{"id":76681,"date":"2013-10-30T19:24:14","date_gmt":"2013-10-30T17:24:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76681"},"modified":"2013-10-30T19:24:14","modified_gmt":"2013-10-30T17:24:14","slug":"festplats-kungstradgarden-en-levande-historiebok","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76681","title":{"rendered":"Festplats Kungstr\u00e4dg\u00e5rden – en levande historiebok"},"content":{"rendered":"

\"festplatskungstradgarden\"<\/a><\/p>\n

Festplats Kungstr\u00e4dg\u00e5rden
\n60 \u00e5r i Stockholms vardagsrum
\nSam Carlquist
\nKungstr\u00e4dg\u00e5rden Park&Evenemang
\nISBN 978-91-637-3314-7<\/p>\n

Det finns knappast n\u00e5gon som inte har en relation till Kungstr\u00e4dg\u00e5rden eller plats som s\u00e5 tydligt f\u00f6rknippas med Stockholm. Jag har det i vilket fall. Som barn gick jag d\u00e4r med min Farmor och s\u00e5g alla som \u00e5kte skridskor p\u00e5 vintern, \u00e5t glass p\u00e5 sommaren. Senare i livet blev Kungstr\u00e4dg\u00e5rden m\u00f6tesplatsen f\u00f6r det politiska Stockholm. Vi satt p\u00e5 Teatleys (Tehuset), m\u00f6tesplats f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l det intellektuella Stockholm som politik, konst och missbruk.<\/p>\n

Vid Statyn samlades p\u00e5 1960-talet inresta (turister) eller r\u00e4ttare sagt liftare fr\u00e5n sp\u00e4nnande delar av v\u00e4rlden. Almstriden p\u00e5 70-talet vid Tehuset d\u00e4r Almarna var den sj\u00e4lvklara dekoren runt v\u00e5rt Tehus.<\/p>\n

Idag \u00e4r Kungstr\u00e4dg\u00e5rden mer av m\u00f6te med musik och underh\u00e5llning f\u00f6r min del. <\/p>\n

F\u00f6r Sam Carlquist \u00e4r Kungstr\u00e4dg\u00e5rden s\u00e5 mycket mycket mer tror jag efter att ha l\u00e4st hans bok \u201dFestplats Kungstr\u00e4dg\u00e5rden\u201d. Det \u00e4r 40 \u00e5r av en arbetsplats d\u00e4r han sett och medverkat till en utveckling som gjort den f.d. kungliga parken till m\u00f6tesplats under \u00e5rets alla m\u00e5nader. Det \u00e4r 30 \u00e5r som n\u00f6jeschef. Det \u00e4r 60 \u00e5r i det jag \u00e4ven v\u00e5gar kalla ett Folkets Park mitt i Stockholm.
\nFestplats Kungstr\u00e4dg\u00e5rden \u00e4r en v\u00e4lskriven och personligt ber\u00e4ttande bok, som b\u00f6rjar med att ge oss lite historia om parkens tillkomst, d\u00e4r detverkar som den alltid har funnits fr\u00e5n att 1430 varit k\u00f6kstr\u00e4dg\u00e5rd \u00e5t slottet till att p\u00e5 1700-talet bli en sluten park f\u00f6r det kungliga n\u00f6jeslivet. Till att 1953 sakta v\u00e4xa till en plats f\u00f6r alla stockholmare och Sam Carlquist som blandar glatt mellan de personliga betraktelserna, upplevelser och fakta. Om hur ekonomin t.ex. flera g\u00e5nger varit ett hot mot verksamheten men d\u00e4r krafter f\u00f6r att beh\u00e5lla och utvecklat, samverkat till att det idag \u00e4r inte bara en festplats, utan faktiskt en Folkets Park.<\/p>\n

Flera av landets stora artister har st\u00e5tt p\u00e5 scenen i Kungsan (vardagsnamnet) och f\u00f6rgyllt tillvaron f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rbipasserande som publik. D\u00e4r har varit event med internationell koppling till festdagar f\u00f6r Romsk Kultur, barn och religi\u00f6sa. Jag tror vi alla har en bit av Kungsan i oss. <\/p>\n

I boken lyfts de tv\u00e5 namn som varit navet f\u00f6r Kungsans utveckling, den legendariske Joura Langhoff som under m\u00e5nga \u00e5r var chef f\u00f6r verksamheten och som sedan eftertr\u00e4ddes av Hagge Geigert. D\u00e4r n\u00e5gonstans kom den d\u00e5 unge Sam in i bilden och blev sedermera n\u00f6jesansvarig i 30 \u00e5r men som haft Kungstr\u00e4dg\u00e5rden som arbetsplats i 40 \u00e5r.<\/p>\n

Det sl\u00e5r mig att man m\u00f6ter v\u00e5ren i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden n\u00e4r K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4den blommar. Under n\u00e5gra dagar \u00e4r det ett skimmer av vit-rosa tr\u00e4d d\u00e4r vi f\u00f6rundrat t\u00e4nker att det blir en sommar i \u00e5r ocks\u00e5.<\/p>\n

F\u00f6r den som vill veta hur parken v\u00e4xt fram till vad det \u00e4r idag, rekommenderar jag boken i allra h\u00f6gsta grad, likav\u00e4l som f\u00f6r den som bara \u00e4r nyfiken p\u00e5 hur i all sin dar kan man driva en kommersiell n\u00f6jesplats utan att ta en enda krona i intr\u00e4de.
\nSlutligen Sam Carlquist slutade som n\u00f6jeschef f\u00f6r Kungsan nu i h\u00f6stas, efter 30 \u00e5r. Var och en har en bild av honom, mannen med hatten, han som alltid har tid att prata med bes\u00f6karna och kommer alltid att vara en bit av Kungstr\u00e4dg\u00e5rden in i framtiden.
\nJag \u00e4r lite f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att boken inte h\u00f6rs mer och att framf\u00f6r allt att inte TV och pappersmedia inser vilken levande historiebok, Sam Carlquist \u00e4r, som just avslutat sitt jobb i Kungsan men alltid kommer att vara en del av den.<\/p>\n

Text: Anne Sk\u00e5n\u00e9r<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Festplats Kungstr\u00e4dg\u00e5rden 60 \u00e5r i Stockholms vardagsrum Sam Carlquist Kungstr\u00e4dg\u00e5rden Park&Evenemang ISBN 978-91-637-3314-7 Det finns knappast n\u00e5gon som inte har en relation till Kungstr\u00e4dg\u00e5rden eller plats som s\u00e5 tydligt f\u00f6rknippas med Stockholm. Jag har det i vilket fall. Som barn gick jag d\u00e4r med min Farmor och s\u00e5g alla som \u00e5kte skridskor p\u00e5 vintern, \u00e5t […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-76681","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76681","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76681"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76681\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76687,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76681\/revisions\/76687"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76681"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76681"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76681"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}