{"id":76904,"date":"2013-11-03T20:19:30","date_gmt":"2013-11-03T18:19:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76904"},"modified":"2013-11-07T23:46:44","modified_gmt":"2013-11-07T21:46:44","slug":"tre-vagar-en-underbar-gestaltning-av-ords-magiska-kraft","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76904","title":{"rendered":"Tre v\u00e4gar \u2013 en underbar gestaltning av ords magiska kraft"},"content":{"rendered":"

\"tre-vagar\"<\/a><\/p>\n

Titel: Tre v\u00e4gar<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Katarina Frostenson
\nF\u00f6rlag: Wahlstr\u00f6m & Widstrand<\/a>
\nUtgiven: 2013-09
\nISBN 978-91-46-22469-3<\/p>\n

Katarina Frostensons Augustprisnominerade bok \u201dTre v\u00e4gar\u201d handlar om tre olika v\u00e4gar, som hon g\u00e5r f\u00f6r att unders\u00f6ka ordens betydelse i sitt liv och sina minnen. Hon uppt\u00e4cker att orden framkallar k\u00e4nslor av sorg, saknad och l\u00e4ngtan men att de ocks\u00e5 ger insikter och upplevelser i sig. F\u00f6r mig som inte \u00e4r s\u00e4rskilt van vid att l\u00e4sa poesi k\u00e4nner jag att boken ger mig lite undervisning i just det, den \u00e4r b\u00e5de unders\u00f6kande och undervisande.<\/p>\n

Som barn bodde Frostenson med sina f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon i f\u00f6rorten H\u00e4gersten. Hon \u00e5terv\u00e4nder dit i den f\u00f6rsta ber\u00e4ttelsen. Hon skriver om sin f\u00f6rort, som inte har s\u00e4rskilt mycket gemensamt med den nutida bilden av \u201df\u00f6rorten\u201d. D\u00e4r finns en litter\u00e4r skylt med en text av henne, ett citat ur dikten H\u00e4gerstenen. Till sin best\u00f6rtning finner hon att st\u00f6rsta delen av skylten \u00e4r \u00f6verm\u00e5lad med svart f\u00e4rg, s\u00e5 att bara n\u00e5gra f\u00e5 ord g\u00e5r att l\u00e4sa:<\/p>\n

var gr\u00e5, modern
\nen s\u00e5dan sak
\nsom var<\/em><\/p>\n

Hon har sv\u00e5rt att avl\u00e4sa sin reaktion, den uppt\u00e4ckt hon h\u00e4r g\u00f6r \u00e4r att dessa kvarst\u00e5ende ord bildar en ny dikt, medvetet eller omedvetet av f\u00f6r\u00f6varen. Har inte hon sj\u00e4lv f\u00f6rst\u00f6rt ord och meningar p\u00e5 liknande s\u00e4tt under sitt liv, funderar hon.<\/p>\n

Den andra ber\u00e4ttelsen \u00e4r mer poetisk, n\u00e4stan helt i diktform. Havet och s\u00e4rskilt stranden lockar hennes kreativitet. I sanden finns svarta r\u00e4nder, vad \u00e4r det?<\/p>\n

I den tredje ber\u00e4ttelsen ger hon sig ut p\u00e5 en resa, en konstresa i Centraleuropa. Hon vill se Titians m\u00e5lning av satyren Marsyas, som blivit levande fl\u00e5dd och upph\u00e4ngd i ett tr\u00e4d som straff f\u00f6r att ha utmanat Apollo i fl\u00f6jtspel. Motivet kan tyckas grymt men h\u00e4r framtr\u00e4der ett religi\u00f6st tema med Jesu lidande p\u00e5 korset som en viktig del. En kanske lite l\u00e5ngs\u00f6kt association kan jag g\u00f6ra till konstn\u00e4rers skyddsl\u00f6shet inf\u00f6r kritikers bed\u00f6mningar. Frostenson ber\u00e4ttar att en kritiker hade raljerat \u00f6ver en diktrad i en av hennes b\u00f6cker och kallat den banal. H\u00e4r f\u00f6rsvarar hon \u2013 med r\u00e4tta tycker jag \u2013 sin r\u00e4tt att n\u00e5gon g\u00e5ng f\u00e5 vara just det, banal, att det h\u00f6r till ibland. <\/p>\n

Det finns \u00f6ver huvud taget gott om associationer i boken, m\u00e5nga referenser till andra diktare och poeter. Barnramsor dyker upp \u201dVid en v\u00e4g p\u00e5 en sten satt en liten flicka\u2026\u201d har jag inte h\u00f6rt sedan jag var barn och genast kommer nostalgiska k\u00e4nslor smygande. Liksom vid \u201dDet g\u00e5r en \u00e4ngel kring v\u00e5rt hus\u2026\u201d, b\u00f6nen som h\u00f6r ihop med modern, som det mesta i boken g\u00f6r. Hela inneh\u00e5llet handlar om en mor och den f\u00f6rtvivlade saknaden efter henne. <\/p>\n

Modern finns med i allt, i Almqvists stj\u00e4rna \u00f6ver stj\u00e4rnhuset : \u201dOm bland tusen stj\u00e4rnor n\u00e5gon enda ser p\u00e5 dig, tro p\u00e5 den stj\u00e4rnans mening, tro hennes \u00f6gas glans\u201d. Frostenson s\u00e4ger att stj\u00e4rnan \u00e4r ledljuset men att hon inte kan tro, att \u201dOrdens ledljus\u201d var en av de f\u00f6rsta bilder hon skrev.
\nDet \u00e4r ett fl\u00f6de av ord, en rytm och en r\u00f6relse hela tiden. Mycket beh\u00f6ver inte ens s\u00e4gas ut med hela ord f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5s \u2013 U uhu hu! Utrop som jag f\u00f6rknippar med \u00f6verraskande hemskheter som dyker upp och som m\u00e5ste motas bort!<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 mycket och s\u00e5 f\u00f6rt\u00e4tat, varje ord har en betydelse, s\u00e5 fast det \u00e4r en tunn liten bok s\u00e5 upplever jag lika mycket, som om jag l\u00e4st en tjock sj\u00e4lvbiografisk roman. Om inte mer, jag tror att boken kommer att bli min f\u00f6ljeslagare ett bra tag, jag kommer att sl\u00e5 upp sidorna och hitta nya betydelser och inspiration till egna funderingar. <\/p>\n

Boken \u00e4r nominerad till Augustpriset. Jag tycker den \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd att f\u00e5 det priset!<\/p>\n

Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Tre v\u00e4gar F\u00f6rfattare: Katarina Frostenson F\u00f6rlag: Wahlstr\u00f6m & Widstrand Utgiven: 2013-09 ISBN 978-91-46-22469-3 Katarina Frostensons Augustprisnominerade bok \u201dTre v\u00e4gar\u201d handlar om tre olika v\u00e4gar, som hon g\u00e5r f\u00f6r att unders\u00f6ka ordens betydelse i sitt liv och sina minnen. Hon uppt\u00e4cker att orden framkallar k\u00e4nslor av sorg, saknad och l\u00e4ngtan men att de ocks\u00e5 ger […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[452],"class_list":["post-76904","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-augustpriset","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76904","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76904"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76904\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76907,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76904\/revisions\/76907"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76904"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76904"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76904"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}