Sven Haraldsson Musik och ljuddesign: Fredrik Meyer Ljus: Albin Flinkas Medverkande: Albin Flinkas Premi\u00e4r 6 november p\u00e5 Klara Soppteater M\u00e4nniskorna p\u00e5 Aniara f\u00e4rdas i rymden, omgivna av ett m\u00f6rker men ser till att f\u00e5 struktur p\u00e5 tillvaron p\u00e5 det gigantiska rymdskeppet som kom ur kurs. De dansar […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-77122","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77122","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=77122"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77122\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":77129,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77122\/revisions\/77129"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=77122"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=77122"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=77122"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}