{"id":76832,"date":"2013-11-03T09:45:44","date_gmt":"2013-11-03T07:45:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76832"},"modified":"2013-11-03T09:45:44","modified_gmt":"2013-11-03T07:45:44","slug":"utflippat-bara-fornamnet-nar-ryska-systrar-moter-nutid-att-begara-tre-systrar-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76832","title":{"rendered":"Utflippat bara f\u00f6rnamnet n\u00e4r ryska systrar m\u00f6ter nutid – Att beg\u00e4ra tre systrar p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"Tre-Systrar2\"<\/a><\/p>\n

Att beg\u00e4ra tre systrar<\/strong>
\nBaserad p\u00e5 Tre systrar av Anton Tjechov
\n\u00d6vers\u00e4ttning Lars Kleberg
\nRegi Mellika Melouani Melani
\nG\u00f6teborgs Stadsteater<\/a>
\nPremi\u00e4r 1 november 2013<\/em><\/p>\n

Vilket avtryck regiss\u00f6ren g\u00f6r p\u00e5 teaterscen brukar jag vanligtvis ha sv\u00e5rt att se. Ibland har emellertid denna yrkeskategori en s\u00e5 avg\u00f6rande inverkan, en helt egensinnig estetik, att det faller sig naturligt att ta avstamp i Mellika Melouani Melani. Denna g\u00e5ng f\u00f6rfogar hon \u00f6ver stora resurser och g\u00f6r en helaftonsf\u00f6rest\u00e4llning baserad p\u00e5 Anton Tjechovs pj\u00e4s. Av den prisbel\u00f6nta och internationellt uppm\u00e4rksammade regiss\u00f6ren, vars produktioner kretsar kring destruktiva beteenden sprungna ur frustration, har jag i G\u00f6teborg sett Babel (Jelinek), Vi som \u00e4r hundra (Khemiri) samt en l\u00e4ngre scen ur Carmen. Denna g\u00e5ng \u00e4r inledningen och den evighetsl\u00e5nga finalen typiska f\u00f6r Melanis estetik. Hur mycket kan man t\u00e4nja p\u00e5 en sekvens utan att tillf\u00f6ra n\u00e5got nytt och vilket t\u00e5lamod ska man beg\u00e4ra av publiken? Den replikl\u00f6sa \u00f6ppningen som till slut avbryts av en desperat knivlekande officer framlockar endast spridda fniss i salongen. S\u00e4mre funkar det evighetsl\u00e5nga slutet som borde kortats betydligt. Under enerverande trancekomposition av Peter Rehberg byter samtliga medverkande sinnestillst\u00e5nd. Visst \u00e4r det en enast\u00e5ende bedrift att kunna \u00e5stadkomma spastiska ryckningar likt v\u00e4rsta aerobicpasset, men det var knappast detta Bo Widerberg syftade p\u00e5 n\u00e4r han pratade om att vila i scenerna.<\/p>\n

Jag har sett och uppskattat ett antal upps\u00e4ttningar av den ryske iakttagaren. Hans stora v\u00e4lbest\u00e4llda familjer har mycket att s\u00e4ga oss om livet och tidens g\u00e5ng. I sin oro \u00f6ver att f\u00e5 ekonomin att g\u00e5 ihop eller att f\u00e5 sin k\u00e4rlek besvarad, blottas deras mer eller mindre f\u00e5niga \u00e5th\u00e4vor. I sin s\u00e5rbarhet har de ber\u00f6rt p\u00e5 teatrar v\u00e4rlden \u00f6ver. I Att beg\u00e4ra tre systrar pr\u00f6var fler systrar \u00e4n Olga p\u00e5 arbetslinjen, f\u00f6rvisso med otillfredsst\u00e4llande resultat. Och de f\u00e5r bes\u00f6k av statister som mimar till opera, f\u00f6ljer skeendet sittandes p\u00e5 b\u00e4nkar, g\u00e5r i fastlagst\u00e5g och ber\u00e4ttar egna gripande historier. De \u00e4r en brokig samling bortsorterade kvinnor som tragiskt nog (\u00e5tminstone i l\u00e5nga perioder) f\u00f6rv\u00e4grats r\u00e4tten till arbete. N\u00e5gon riktig konfrontation mellan de diametralt olika v\u00e4rldarna blir det inte. Men bara det att v\u00e4rldarna \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs parallellt \u00e4r ett fruktbart nyskapande grepp. Fas 3-lidande m\u00e4nniskor m\u00f6ter hysteriska systrar som l\u00e4ngtar efter mening. Den fladdriga Kulygin fastsl\u00e5r hur viktigt det \u00e4r att uppr\u00e4tth\u00e5lla skenet. \u201dDet som f\u00f6rlorar sin form g\u00e5r under.\u201d Of\u00f6rm\u00e5gan till kontroll, jagandet efter f\u00f6rl\u00f6sande orgasm, exalterade haranger utan mening, kroppsr\u00f6relser upprepade utan logik; Tjechovs karakt\u00e4rer kan aldrig ha varit n\u00e4rmare det totala sammanbrottet. Spr\u00e5kf\u00f6rbistring kontra begriplighet \u00e4r ett sidotema som m\u00e5ste omn\u00e4mnas. De tv\u00e5 dansarna fr\u00e5n belgiskt danskompani som tillh\u00f6r tj\u00e4nstefolket levererar repliker p\u00e5 sina modersm\u00e5l, sk\u00e5despelaren Jade Francis Haj (k\u00e4nd fr\u00e5n diverse filmer) pratar norska, en hel del tillgjord engelska f\u00f6rekommer, olika brytningar fr\u00e5n statister, m\u00f6jligen italienska och inte minst Jesper Odelbergs idiom. Det \u00e4r en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande sm\u00e4ltdegel av r\u00f6ster som delvis l\u00e4mnar \u00e5sk\u00e5daren utanf\u00f6r, vilket vi nog m\u00e5ste acceptera. Ett annat k\u00e4nnetecken f\u00f6r Mellanis arbetsmetod \u00e4r att anv\u00e4nda sig av tekniska hj\u00e4lpmedel, allra helst kamera och video. Systrarna frossar h\u00e4r i att i n\u00e4rbild visa upp skiftande ansiktsuttryck. De kivas verkligen om att f\u00e5 visa upp sig och meddela sig till oss mottagare.<\/p>\n

\"Tre-Systrar4\"<\/a>Eftersom jag i ett kl\u00e4dombyte inte kunde avg\u00f6ra om det var Olga eller Marsja jag s\u00e5g, m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s den kostymansvarige ber\u00f6mmas. Han \u00e4r tillika scenografen som skapat en konventionell interi\u00f6r som badar i vitt. De flitiga koreograferna har genomf\u00f6rt underverk i denna produktion som verkligen \u00e4r inriktad p\u00e5 fysisk gestaltning. Ur rollistan ska en kvartett framh\u00e5llas extra. Jesper Odelberg \u00e4r beundransv\u00e4rd i rullstolen som baron Tusenbach, fast \u00e5tskilliga formuleringar inte kan uppfattas. Lisa Lindgrens explosivitet och gestik \u00e4r en fr\u00f6jd att sk\u00e5da. Johan Grys \u00f6verste k\u00e4mpar febrilt f\u00f6r att vara en trygg klippa. Hans filosofiska utl\u00e4ggningar beh\u00e4rskar bara en sk\u00e5despelare som har samlat p\u00e5 sig enorm rutin. Allra mest hyllningar reserveras till Caroline S\u00f6derstr\u00f6m. Vare sig hon improviserar eller f\u00f6ljer manus \u00e4r hennes hispiga monologer – st\u00f6tvis i avsaknad av substans d\u00e5 Marsja blivit ett nervvrak – en otrolig prestation att g\u00e5 i land med. S\u00f6derstr\u00f6m fick ett sm\u00e4rre genombrott i Satanisterna p\u00e5 Studion. Denna premi\u00e4r \u00e4r det hennes hypersensibla rolltolkning som dr\u00f6jer sig kvar l\u00e4ngst. <\/p>\n

Var p\u00e5 skalan hamnar min bed\u00f6mning som helhet? Upps\u00e4ttningen har inte fogats samman, vilket kanske heller inte heller \u00e4r regiss\u00f6rens avsikt. Det \u00e4r ett tankev\u00e4ckande och ganska galet allkonstverk. \u00c4ven om jag undrar vilken allm\u00e4nhet som vill skaffa biljett anser jag den stundtals vara sev\u00e4rd, vilket nog framg\u00e5tt. Men s\u00e4ttet att i stora stycken f\u00f6rl\u00f6jliga Tjechov p\u00e5minner i lightversion om Vi som \u00e4r hundra. Och jag sj\u00f6ng inte med i jubelk\u00f6ren den g\u00e5ngen. Nya inslag och uppt\u00e5g i all \u00e4ra, men Melani med sin f\u00f6rankring i Teater Tribunalens \u00f6vertydliga scenspr\u00e5k, l\u00e4mnar inget utrymme \u00e5t den bombarderade mottagaren.
\nText: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n

Foto: Ola Kjelbye<\/strong><\/p>\n

Sk\u00e5despelare<\/strong>
\nAnna Bjelkerud
\nPelle Bolander
\nJade Francis Haj
\nJohan Gry
\nHenric Holmberg
\nNina Jeppsson
\nLisa Lindgren
\nJesper Odelberg
\nCaroline S\u00f6derstr\u00f6m<\/p>\n

Dans<\/strong>
\nAnthea Lewis
\nAbdellah Noukrati<\/p>\n

Medverkande och medskapande<\/strong>
\nKatarina Bengtson
\nMalin Bryngelson
\nEvelyn de la Cruz
\nSelma Dinc
\nElin Dockhj\u00e4rta
\nElisabet Eng
\nMagali Escobar de Romero
\nAyse Genc
\nSusan Goodarzi
\nAnna Larsson
\nJenny Manitski
\nMaryam V Navandi
\nMaria Nygren
\nMoa Oskarsson
\nS\u00fckran Otac
\nMaria Sassian
\nHelena Sj\u00f6man
\nElisabeth S\u00f6renson
\nRuqiaya Tdan<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att beg\u00e4ra tre systrar Baserad p\u00e5 Tre systrar av Anton Tjechov \u00d6vers\u00e4ttning Lars Kleberg Regi Mellika Melouani Melani G\u00f6teborgs Stadsteater Premi\u00e4r 1 november 2013 Vilket avtryck regiss\u00f6ren g\u00f6r p\u00e5 teaterscen brukar jag vanligtvis ha sv\u00e5rt att se. Ibland har emellertid denna yrkeskategori en s\u00e5 avg\u00f6rande inverkan, en helt egensinnig estetik, att det faller sig naturligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-76832","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76832","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76832"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76832\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76840,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76832\/revisions\/76840"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76832"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76832"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76832"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}