{"id":76352,"date":"2013-10-23T18:46:33","date_gmt":"2013-10-23T16:46:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76352"},"modified":"2013-10-23T18:46:33","modified_gmt":"2013-10-23T16:46:33","slug":"skivrecension-tomas-ledin-hoga-kusten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76352","title":{"rendered":"Skivrecension: Tomas Ledin – H\u00f6ga kusten"},"content":{"rendered":"

\"tomasledin_hogakusten\"<\/a><\/p>\n

Artist: Tomas Ledin
\nTitel: H\u00f6ga Kusten
\nBetyg 3<\/strong><\/p>\n

L\u00e5t oss klarg\u00f6ra tv\u00e5 saker med en g\u00e5ng: 1) jag \u00e4r inget fan av Tomas Ledin, och 2) han har gjort en skiva om mina hemtrakter. Allts\u00e5 \u00e4r jag kanske inte objektiv \u00e5t n\u00e5got h\u00e5ll, men det ena tar ut det andra enligt mitt s\u00e4tt att se det. Att lyssna p\u00e5 Tomas Ledin \u00e4r v\u00e4l ungef\u00e4r det okreddigaste som g\u00e5r att g\u00f6ra. En artist som de sista 20 \u00e5ren f\u00f6rmodligen s\u00e5lt fler skivor p\u00e5 Statoil \u00e4n i de traditionella skivaff\u00e4rerna, de som en g\u00e5ng fanns. Det \u00e4r ju inte s\u00e5 att Pet Sounds eller Bengans \u00e4r platserna dit fansen vallf\u00e4rdar f\u00f6r att h\u00e4mta ut sina f\u00f6rhandsbokade exemplar av H\u00f6ga Kusten n\u00e4r aff\u00e4ren \u00f6ppnar p\u00e5 releasedagen. Eller ocks\u00e5 \u00e4r det det, vad vet jag.<\/p>\n

Comebacken till rampljuset 1990 med Tillf\u00e4lligheternas Spel blev lika mycket en dundersucc\u00e9 som en \u00f6verdosering, \u00e4n mer s\u00e5 med 1993 \u00e5rs Du Kan Lita P\u00e5 Mig, och n\u00e4r jag googlar mig till att han sl\u00e4ppt ytterligare sex studioalbum jag inte lyssnat igenom fram till och med 2009 \u00e5rs 500 Dagar Om \u00c5ret blir jag uppriktigt \u00f6verraskad. Hitsen har f\u00f6rst\u00e5s alla h\u00f6rt, medvetet eller omedvetet, och s\u00e4kert har jag ocks\u00e5 h\u00f6rt mer av albumen \u00e4n jag tror, men intresset sj\u00f6nk nog i takt med att f\u00f6ruts\u00e4gbarheten gick genom taket.<\/p>\n

Och det \u00e4r ungef\u00e4r d\u00e4r vi anl\u00e4nder till H\u00f6ga Kusten. Sveriges mest f\u00f6ruts\u00e4gbara artist har pl\u00f6tsligt gjort det ingen f\u00f6rv\u00e4ntade sig att han n\u00e5gonsin skulle g\u00f6ra igen. Han har – trumvirvel – brutit m\u00f6nstret. P\u00e5 samma g\u00e5ng har han \u00e5terv\u00e4nt till r\u00f6tterna, inte p\u00e5 ett utan tv\u00e5 s\u00e4tt; dels till sitt tidiga karri\u00e4rsjag som akustisk folkie, dels till sitt barnajag och minnena fr\u00e5n uppv\u00e4xtens somrar hos farmor och farfar i L\u00f6vvik, bel\u00e4get ett par mil utanf\u00f6r Kramfors i s\u00f6dra delarna av v\u00e4rldsarvet H\u00f6ga Kusten, det som ocks\u00e5 g\u00e5r under namnet \u00c5dalen.<\/p>\n

Sveriges st\u00f6rsta artister g\u00f6r s\u00e4llan skivor av det h\u00e4r slaget. Per Gessle, Eldkvarn, Veronica Maggio, H\u00e5kan Hellstr\u00f6m och Mauro Scocco v\u00e4ver f\u00f6rvisso ofta in milj\u00f6er fr\u00e5n sina hemst\u00e4der, men s\u00e5 h\u00e4r personligt om en trakt som s\u00e5 djupt pr\u00e4glat ens tidiga f\u00f6rflutna ber\u00e4ttas s\u00e4llan \u00f6ver ett helt album. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r jag glad att just Ledin har gjort det. Karln verkar ju \u00e4nd\u00e5 vara genomhygglig, och jag blir hellre positivt \u00f6verraskad \u00e4n negativt. Ibland beh\u00f6ver \u00e4ven den kr\u00e4sne snobben en kn\u00e4pp p\u00e5 n\u00e4san.<\/p>\n

Ledins affektion f\u00f6r H\u00f6ga Kusten g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. Det m\u00e4rks att inte bara en del av, utan hela hans hj\u00e4rta, \u00e4r med i texterna, och han har verkligen anstr\u00e4ngt sig f\u00f6r att beskriva milj\u00f6er och h\u00e4ndelser s\u00e5 nogsamt som m\u00f6jligt, g\u00e4rna med illa dold nostalgi och dialektala v\u00e4xlingar. ”Min Farfar Gick I T\u00e5get”(om \u00c5dalen 31), med ett \u00e4mne som annars riskerar att falla platt i s\u00e5ng, f\u00e5r en st\u00f6rre tyngd av att hans farfar faktiskt gick i t\u00e5get. ”\u00c4 Lu O\u00e4ten” en fin hyllning till en \u00f6m, omh\u00e4ndertagande farmor, ”Hammarn Unner B\u00f6nninga” en sp\u00e4nstig dito till farfar och hans lille medhj\u00e4lpare Tomas.<\/p>\n

H\u00f6ga Kusten Kapellet, bandet som samlats av Esbj\u00f6rn Hazelius kring albumet, skiner och f\u00e5r l\u00e5tarna att lysa i en fr\u00e4sch\u00f6r skapad med bl.a. dobro, mandolin, dragspel och fiol. \u00c4ven om steget fr\u00e5n Tillf\u00e4lligheternas Spel till H\u00f6ga Kusten inte \u00e4r lika stort som steget var f\u00f6r Mando Diao fr\u00e5n Ode To Ochrasy till Infruset g\u00e5r det \u00e4nd\u00e5 att dra vissa paralleller. Texterna, v\u00e4rdiga som de \u00e4nd\u00e5 \u00e4r, skrevs dock inte av n\u00e5gon Fr\u00f6ding, s\u00e5 den sv\u00e5ravl\u00e4gsnade k\u00e4nslan av reklaml\u00e5tar f\u00f6r pissigt folk\u00f6l st\u00f6r intrycket n\u00e5got i somliga sp\u00e5r, och vi har h\u00f6rt m\u00e5nga av ackordf\u00f6ljderna f\u00f6rr. Men om H\u00f6ga Kusten blir en sorts reklamfilm som b\u00e5de tar karln till toppen p\u00e5 listorna samt \u00f6kar densiteten av personer med flanellskjorta, jeans och cowboyboots som hittar ut till Rotsidan och H\u00f6gbondens fyr f\u00e5r det g\u00e4rna vara s\u00e5. Trots allt \u00e4r detta det mest helhj\u00e4rtade han skapat p\u00e5 flera decennier, om ens n\u00e5gonsin.<\/p>\n

Folkrockaren Tomas Ledin framst\u00e5r pl\u00f6tsligt som den f\u00f6rlorade son han sjunger om i titelsp\u00e5ret.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: ”Hammarn Unner B\u00f6nninga”, ”Min Farfar Gick I T\u00e5get”, ”\u00c4 Lu O\u00e4ten”<\/p>\n

Text: Tommy Juto<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist: Tomas Ledin Titel: H\u00f6ga Kusten Betyg 3 L\u00e5t oss klarg\u00f6ra tv\u00e5 saker med en g\u00e5ng: 1) jag \u00e4r inget fan av Tomas Ledin, och 2) han har gjort en skiva om mina hemtrakter. Allts\u00e5 \u00e4r jag kanske inte objektiv \u00e5t n\u00e5got h\u00e5ll, men det ena tar ut det andra enligt mitt s\u00e4tt att se […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,22],"tags":[],"class_list":["post-76352","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76352","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76352"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76352\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76355,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76352\/revisions\/76355"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76352"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76352"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76352"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}