{"id":76530,"date":"2013-10-27T17:26:00","date_gmt":"2013-10-27T15:26:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76530"},"modified":"2017-12-01T07:27:59","modified_gmt":"2017-12-01T06:27:59","slug":"skrackfilm-med-franz-del-3","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76530","title":{"rendered":"Skr\u00e4ckfilm med Franz del 3"},"content":{"rendered":"<p>En ny vecka \u00e4r g\u00e5ngen och nya rysliga filmer har sett denna skr\u00e4ckens m\u00e5nad.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/21.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76533\" alt=\"2\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/21-300x161.jpg\" width=\"300\" height=\"161\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/21-300x161.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/21.jpg 640w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>I min utbildning har vi just l\u00e4st Mary Shellys Frankenstein och sj\u00e4lvklart blev jag inspirerad att se en filmatisering av denna od\u00f6dliga skr\u00e4ckhistoria. D\u00e5 jag redan sett de flesta adaptioner av detta verk beslutade jag mig f\u00f6r att ta en titt p\u00e5 <b>Frankenstein Unbound<\/b> fr\u00e5n 1990, av legenden Roger Corman. Denna film g\u00f6r n\u00e5got ganska annorlunda med konceptet Frankenstein, n\u00e4mligen att l\u00e5ta en tidsresen\u00e4r fr\u00e5n 2031 \u00e5ka tillbaka i tiden f\u00f6r att m\u00f6ta Dr. Frankenstein och det fasansfulla monster han skapat. Denna till synes bisarra historia fungerar f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt bra, filmens l\u00e5ga budget till trots. Delvis p\u00e5 grund av att de fantastiska sk\u00e5despelarna John Hurt och Raul Julia levererar lika bra som vanligt, men \u00e4ven p\u00e5 grund av att Cormans passion f\u00f6r originalverket lyser igenom.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/8.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76545\" alt=\"8\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/8-300x168.jpg\" width=\"300\" height=\"168\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/8-300x168.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/8.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\nEn av de allra klarast lysande stj\u00e4rnor p\u00e5 skr\u00e4ckfilmen \u00e4r naturligtvis legenden Bela Lugosi och jag best\u00e4mde mig d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r att se <b>Island of lost souls<\/b> fr\u00e5n 1932, d\u00e4r denna skr\u00e4ckikon medverkar. F\u00f6rv\u00e5nande nog var hans roll ganska liten, vilket fick mig tveksam till detta verk. Dessutom k\u00e4ndes filmens b\u00f6rjan n\u00e4stintill kalkonartad och all kuslighet som filmen en g\u00e5ng besatt tycktes bortn\u00f6tt av tidens tand. Men efter en stund tar sig filmen och en m\u00f6rk, tryckande st\u00e4mning infinner sig i historien. Filmen handlar om Edward Parker, som genom en olycka anl\u00e4nder till en tropisk \u00f6 d\u00e4r den megalomaniske Dr. Moreau framst\u00e4ller hybrider mellan m\u00e4nniskor och djur. Filmens absoluta h\u00f6jdpunkt \u00e4r Charles Laughton som den hale och vansinnige Dr. Moreau.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/11.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76531\" alt=\"1\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/11-300x165.jpg\" width=\"300\" height=\"165\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/11-300x165.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/11.jpg 640w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\nFr\u00e5n galna vetenskapsm\u00e4n tillbaka till det mer komiska 80-talet. <b>Titta vi sp\u00f6kar<\/b> (underbar svensk \u00f6vers\u00e4ttning av originaltiteln House) fr\u00e5n 1986 handlar om Roger, en vietnamveteran tillika f\u00f6rfattare som flyttar in i den bortlidna mosters hus. Huset visar sig naturligtvis inneh\u00e5lla sp\u00f6ken och monster samt vilar p\u00e5 en hemlighet anknuten till Rogers som f\u00f6rsvann f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan. Alla som gillar Evil Dead b\u00f6r ta sig en titt p\u00e5 denna film. Den h\u00e5ller naturligtvis inte lika h\u00f6g kvalitet som Sam Raimis m\u00e4sterliga serie men samma form av humor, splatter och monster finns h\u00e4r att h\u00e4mta.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/51.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76538\" alt=\"5\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/51-300x127.jpg\" width=\"300\" height=\"127\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/51-300x127.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/51.jpg 640w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\n\u00c4r man tr\u00f6tt p\u00e5 galna vetenskapsm\u00e4n och splatterhumor borde man ge <b>Session 9 <\/b>fr\u00e5n 2001 en chans. Denna film handlar om en grupp asbestsanerare som f\u00e5tt i uppdrag att sanera ett \u00f6vergivet mentalsjukhus. Allteftersom arbetet forts\u00e4tter \u00f6kar sp\u00e4nningen i gruppen. Arbetarna blir mer och mer paranioda gentemot varandra. Har n\u00e5gon av kollegorna n\u00e5got att d\u00f6lja, eller finns det n\u00e5got ondskefullt g\u00f6mt i mentalsjukhusets f\u00f6rfallna korridorer som utl\u00f6ser galenskapen? Regiss\u00f6ren Brad Anderson f\u00e4rdigst\u00e4llde denna film med en v\u00e4ldigt liten budget. Dock verkar han veta att f\u00f6rvalta de pengar han har v\u00e4l, f\u00f6r filmen har ingen av de brister en skr\u00e4ckfilm med stram budget vanligtvis brukar dras med. Ist\u00e4llet f\u00e5r vi i denna skr\u00e4ckis komplexa karakt\u00e4rer, f\u00f6rstklassigt sk\u00e5despeleri och en riktigt obehaglig st\u00e4mning. Jag \u00e4r inte l\u00e4ttskr\u00e4md av mig, men under vissa passager i denna film k\u00e4nde jag kalla k\u00e5rar l\u00e4ngs ryggraden.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/41.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76536\" alt=\"4\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/41-300x212.jpg\" width=\"300\" height=\"212\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/41-300x212.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/41.jpg 640w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Den absolut b\u00e4sta filmen jag s\u00e5g f\u00f6rra \u00e5ret var en japansk skr\u00e4ckfilm fr\u00e5n 1964 med titeln Onibaba. Samme regiss\u00f6r, Kaneto Shind\u00f4, har \u00e4ven st\u00e5tt bakom rodret p\u00e5 skr\u00e4ckfilmen <b>Kuroneko<\/b> fr\u00e5n 1968 och jag var naturligtvis nyfiken p\u00e5 om den kunde n\u00e5 upp i Onibabas niv\u00e5er. Det kunde den inte riktigt, men likv\u00e4l var den utan tvekan sev\u00e4rd. Filmen tar sin b\u00f6rjan d\u00e5 en grupp samurajer v\u00e5ldtar och m\u00f6rdar en kvinna och hennes sv\u00e4rmor. Dessa tv\u00e5 \u00e5teruppst\u00e5r sedan som kattlika v\u00e5lnader, vilka systematiskt lockar ut samurajer i skogen och m\u00f6rdar dem som h\u00e4mnd f\u00f6r deras egna tragiska \u00f6de. En ber\u00f6md samuraj blir beordrad att bege sig ut i skogen f\u00f6r att en g\u00e5ng f\u00f6r alla f\u00f6rg\u00f6ra de bestialiska sp\u00f6kena. Olyckligtvis r\u00e5kar denna samuraj \u00e4ven vara make till en av kvinnorna, hemkommen fr\u00e5n kriget och fullst\u00e4ndigt ovetandes om hennes tragiska \u00f6de\u2026<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/31.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76534\" alt=\"3\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/31-300x153.jpg\" width=\"300\" height=\"153\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/31-300x153.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/31.jpg 500w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\nLite pinsamt \u00e4r det att jag denna m\u00e5nad sett s\u00e5 m\u00e5nga skr\u00e4ckfilmer men hittills ingen med varulvstema. F\u00f6r att \u00e4ndra p\u00e5 den saken besl\u00f6t jag mig f\u00f6r att se <b>Silver Bullet<\/b> fr\u00e5n 1985. Filmen \u00e4r baserad p\u00e5 en roman av Stephen King och utspelar sig i sm\u00e5staden Tarkers Mill. D\u00e4r sk\u00f6rdar en blodt\u00f6rstig varulv nattetid systematiskt offer. Den rullstolsbundne pojken Marty \u00e4r den enda som vet att det \u00e4r just en varulv som ligger bakom morden, men hur ska han kunna f\u00e5 n\u00e5gon att tro honom? Och vem i byn \u00e4r det egentligen som \u00e4r den bestialiska hamnskiftaren? Denna film \u00e4r intressant av anledning att den till skillnad fr\u00e5n andra varulvsfilmer inte s\u00e4tter personen som vid fullm\u00e5ne transformeras som huvudkarakt\u00e4r. Ist\u00e4llet kan filmen liknas vid en mysteriehistoria d\u00e4r det intressanta ligger i att lista ut vem odjuret kan vara. Tyv\u00e4rr dras filmen \u00e4ven med en del problem. Effekterna och varulvskostymen \u00e4r under all kritik, och n\u00e4r man v\u00e4l f\u00e5r reda p\u00e5 vem varulven egentligen \u00e4r uteblir ett klarg\u00f6rande om bakgrunden till varf\u00f6r personen f\u00f6rvandlades, hur personen i fr\u00e5ga k\u00e4nner inf\u00f6r det och vad personens motiv i stort sett \u00e4r.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/61.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76540\" alt=\"6\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/61-300x127.jpg\" width=\"300\" height=\"127\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/61-300x127.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/61.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\nMen nog om varulvar nu. Tillbaka till japansk skr\u00e4ckfilm! N\u00e4rmare best\u00e4mt <b>Jigoku<\/b> fr\u00e5n 1960. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den h\u00e4r filmen d\u00e5 handlingen \u00e4r n\u00e4stintill obefintlig. Det \u00e4r ist\u00e4llet filmens bildspr\u00e5k som f\u00e5ngar en. Filmen utspelar sig till st\u00f6rta delen i helvetet d\u00e4r en brokig skara m\u00e4nniskor f\u00e5r pinas f\u00f6r sina synder. Helvetes scenografi och uppbyggnad \u00e4r verkligen m\u00e4sterligt och filmen \u00f6verlag genomsyras av ett fantastiskt bildspr\u00e5k. Skulle man klona ihop Dante, David Lynch och Franz Kafka och be dem skriva ett filmmanus tror jag att de skulle producera n\u00e5got liknande. Om man vill se n\u00e5got som \u00e4r drivet av tema och det visuella ist\u00e4llet f\u00f6r historia och karakt\u00e4rer samt ge sig ut p\u00e5 en resa som f\u00f6rf\u00e4rar, h\u00e4nf\u00f6r och lamsl\u00e5r en ska man ta sig en titt p\u00e5 detta verk.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/chuck.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76543\" alt=\"chuck\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/chuck-300x159.jpg\" width=\"300\" height=\"159\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/chuck-300x159.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/chuck.jpg 670w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\nMin personliga favoritserie i slashergenren \u00e4r filmerna om den onda dockan Chucky och d\u00e5 det nyligen sl\u00e4ppts ytterligare en film i serien var jag tvungen att avl\u00e4gga en kv\u00e4ll \u00e5t den. Filmens titel \u00e4r <b>Curse of Chucky<\/b>. De senaste tv\u00e5 installationerna i n\u00e4mnda serie har g\u00e5tt ifr\u00e5n sina skr\u00e4ckr\u00f6tter och lutat mer \u00e5t det komiska h\u00e5llet, men h\u00e4r har man \u00e5terg\u00e5tt till ett tema som osar mer renodlad skr\u00e4ck. Detta har man lyckats ovanligt bra med, och \u00e4ven om jag inte blev genuint skr\u00e4md av filmen uppskattar jag den kusliga st\u00e4mning filmskaparna f\u00f6rmedlar. Mot slutet bjuder filmen dessutom p\u00e5 en \u00f6verraskning som torde gl\u00e4dja alla gamla fans av serien, men m\u00f6jligtvis kommer att f\u00f6rbrylla nya tittare. H\u00f6jdpunkten i historien \u00e4r naturligtvis Brad Dourif som g\u00f6r r\u00f6sten till Chucky. Han \u00e4r lika helgalen som alltid och han stj\u00e4lar varje scen han \u00e4r med i. Lite tr\u00e5kigt \u00e4r att filmens slut inte riktigt h\u00e5ller ihop samt att Chucky har f\u00e5tt en ny bakgrundshistoria som inte riktigt st\u00e4mmer \u00f6verens med den karakt\u00e4r vi under seriens g\u00e5ng l\u00e4rt k\u00e4nna. Trots detta var filmen \u00e4nd\u00e5 klart sev\u00e4rd, \u00e5tminstone f\u00f6r oss som uppskattade de tidigare filmerna. Denna skr\u00e4ckis hade tvekl\u00f6st kunnat bli betydligt s\u00e4mre \u00e4n vad den \u00e4r.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/7.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-76541\" alt=\"7\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/7-300x173.jpg\" width=\"300\" height=\"173\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/7-300x173.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/7.jpg 720w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\nJag har alltid uppskattat skr\u00e4ckfilmer ur kategorin found footage (Blair witch project, Paranormal activity o.s.v.) men den senaste tiden har jag blivit lite tr\u00f6tt p\u00e5 genren. Det var d\u00e4rf\u00f6r med en viss f\u00f6rsiktig pessimism jag tog mig an den norska filmen <b>Trollj\u00e4garen<\/b> fr\u00e5n 2010. Jag \u00e4r dock glad att jag gjorde det. Denna film har n\u00e4mligen inkluderat n\u00e5got nytt i den ganska tr\u00f6tta found footagegenren, n\u00e4mligen humor. Filmen handlar om ett kamerateam som f\u00f6ljer Otto Jespersen, en h\u00e4rdad och cynisk man som har det ovanliga yrket trollj\u00e4gare. Jag hade riktigt roligt n\u00e4r jag s\u00e5g denna film. Till skillnad fr\u00e5n s\u00e5 m\u00e5nga andra skr\u00e4ckfilmer tycker man h\u00e4r om samtliga huvudkarakt\u00e4rer, vilket g\u00f6r det riktigt n\u00f6jsamt att f\u00f6lja dem in i skogen p\u00e5 trolljakt. Filmens specialeffekter \u00e4r riktigt imponerande och handlingen \u00e4r s\u00e5 pass t\u00e4t att man aldrig har tr\u00e5kigt. Dessutom, vem gillar inte troll?!<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En ny vecka \u00e4r g\u00e5ngen och nya rysliga filmer har sett denna skr\u00e4ckens m\u00e5nad. I min utbildning har vi just l\u00e4st Mary Shellys Frankenstein och sj\u00e4lvklart blev jag inspirerad att se en filmatisering av denna od\u00f6dliga skr\u00e4ckhistoria. D\u00e5 jag redan sett de flesta adaptioner av detta verk beslutade jag mig f\u00f6r att ta en titt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50],"tags":[],"class_list":["post-76530","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76530","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76530"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76530\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76549,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76530\/revisions\/76549"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76530"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76530"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76530"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}