{"id":7620,"date":"2009-03-12T19:54:09","date_gmt":"2009-03-12T18:54:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=7620"},"modified":"2009-03-12T19:54:09","modified_gmt":"2009-03-12T18:54:09","slug":"jj-cale-roll-on","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=7620","title":{"rendered":"JJ Cale: Roll On"},"content":{"rendered":"

\"jj_cale_-_roll_on_290\"
\n\u00c4r det country? \u00c4r det rock? \u00c4r det jazz? Rockabilly? Det g\u00e5r inte att kategorisera: det \u00e4r JJ Cale och det \u00e4r bra. Det handlar om den 70-\u00e5rige veteranen som \u00e4n en g\u00e5ng sl\u00e4ppt ett album – och det l\u00e5ter tidsl\u00f6st, som det skapades i rockens barndom, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det en tidstypisk skiva p\u00e5 grund av den underbara mixen av genrer som tonar fram.
\n
\nJJ Cale \u00e4r en l\u00e5gm\u00e4ld s\u00e5ngare, avsp\u00e4nd och ger ett prestigel\u00f6st, lugnt intryck och han m\u00e5ste vara en av de fr\u00e4msta gitarristerna p\u00e5 akustisk gitarr. Skivan \u00e4r hans sextonde album och visst rullar den p\u00e5 i den stil som \u00e4r hans egen, men inte p\u00e5 slentrian. Den mix av blues, jazz, country, rockabilly och countryrock som f\u00e5r mig att gunga i takt n\u00e4r jag lyssnar i ipoden p\u00e5 pendelt\u00e5get, den \u00e4r ett exempel p\u00e5 hur musik idag ofta, ofta \u00e4r blandning av m\u00e5nga olika genrer. Trots dess k\u00e4nsla av tidsl\u00f6s klassiker \u00e4r den en skiva av idag.<\/p>\n

Jag ser att de andra recensioner jag hittat ocks\u00e5 \u00e4r positiva. Nils Hansson p\u00e5 DN som gav betyg 4 tycker att ”Strange days” \u00e4r b\u00e4sta sp\u00e5ret, Sj\u00e4lv har jag hittills mest fastnat f\u00f6r den lugna mjuka sorgsna balladen ”Leaving in the morning”.<\/p>\n

Albumet har en helhet som \u00e4r genomt\u00e4nkt men l\u00e5tarna sinseemellan har alla sin egen pr\u00e4gel, n\u00e5gra jazzigare, n\u00e5gra bluesigare, n\u00e5gra rockigare …<\/p>\n

Roll On \u00e4r Cales f\u00f6rsta soloalbum sedan 2004 \u00e5rs To Tulsa and Back och best\u00e5r av 12 nya s\u00e5nger, inkluderat den hittills outgivna titell\u00e5ten som spelats in med Eric Clapton – en forts\u00e4ttning p\u00e5 den makal\u00f6sa framg\u00e5ng de tv\u00e5 hade tillsammans med 2006 \u00e5rs The Road to Escondido, som \u00e4ven renderade Cale hans f\u00f6rsta Grammy\u00ae.<\/p>\n

JJ Cale heter egentligen John Weldon Cale och \u00e4r f\u00f6dd i Oklahoma City. F\u00f6rutom att spela in egna l\u00e5tar har han sysslat med musik p\u00e5 alla m\u00f6jliga s\u00e4tt i \u00f6ver femtio \u00e5r, som gitarrist, s\u00e5ngare, l\u00e5tskrivare, multiinstrumentalist, producent och tekniker.<\/p>\n

Eller som det st\u00e5r i pressmeddelandet:<\/p>\n

Gitarrist, l\u00e5tskrivare, s\u00e5ngare, tekniker, legend, ikon – kalla honom vad du vill, men Eric Clapton kallar honom ”m\u00e4stare” och det var Clapton som kickstartade Cales karri\u00e4r och kan ha r\u00e4ddat honom fr\u00e5n att verka i skuggorna. N\u00e4r Clapton fann Cales ”After Midnight” 1970, en s\u00e5ng Cale gjort redan i mitten av 60-talet, \u00e4ndrades allting.<\/p><\/blockquote>\n

Tack Clapton att du s\u00e5g till att JJ Cale kom ut ur skuggorna.<\/p>\n

Relaterat: Pressmeddelande om nya skivan<\/a>.<\/p>\n

J.J. Cale – Leaving In The Morning<\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

Fler recensioner av JJ Cales Roll On: Svenska Dagbladet<\/a> och Dagens Nyheter<\/a>.<\/p>\n

Andra bloggar om: recension<\/a>, jazz<\/a>, blues<\/a>, skivnytt<\/a>, JJ Cale<\/a>, Roll On<\/a>, Clapton<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c4r det country? \u00c4r det rock? \u00c4r det jazz? Rockabilly? Det g\u00e5r inte att kategorisera: det \u00e4r JJ Cale och det \u00e4r bra. Det handlar om den 70-\u00e5rige veteranen som \u00e4n en g\u00e5ng sl\u00e4ppt ett album – och det l\u00e5ter tidsl\u00f6st, som det skapades i rockens barndom, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det en tidstypisk skiva p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22],"tags":[753,2632,12285,5121],"class_list":["post-7620","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-skivor","tag-blues","tag-jazz","tag-recension","tag-skivnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/7620","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=7620"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/7620\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=7620"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=7620"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=7620"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}