{"id":76841,"date":"2013-11-03T11:02:35","date_gmt":"2013-11-03T09:02:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76841"},"modified":"2013-11-19T18:59:00","modified_gmt":"2013-11-19T16:59:00","slug":"marias-testamente-en-stark-berattelse-om-en-mammas-sorg-over-en-forlorad-son","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76841","title":{"rendered":"Marias testamente – en stark ber\u00e4ttelse om en mammas sorg \u00f6ver en f\u00f6rlorad son"},"content":{"rendered":"

\"mariastestamente\"<\/a><\/p>\n

Marias testamente<\/strong>
\nAv Colm T\u00f3ib\u00edn<\/em>
\n \u00d6vers\u00e4ttning Eric Andersson<\/em>
\n Regi Hugo Hans\u00e9n<\/em>
\n Scenografi och ljus Lars \u00d6stbergh<\/em>
\n Kostym Annsofi Nyberg<\/em>
\nMask Maria Lindstedt<\/em><\/p>\n

Att f\u00f6rlora en barn \u00e4r en av de sv\u00e5raste tragedier som kan drabba en kvinna. Tror jag. Marias testamente \u00e4r en ber\u00e4ttelse, en monolog, d\u00e4r Jesus mamma Maria ber\u00e4ttar om sin sorg och saknad efter sin son. Mer \u00e4n en biblisk ber\u00e4ttelse \u00e4r det en f\u00f6rest\u00e4llning som skildrar det tunga sorgearbetet efter att ha f\u00f6rlorat ett barn. En f\u00f6r\u00e4lder som mist ett barn som \u00e4r ung vuxen st\u00e5r ensam i sin sorg, fylld av motstridiga k\u00e4nslor som far runt i det inre. Skuldk\u00e4nslor, obesvarade fr\u00e5gor, kunde tragedin f\u00f6rhindrats, kunde n\u00e5got gjorts, varf\u00f6r h\u00e4nde det, varf\u00f6r drabbades just vi?<\/p>\n

Ullakarin Nyberg, \u00f6verl\u00e4kare p\u00e5 S:t G\u00f6ran, Norra Stockholm Psykiatri, skriver i programbladet:
\nDet \u00e4r skr\u00e4mmande att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rest\u00e4lla sig det h\u00e4r och m\u00e5nga k\u00e4nner ett behov av att t\u00e4nka att det drabbar andra, inte mig. Den som \u00e4r r\u00e4dd intalar sig kanske att de som drabbas tillh\u00f6r en s\u00e4rskilt sort, men om man skulle samla alla m\u00f6drar som under ett \u00e5r har mist ett barn i pl\u00f6tslig d\u00f6d skulle det vara sv\u00e5rt att hitta likheter som f\u00f6renar dem. Vem som helst kan r\u00e5ka ut f\u00f6r det: unga och gamla, sjuka och friska, rika och fattiga, v\u00e4lutbildade och outbildade, den som har en n\u00e4ra relation till sitt barn och den som inte tar det. Det vi \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r har vi l\u00e4tt att ta avst\u00e5nd ifr\u00e5n och konsekvensen kan bli att tystnad och passivitet omger dem som b\u00e4st beh\u00f6ver v\u00e5rt st\u00f6d.<\/em><\/p>\n

Maria f\u00f6rlorade sin son Jesus n\u00e4r han var i trettio\u00e5rs\u00e5ldern. Den irl\u00e4ndske f\u00f6rfattaren Colm T\u00f3ib\u00edn har tagit fasta p\u00e5 Maria som en m\u00e4nniska av k\u00f6tt och blod, han har tagit bort den heliga glorian som hon f\u00e5tt efter tv\u00e5 tusen \u00e5r av kristendom. Hennes ber\u00e4ttelse st\u00e4mmer inte alltid med vad de kristna kyrkorna \u00e5tergett. Jag hade lite sv\u00e5rt att ta till mig hennes beskrivning av Jesus efterf\u00f6ljare, att de skulle vara lallande idioter och att Jesus skulle tala h\u00f6gtravande till dem. I min bild av det som h\u00e4nde f\u00f6r tv\u00e5 tusen \u00e5r sedan talade Jesus naturligt, det h\u00f6gtravande tror jag har kommit genom \u00e5ren, av kyrkof\u00e4dernas s\u00e4tt att f\u00f6rmedla budskapet. Jesus efterf\u00f6ljare var bland annat m\u00e4n som f\u00f6rs\u00f6rjde sig som fiskare, jag har sv\u00e5rt att t\u00e4nka mig att de var idioter. Den bild som Maria ger av Jesus efterf\u00f6ljare \u00e4r snarare en nutida f\u00f6rest\u00e4llning om m\u00e4nniskor som f\u00f6ljer nutida gurus.<\/p>\n

\"mariastestamente2\"<\/a>Scenografin \u00e4r stram och elegant kall, tv\u00e5 stora gr\u00e5vita v\u00e4ggar och en djup klyfta mellan dem. Musiken
\nMarias kl\u00e4der retade mig f\u00f6rst: hon har en stor bl\u00e5 mjuk rock som p\u00e5 avst\u00e5nd s\u00e5g ut som en morgonrock och under den n\u00e5got som s\u00e5g ut som en underkl\u00e4nning av sidenliknande tyg. Efter\u00e5t ins\u00e5g jag att det var briljant. Den som f\u00f6rlorar ett barn orkar inte bry sig om att kl\u00e4 sig snyggt utan stannar g\u00e4rna hemma, med neddragna gardiner och utan att kl\u00e4 p\u00e5 sig riktiga kl\u00e4der.
\nMusiken \u00e4r en av f\u00f6rest\u00e4llning st\u00f6rsta beh\u00e5llningar, en snygg mix av musik av The Knife, Laurie Anderson, Peter Gabriel och John Cage med flera.<\/p>\n

Kanske jag inte borde g\u00e5tt p\u00e5 premi\u00e4ren f\u00f6r att recensera. Jag f\u00f6rlorade sj\u00e4lv en son i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern i b\u00f6rjan av \u00e5ret. Jag satt allts\u00e5 och relaterade till Marias ber\u00e4ttelse fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Kanske var det premi\u00e4rnerver hos sk\u00e5despelaren, kanske var manuset svagare i b\u00f6rjan, det tog drygt tjugo minuter innan jag k\u00e4nde att monologen ber\u00f6rde mig. N\u00e4r Maria b\u00f6rjade n\u00e4rma sig Golgatakullen och b\u00f6rjade ber\u00e4tta om de grymma h\u00e4ndelserna kring korsf\u00e4stelsen, d\u00e5 f\u00f6rst f\u00e5ngades jag in och k\u00e4nde mig ber\u00f6rd.<\/p>\n

Det r\u00e4ckte dock – f\u00f6r d\u00e4refter satt jag som fastnaglad, fascinerad och medk\u00e4nnande och jag skulle kunna lyssnat \u00e4nnu l\u00e4ngre.<\/p>\n

Marias testamente \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 en dryg timme som s\u00e4tter ig\u00e5ng m\u00e5nga tankar inom mig, en f\u00f6rest\u00e4llning som \u00e4r perfekt att se tillsammans med n\u00e5gon t\u00e4nkande v\u00e4n och efter\u00e5t s\u00e4tta sig \u00f6ver en kopp te eller ett glas vin och diskutera. Den \u00e4r stark och l\u00e4mnar nog ingen ober\u00f6rd.<\/p>\n

Foto: Petra Hellberg
\nI rollen: Pia Johansson<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Marias testamente Av Colm T\u00f3ib\u00edn \u00d6vers\u00e4ttning Eric Andersson Regi Hugo Hans\u00e9n Scenografi och ljus Lars \u00d6stbergh Kostym Annsofi Nyberg Mask Maria Lindstedt Att f\u00f6rlora en barn \u00e4r en av de sv\u00e5raste tragedier som kan drabba en kvinna. Tror jag. Marias testamente \u00e4r en ber\u00e4ttelse, en monolog, d\u00e4r Jesus mamma Maria ber\u00e4ttar om sin sorg och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-76841","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76841","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76841"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76841\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76865,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76841\/revisions\/76865"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76841"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76841"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76841"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}