{"id":77092,"date":"2013-11-07T09:45:25","date_gmt":"2013-11-07T07:45:25","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77092"},"modified":"2013-11-07T09:45:25","modified_gmt":"2013-11-07T07:45:25","slug":"arnold-pa-stockholms-stadsteater-underhallande-och-forbaskat-rolig-fyra-timmar-gar-fort","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=77092","title":{"rendered":"Arnold p\u00e5 Stockholms Stadsteater- underh\u00e5llande och f\u00f6rbaskat rolig &#8211; fyra timmar g\u00e5r fort"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold-199x300.jpg\" alt=\"arnold\" width=\"199\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-77095\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold-199x300.jpg 199w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold-682x1024.jpg 682w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold.jpg 1653w\" sizes=\"auto, (max-width: 199px) 100vw, 199px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Arnold<br \/>\nAv Harvey Fierstein<br \/>\nRegi Olof Hanson<br \/>\nScenografi Sven Haraldsson<br \/>\nKostym Elin Hallberg<br \/>\nMask Maria Reis<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.stadsteatern.stockholm.se\/index.asp\">Stockholms Stadsteater<\/a><br \/>\nPremi\u00e4r 6 november 2013                                                                                                                            <\/p>\n<p>Arnold \u00e4r en underh\u00e5llande och f\u00f6rbaskat rolig pj\u00e4s. Slagf\u00e4rdiga repliker och vass humor. Men d\u00e4r finns ocks\u00e5 undertoner, som dubbelmoralen och r\u00e4dslan f\u00f6r att erk\u00e4nna inf\u00f6r sig sj\u00e4lv och andra att man \u00e4r homosexuell. Det \u00e4r fyra timmar med tv\u00e5 pauser, men den l\u00e5nga speltiden blir aldrig obekv\u00e4m. Fyra timmar kan g\u00e5 oerh\u00f6rt fort n\u00e4r man har roligt.<br \/>\nRikard Wolff g\u00f6r Arnold, en snart medel\u00e5lders homosexuell man, som l\u00e4ngtar efter k\u00e4rlek. Det \u00e4r en stark roll och Rikard Wolff g\u00f6r den s\u00e5 oerh\u00f6rt bra. Han g\u00f6r repliker och dialoger till sina egna, han \u00e4r David. Rickard Wolff \u00e4r en av v\u00e5ra b\u00e4sta manliga sk\u00e5despelare.<\/p>\n<p>K\u00e4rlek \u00e4r inte en k\u00f6nsfr\u00e5ga utan en relation mellan m\u00e4nniskor. Det \u00e4r budskapet i \u201dArnold\u201d av Harvey Fierstein, som haft premi\u00e4r p\u00e5 Stadsteatern. Jag inser att det som utspelas p\u00e5 scenen likav\u00e4l kunde vara mellan en tv\u00e5k\u00f6nad relation. Det \u00e4r samma oro \u00f6ver att inte vara \u00e4lskad, r\u00e4dsla f\u00f6r \u00f6vergivenhet, svartsjuka. Samma \u00e5ngest som l\u00e4tt insmyger sig n\u00e4r vi l\u00e4mnat ungdoms\u00e5ren och k\u00e4rleken inte k\u00e4nns lika given.<\/p>\n<p>Rikard Wolff (Arnold) och Gerhard Hoberstorfer (Ed) \u00e4r s\u00e5 samspelta och n\u00e4ra att man kan k\u00e4nna vibrationerna mellan dem. Arnold en snart medel\u00e5lders man har f\u00f6r\u00e4lskat sig i Ed. Ed \u00e5 andra sidan \u00e4lskar Arnold men tycker ocks\u00e5 om kvinnor. I f\u00f6rsta akten g\u00f6r de upp, Ed l\u00e4mnar Arnold f\u00f6r en kvinna och deras v\u00e4gar skiljs.<\/p>\n<p>I andra akten tr\u00e4der Eds kvinna in p\u00e5 scenen, Ann-Sofie Rase (Linda) tillsammans med Arnolds nya k\u00e4rlek Bj\u00f6rn Elgerd (Simon).<br \/>\nBj\u00f6rn Elgerd (Simon) \u00e4r urtypen f\u00f6r den unga generationen, uppk\u00e4ftig och kaxig.<br \/>\nOch fullst\u00e4ndigt lysande i sina repliker och den dialog som delvis \u00e4r en uppg\u00f6relse med den dubbelmoral som finns bland de vuxna och hos hans betydligt \u00e4ldre k\u00e4rlek.<br \/>\nHela g\u00e4nget tr\u00e4ffas en helg i Eds och Lindas hus, Linda tycker det \u00e4r j\u00e4ttesp\u00e4nnande med sambons f.d. \u00e4lskare i samma hus. Men Linda har en viss vana att falla f\u00f6r bisexuella m\u00e4n och s\u00e4ger att, varf\u00f6r kan jag aldrig tr\u00e4ffa en normal man.<br \/>\n\u201dArnold\u201d handlar mer om dubbelmoral \u00e4n om samk\u00f6nad k\u00e4rlek. Vi \u00e4r lika f\u00f6rdomsfulla i det samk\u00f6nade f\u00f6rh\u00e5llandet som i det traditionella tv\u00e5k\u00f6nade. Ocks\u00e5 homosexuella har f\u00f6rdomar, Ed s\u00e4ger att han inte vill vara en fjolla som springer p\u00e5 b\u00f6gbarer och knullar runt. Arnold s\u00e4ger att han inte \u00e4r som andra b\u00f6gar som bara vill ha sex hur som helst. Mitt i detta st\u00e5r Simon, Arnolds \u00e4lskade, som tycker att r\u00e4cker det inte bara med k\u00e4rlek och att man \u00e4lskar varandra.<\/p>\n<p>K\u00e4rleken mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor \u00e4r viktigare \u00e4n vilket k\u00f6n k\u00e4rleken har, po\u00e4ngterar Arnold till sin mamma, Mrs Beckoff. Spelad av suver\u00e4na Meg Westergren som \u00e4r inkarnationen av en mamma som aldrig riktigt accepterat att son \u00e4r en \u00e4r b\u00f6g, men \u00e4nd\u00e5 vet att det \u00e4r s\u00e5. Sj\u00e4lv har hon varit lyckligt gift i 45 \u00e5r men \u00e4r numer \u00e4nka. Och att Arnold kan k\u00e4nna sorg efter att Simon d\u00f6tt, vill hon inte riktigt f\u00f6rst\u00e5. Det kan ju inte vara som att ha varit gift med samma person i 45 \u00e5r.<br \/>\nI sista akten finns ocks\u00e5 14 \u00e5rige David, spelad av Olof M\u00e5rtensson, som Arnold ska adoptera. David \u00e4r ocks\u00e5 homosexuell och det uppst\u00e5r en viss f\u00f6rvirring mellan nyblivna farmor, son och barnbarn.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold2-300x199.jpg\" alt=\"arnold2\" width=\"300\" height=\"199\" class=\"alignright size-medium wp-image-77096\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold2-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/arnold2.jpg 425w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Mellan Arnold och den blivande adoptivsonen uppst\u00e5r ocks\u00e5 en intressant debatt om hur stark \u00e4r egentligen k\u00e4rleken \u00e4r mellan en pappa och en son. N\u00e4r David s\u00e4ger \u201dOkey, vad skulle du g\u00f6ra om jag tr\u00e4ffade en tjej\u2026och kom hem o ber\u00e4ttade att jag var hetero?<br \/>\nNu svarar inte b\u00f6gen utan pappan, \u201dskulle du var lycklig med det skulle jag vara glad ocks\u00e5\u201d.<br \/>\nF\u00f6r oss som lever i ett land d\u00e4r samk\u00f6nade f\u00e5r gifta sig, adoptera barn, kan Arnold l\u00e4tt fattas som en komedi. Men i l\u00e4nder d\u00e4r det inte \u00e4r sj\u00e4lvklart att komma ut ur garderoben, att v\u00e5ga ber\u00e4tta, blir ocks\u00e5 underh\u00e5llande pj\u00e4ser som Arnold farliga.<\/p>\n<p>Vill ge ett stort plus f\u00f6r den scenografin. Hela pj\u00e4sen spelades tredimensionell.<br \/>\nGenom att s\u00e4tta upp en spegel \u00f6ver halva scentaket kunde publiken f\u00f6lja flera h\u00e4ndelser samtidigt.  S\u00e4kerligen inget nytt f\u00f6r alla, men jag tyckte det var en briljant l\u00f6sning och mycket sp\u00e4nnande.<\/p>\n<p>Beh\u00f6ver jag s\u00e4ga att publiken var mer \u00e4n n\u00f6jd och att jag \u00e4r otroligt glad \u00f6ver att ha f\u00e5tt m\u00f6jligheten att se f\u00f6rest\u00e4llningen. <\/p>\n<p><strong>Text: Anne Sk\u00e5n\u00e9r<\/strong><\/p>\n<p><strong>Foto: Petra Hellberg<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Arnold Av Harvey Fierstein Regi Olof Hanson Scenografi Sven Haraldsson Kostym Elin Hallberg Mask Maria Reis Stockholms Stadsteater Premi\u00e4r 6 november 2013 Arnold \u00e4r en underh\u00e5llande och f\u00f6rbaskat rolig pj\u00e4s. Slagf\u00e4rdiga repliker och vass humor. Men d\u00e4r finns ocks\u00e5 undertoner, som dubbelmoralen och r\u00e4dslan f\u00f6r att erk\u00e4nna inf\u00f6r sig sj\u00e4lv och andra att man \u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-77092","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77092","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=77092"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77092\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":77097,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/77092\/revisions\/77097"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=77092"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=77092"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=77092"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}