{"id":76796,"date":"2013-11-07T18:32:06","date_gmt":"2013-11-07T16:32:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76796"},"modified":"2013-11-28T12:00:04","modified_gmt":"2013-11-28T10:00:04","slug":"kulturbloggen-moter-the-naked-and-famous","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76796","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter The Naked and Famous"},"content":{"rendered":"

\"IMG_2499\"<\/a><\/p>\n

\u00c4nda sedan Thom Powers och Alisa Xayalith startade upp bandet 2008 — och tv\u00e5 \u00e5r senare sl\u00e4ppte full\u00e4ngdsdebuten Passive Me, Aggressive You,<\/em> som bland annat inneh\u00f6ll singeln Young Blood<\/em>\u00a0— har The Naked and Famous med sin melodistarka och 80-talsinfluerade pop vunnit \u00f6ver fans l\u00e5ngt utanf\u00f6r hemlandet Nya Zeelands gr\u00e4nser. S\u00e5 h\u00e4r l\u00e4t det n\u00e4r Kulturbloggen m\u00f6tte upp duon, vars senaste album In Rolling Waves<\/em> sl\u00e4pptes n\u00e5gra veckor tidigare, inf\u00f6r deras uts\u00e5lda spelning p\u00e5 Debaser Medis den 1 november.<\/p>\n

Tror ni att sl\u00e4ppet av In Rolling Waves\u00a0<\/em><\/strong>har vidgat folks uppfattning av vad ni kan g\u00f6ra musikaliskt?<\/strong><\/p>\n

Thom: Det tror jag, gensvaret fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l fans som folk som \u00e4r inblandade i samma musikscen som oss har bekr\u00e4ftat v\u00e5ra anstr\u00e4ngningar.<\/p>\n

N\u00e4r ni p\u00e5b\u00f6rjade arbetet av albumet, var det n\u00e5gra element ni ville beh\u00e5lla fr\u00e5n debuten — och var det n\u00e5gonting ni specifikt f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra annorlunda?<\/strong><\/p>\n

Thom: Jag hade en liknande konversation med Campbell Hooper som har regisserat flera av v\u00e5ra musikvideos — nu senast videon till Hearts Like Ours<\/em>. Vi diskuterade kontinuitet, jag oroade mig \u00f6ver kontinuiteten g\u00e4llande v\u00e5ra musikvideos och han sade ”jag tror inte vi beh\u00f6ver t\u00e4nka p\u00e5 kontinuitet, det \u00e4r ju samma personer inblandade”. Han menade f\u00f6rst\u00e5s kontinuiteten i musikvideorna,\u00a0men jag ins\u00e5g d\u00e5 att mycket av det jag hade g\u00e5tt och oroat mig \u00f6ver faktiskt skulle l\u00f6sa sig automatiskt eftersom det var samma m\u00e4nniskor som var involverade — s\u00e5 vi gjorde egentligen inga st\u00f6rre f\u00f6r\u00e4ndringar i sj\u00e4lva arbetsprocessen; det \u00e4r bara summan av allt vi l\u00e4rt oss under de tre \u00e5ren vi skrev och turnerade med\u00a0Passive Me, Aggressive You<\/em>. Det \u00e4r sv\u00e5rt att h\u00e5lla p\u00e5 med n\u00e5got i tre \u00e5r utan att l\u00e4ra sig n\u00e5got.<\/p>\n

Ni spelade ju in albumet i Los Angeles, tror ni att milj\u00f6erna d\u00e4r hade n\u00e5gon inverkan p\u00e5 soundet?<\/strong><\/p>\n

Thom: Jag tror inte det, f\u00f6r om du lyssnar p\u00e5 v\u00e5rt f\u00f6rsta album s\u00e5 l\u00e5ter ju inte det som min mammas hus i Brown’s Bay d\u00e4r jag bodde d\u00e5. Jag flyttade tillbaka hem f\u00f6r att arbeta p\u00e5 albumet och f\u00f6r att spara pengar. Vi hade inga pengar d\u00e5.<\/p>\n

Alisa: Dessutom \u00e4r Brown’s Bay en s\u00f6mnig strandstad.<\/p>\n

Thom: Det \u00e4r en tr\u00e5kig f\u00f6rort, men jag v\u00e4xte upp d\u00e4r. Om du lyssnar p\u00e5 albumet s\u00e5 l\u00e5ter det inte alls som min mors hus. F\u00f6r mig har musik alltid betytt eskapism, n\u00e5got som inte begr\u00e4nsas av din direkta omgivning. Det \u00e4r v\u00e4ldigt fantasifullt och andligt. Oavsett disciplin — om det nu \u00e4r film, musik, m\u00e5leri eller fotografi — s\u00e5 tror jag inte att din kreativitet influeras av din direkta omgivning. Det har snarare att g\u00f6ra med din egen f\u00f6rm\u00e5ga att fantisera.<\/p>\n

B\u00e5da era album \u00e4r definitivt poporienterade, men samtidigt tas er musik emot v\u00e4l hos en indiepublik. \u00c4r det en balans ni medvetet f\u00f6rs\u00f6kt hitta?<\/strong><\/p>\n

Thom: Jag skulle s\u00e4ga att det kom ganska naturligt. Det mesta vi lyssnar p\u00e5 \u00e4r alternativmusik. N\u00e4r vi bildade bandet lyssnade vi mycket p\u00e5 Yeah Yeah Yeahs och TV on the Radio.<\/p>\n

Alisa: Till och med Nine Inch Nails \u00e4r multifacetterade i sitt sound. De har riktigt tunga och m\u00f6rka, v\u00e4ldigt obskyra \u00f6gonblick — sedan har de ocks\u00e5 v\u00e4ldigt tillg\u00e4ngliga \u00f6gonblick i sin musik. Jag skulle vilja tro att vi har den typen av balans. Jag uppskattar poppiga synthmelodier och jag uppskattar band som har en alternativ edge i sitt sound, s\u00e5 jag hoppas det reflekteras i musiken vi g\u00f6r.<\/p>\n

Ni v\u00e4xte ju upp i Nya Zeeland i en tid d\u00e5 internet inte var lika utspritt som idag. Var det sv\u00e5rt att f\u00e5 tag p\u00e5 ny musik — och tror ni att tillg\u00e4ngligheten har \u00e4ndrat hur folk lyssnar p\u00e5 musik?<\/strong><\/p>\n

Thom: Sett till b\u00e5de film och musik matas Nya Zeeland med amerikansk och engelsk kultur, s\u00e5 i det avseendet \u00e4r det v\u00e4ldigt normalt. Ett album som sl\u00e5r stort i USA blir ocks\u00e5 stort i Nya Zeeland. Trots att vi har en v\u00e4ldigt unik musikscen s\u00e5 \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 Katy Perry som toppar listorna. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt finns det en f\u00f6rbindelse till omv\u00e4rlden, men som en kreativ person \u00e4r det \u00e5 andra sidan sv\u00e5rt att sl\u00e5 igenom i Nya Zeeland just eftersom det geografiskt \u00e4r s\u00e5 avl\u00e4gset. Som kultur \u00e4r det ingen stormakt. Du m\u00e5ste sj\u00e4lv h\u00e5lla koll p\u00e5 vad som h\u00e4nder, till skillnad fr\u00e5n USA vars kulturella omf\u00e5ng \u00e4r s\u00e5 utbrett.<\/p>\n

Vilka effekter skulle ni s\u00e4ga att den \u00f6kade tillg\u00e4ngligheten har haft f\u00f6r musikindustrin \u00f6verlag?<\/strong><\/p>\n

Thom: Det kr\u00e4vs ingen st\u00f6rre anstr\u00e4ngning f\u00f6r att hitta ny musik p\u00e5 n\u00e4tet, vilket \u00e4r b\u00e5de bra och d\u00e5ligt. Det finns en illusion, ett antagande att eftersom verktygen \u00e4r h\u00e4r kan du n\u00e5 ut till en st\u00f6rre publik — men s\u00e5 \u00e4r det inte — eftersom alla idag kan n\u00e5 en st\u00f6rre publik \u00e4r du bara en i m\u00e4ngden. Men s\u00e5 har det alltid varit, det finns popul\u00e4ra band och s\u00e5 finns det hundratusentals ok\u00e4nda band. Bara f\u00f6r att internet gett oss tillg\u00e5ng till direkt kommunikation betyder det inte att alla kan ta del av de h\u00e4r m\u00f6jligheterna, det finns fortfarande ett behov av infrastruktur. Om n\u00e5got \u00e4r det sv\u00e5rare \u00e4n n\u00e5gonsin att navigera bland all ny musik. N\u00e5gon m\u00e5ste fortfarande sprida din musik, jag tror att det \u00e4r en av de st\u00f6rsta missuppfattningarna idag. F\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e4r musikindustrin v\u00e4ldigt invecklad. Folk sl\u00e4nger iv\u00e4g simpla f\u00f6rklaringar till komplexa problem. Du kan inte komma n\u00e5gonstans utan ett skivbolag i ryggen, du beh\u00f6ver en infrastruktur f\u00f6r att ge ut ett album, och om du vill ha bevis f\u00f6r det — se bara p\u00e5 alla ok\u00e4nda, osajnade band p\u00e5 n\u00e4tet.<\/p>\n

Jag kollade igenom era musikvideos h\u00e4romdagen och ett \u00e5terkommande element tycks vara glitter. Hur skulle ni beskriva den visuella sidan av The Naked and Famous?<\/strong><\/p>\n

Thom: Den visuella komponenten till The Naked and Famous har alltid varit Special Problems, det \u00e4r namnet p\u00e5 f\u00f6retaget, de kallas Special Problems. Det \u00e4r tv\u00e5 killar, de gick under det namnet — nu har de inte splittrats, men de g\u00f6r saker separat under sina egna namn; Joel Kefali och Campbell Hooper. Vi har jobbat exklusivt med dem n\u00e4r vi tagit fram alla v\u00e5ra omslag och videos, \u00e4ven t-shirts och affischer, vi g\u00f6r allt med dem. Vi \u00e4r ju inga visuella konstn\u00e4rer, den enda disciplinen vi har n\u00e5gon erfarenhet inom \u00e4r musik, s\u00e5 f\u00f6r mig \u00e4r det vitalt att jobba med n\u00e5gon som faktiskt \u00e4r en visuell konstn\u00e4r — och det \u00e4r allt de g\u00f6r. De g\u00f6r reklamfilmer och kortfilmer, men de kommer fr\u00e5n en bakgrund inom finkonst, s\u00e5 de \u00e4r b\u00e5de bel\u00e4sta och skickliga p\u00e5 det de g\u00f6r. Just d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r v\u00e5r relation v\u00e4ldigt uppfyllande, s\u00e5 n\u00e4r vi beh\u00f6ver en video v\u00e4nder vi oss till dem och det \u00e4r alltid sp\u00e4nnande eftersom vi inte tar del av den kreativa processen — de f\u00e5r fria h\u00e4nder, s\u00e5 det blir helt och h\u00e5llet deras tolkning av v\u00e5r musik — det de tycker den s\u00e4ger visuellt.<\/p>\n

Har det aldrig varit tv\u00e4rtom, att ni visat upp en demo eller n\u00e5got och sedan f\u00e5tt inspiration fr\u00e5n dem?<\/strong><\/p>\n

Thom: Nej, men i andra avseenden s\u00e5som filmer \u00f6verlag. Jag har f\u00e5tt m\u00e5nga intryck fr\u00e5n filmer — ibland soundtracket ocks\u00e5 — som definitivt har inspirerat mig och fastnat. M\u00e5nga referenser som sl\u00e4ngs runt n\u00e4r vi diskuterar produktionsid\u00e9er \u00e4r faktiskt filmreferenser; ”John Carpenter style synths”<\/em> och ”Blade Runner-esque”<\/em> \u00e4r termer som ofta kommer upp just i produktionsfasen.<\/p>\n

Jag l\u00e4ste att I Kill Giants<\/em> handlar om n\u00e4r din mor gick bort, k\u00e4nner du dig s\u00e4krare i att skriva l\u00e5tar som behandlar tyngre \u00e4mnen nu?<\/strong><\/p>\n

Alisa: Den erfarenheten tillh\u00f6r det som p\u00e5verkade mig mest i mitt unga liv. Allt jag skriver kommer fr\u00e5n en v\u00e4ldigt personlig och k\u00e4nslom\u00e4ssig plats, just den erfarenheten \u00e4r n\u00e5got jag alltid beh\u00f6vt skriva om. Jag har alltid vetat att jag n\u00e5gon g\u00e5ng skulle g\u00f6ra det, men jag hade ingen aning om n\u00e4r. Det var inte f\u00f6rr\u00e4n vi b\u00f6rjade skriva material till In Rolling Waves<\/em> som det k\u00e4ndes r\u00e4tt. In Rolling Waves<\/em> \u00e4r en k\u00e4nslom\u00e4ssig resa fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut, s\u00e5 det var passande att ha med I Kill Giants<\/em>. Det \u00e4r ett v\u00e4ldigt speciellt \u00f6gonblick p\u00e5 albumet — b\u00e5de f\u00f6r mig och f\u00f6r min familj. Allt kommer fr\u00e5n en v\u00e4ldigt personlig plats, men jag skulle s\u00e4ga att det \u00e4r det mest personliga jag hittills kommit i mitt l\u00e5tskrivande.<\/p>\n

Hur kommer det sig att du funnit modet att skriva om det nu?<\/strong><\/p>\n

Alisa: Hon gick bort n\u00e4r jag var sju, s\u00e5 jag antar att det g\u00e5tt tillr\u00e4ckligt l\u00e5ng tid. Minnena \u00e4r ju n\u00e5got jag alltid beh\u00f6vt skriva om, men jag vet egentligen inte varf\u00f6r det k\u00e4ndes som r\u00e4tt tid nu.<\/p>\n

Thom: Det beror nog p\u00e5 att jag pushade dig. Det var en kvarl\u00e4mnad demo fr\u00e5n v\u00e5rt f\u00f6rsta album, men den ursprungliga demon var v\u00e4ldigt olik den versionen som hamnade p\u00e5 In Rolling Waves<\/em>. Av n\u00e5gon anledning passade den inte in p\u00e5 Passive Me, Aggressive You<\/em>, men jag har alltid tyckt att de texterna \u00e4r bland det b\u00e4sta och mest kraftfulla hon n\u00e5gonsin skrivit — s\u00e5 vi kunde inte bara \u00f6verge dem. Sedan n\u00e4r vi var ute p\u00e5 turn\u00e9 och jag satt i turn\u00e9bussen och skrev p\u00e5 lite grejer fick jag en id\u00e9 hur vi kunde f\u00f6rvandla l\u00e5ten till n\u00e5got, s\u00e5 jag tror att jag alltid har tjatat p\u00e5 Alisa att f\u00e4rdigst\u00e4lla den.<\/p>\n

Vilka k\u00e4nslor v\u00e4cks n\u00e4r du framf\u00f6r l\u00e5ten live?<\/strong><\/p>\n

Alisa: Ibland kan jag k\u00e4nna mig v\u00e4ldigt isolerad n\u00e4r jag sjunger den eftersom det \u00e4r ett parti i bridgen n\u00e4r alla instrumenten f\u00f6rsvinner. Allt som \u00e4r kvar \u00e4r min r\u00f6st. Det \u00e4r n\u00e4r jag \u00e4r som mest s\u00e5rbar. Allting blir mer p\u00e5tagligt. Ibland kan det vara jobbigt, men samtidigt kan jag uppleva en konstig l\u00e4kningsprocess fr\u00e5n att spela den live.<\/p>\n

Vad bidrog Justin Meldal-Johnsen med som producent f\u00f6r albumet?<\/strong><\/p>\n

Thom: Vi jobbade med honom p\u00e5 tv\u00e5 av l\u00e5tarna; The Mess<\/em> och I Kill Giants<\/em>. Jag hade g\u00e5tt in i en v\u00e4gg g\u00e4llande instrumentationen och hade ingen koll p\u00e5 vad jag h\u00f6ll p\u00e5 med — jag k\u00e4nde mig v\u00e4ldigt os\u00e4ker — jag kunde till exempel spela in ett gitarrparti och visa upp det f\u00f6r de andra f\u00f6r att sedan tr\u00f6ttna p\u00e5 det, d\u00e5 \u00e4ndrade jag lite p\u00e5 det och spelade in det p\u00e5 piano ist\u00e4llet, men n\u00e4r jag sedan spelade upp det f\u00f6r dem kunde jag inte avg\u00f6ra vad som var b\u00e4st — pianot eller gitarren — s\u00e5 d\u00e5 blev det bara att jag bytte instrument hela tiden.<\/p>\n

Alisa: S\u00e5 m\u00e5nga id\u00e9er utan att vilken som var b\u00e4st.<\/p>\n

Thom: Ja, problemet var inte att jag inte visste vad som skulle g\u00f6ras, det var att jag hade f\u00f6r m\u00e5nga id\u00e9er som jag omarbetade o\u00e4ndligt m\u00e5nga g\u00e5nger. S\u00e5 var \u00e5tminstone fallet med I Kill Giants<\/em>, med The Mess<\/em> k\u00e4ndes det som att jag upprepade mig sj\u00e4lv, s\u00e5 jag ringde upp v\u00e5r manager och vi b\u00f6rjade diskutera producenter. Vi befann oss i Los Angeles, d\u00e4r \u00e4r det ju fullt med producenter, s\u00e5 vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att kolla runt om n\u00e5gon var intresserad. D\u00e5 kom hans namn upp \u2013 Justin Meldal-Johnsen \u2013 och jag visste att han hade jobbat med Anthony Gonzalez p\u00e5 det senaste M83-albumet, jag visste att han var en del av Nine Inch Nails, och jag fick reda p\u00e5 att han l\u00e4nge hade varit en medlem i Becks band — s\u00e5 han var en sp\u00e4nnande person. Vi m\u00f6ttes upp i ett lokalt caf\u00e9 och d\u00e4rifr\u00e5n lyfte det.\u00a0Han blev som en spegel, ett bollplank, jag fr\u00e5gade vad han tyckte och han gav n\u00e5gonting tillbaka. Det var n\u00f6dv\u00e4ndigt med en utomst\u00e5ende \u00e5sikt.<\/p>\n