{"id":76183,"date":"2013-10-19T10:56:30","date_gmt":"2013-10-19T08:56:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76183"},"modified":"2013-10-19T10:56:41","modified_gmt":"2013-10-19T08:56:41","slug":"smartan-pa-stadsteaterns-fri-scen-det-till-synes-enkla-blir-nastan-mer-an-vi-formar-registrera","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76183","title":{"rendered":"Sm\u00e4rtan p\u00e5 Stadsteaterns Fri scen: Det till synes enkla blir n\u00e4stan mer \u00e4n vi f\u00f6rm\u00e5r registrera"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/smartan.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/smartan-300x150.jpg\" alt=\"smartan\" width=\"300\" height=\"150\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-76184\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/smartan-300x150.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/smartan.jpg 520w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Sm\u00e4rtan<\/strong><br \/>\nText: Marguerite Duras<br \/>\nRegi: Rikard Johansson<br \/>\nDramatisering: Lucas Svensson<br \/>\nScenografi: Anna Skagerfors<br \/>\nLjus: Lina Benneth<br \/>\nMedverkande: Anita Ekstr\u00f6m<br \/>\nScen: Fri scen, Stockholms stadsteater<\/p>\n<p>Marguerite Duras sj\u00e4lvbiografiska text Sm\u00e4rtan handlar om krigsslutet 1945 i Paris. Hon v\u00e4ntar hem sin make Robert som suttit internerad i ett tyskt koncentrationsl\u00e4ger. Han har blivit straffad p\u00e5 grund av sitt engagemang i den franska motst\u00e5ndsr\u00f6relsen. Trots hennes uppriktiga, envisa, l\u00e4ngtan och k\u00e4rlek blir m\u00f6tet med hemv\u00e4ndaren mer \u00e4n vad hon kan b\u00e4ra. Kriget har o\u00e5terkalleligt f\u00f6rvandlat dem. Den sk\u00e4rande insiktens fulla emotionella vidd \u00e4r textens k\u00e4rna.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen tar form smygande, anspr\u00e5ksl\u00f6st, v\u00e4snas ljudligt i mitten, men landar sedan k\u00e4nnbart mycket n\u00e4ra. Som en droppe som sakta fylls p\u00e5 och sedan tungt faller. Orden n\u00e5r oss f\u00f6rst trevande som sm\u00e5 h\u00f6stl\u00f6v i vinden, f\u00f6r att sedan bilda k\u00e4nslofyllda virvlande spiraler. Pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvinner allt och \u00f6vert\u00e4cks av sn\u00f6. <\/p>\n<p>Stadsteaterns fria scen \u00e4r kantad av svarta absorberande kulisser och stillheten g\u00f6r oss medvetna om alla sm\u00e5ljud i lokalen. Det som porlar, ing\u00e5r det i scenografin? Man sitter i ett n\u00e4rvarande m\u00f6rker. Framf\u00f6r oss st\u00e5r en m\u00e4nniska bland br\u00e5te och ett bord med gula citroner.<\/p>\n<p>Vi leds genom ber\u00e4ttelsen av Anita Ekstr\u00f6m. Med en \u00e5terh\u00e5llsam kraft f\u00f6rlitar hon sig p\u00e5 sin egen andning n\u00e4r hon formar orden, med en b\u00e4rande, enkel rakhet. Den tillf\u00f6rsikten \u00e4r naturligtvis resultatet av en l\u00e5ng sk\u00e5despelarkarri\u00e4r. Men man anar ett n\u00e4ra regiarbete under m\u00e5nga timmar som gjort allt m\u00f6jligt. Rikard Johansson f\u00f6rm\u00e5ga att kunna h\u00e4rb\u00e4rgera inneh\u00e5llet i den h\u00e4r sv\u00e5rsm\u00e4lta texten k\u00e4nns i den sammanh\u00e5llna helheten.<\/p>\n<p>Trots sina 75 minuter upplevs f\u00f6rest\u00e4llningen kort. Dramatiseringen f\u00f6ljer estetiken \u201dless is more\u201d. Allt som ges \u00e4r en sk\u00e5despelares n\u00e4rvaro, en enkel scenografi och en text. Samverkan av detta till synes enkla, blir \u00e4nd\u00e5 n\u00e4stan mer \u00e4n v\u00e5ra \u00f6gon\/\u00f6ron\/k\u00e4nslor f\u00f6rm\u00e5r registrera. <\/p>\n<p>Hemligheten \u00e4r att tempot i Sm\u00e4rtan p\u00e5 Stadsteaterns fria scen framkallar ett medskapande. Det l\u00e5gm\u00e4lda bjuder in betraktaren. Bakv\u00e4gen s\u00e5 knyts orden till v\u00e5r nutid. I m\u00f6rkret medan de sk\u00e4rande autentiska orden n\u00e5r oss kan vi inte undvika att dra paralleller till v\u00e5r samtid. D\u00e5 pj\u00e4sen n\u00e4rmar sig sitt slut har vi gjorts lyh\u00f6rda, receptiva och f\u00f6rsetts med sk\u00e4rpta sinnen, vi annars s\u00e5 informationsm\u00e4ttade nutidsm\u00e4nniskor. <\/p>\n<p>Stadsteaterns Sm\u00e4rtan livn\u00e4r hoppet om konsten som \u00f6ppnar upp, bevarar medlidande och h\u00e5ller v\u00e5ra sinnen n\u00e4rvarande trots sv\u00e5ra tider.<\/p>\n<p><strong>Text: Pernilla Wiechel, (frilansande journalist)<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Sm\u00e4rtan Text: Marguerite Duras Regi: Rikard Johansson Dramatisering: Lucas Svensson Scenografi: Anna Skagerfors Ljus: Lina Benneth Medverkande: Anita Ekstr\u00f6m Scen: Fri scen, Stockholms stadsteater Marguerite Duras sj\u00e4lvbiografiska text Sm\u00e4rtan handlar om krigsslutet 1945 i Paris. Hon v\u00e4ntar hem sin make Robert som suttit internerad i ett tyskt koncentrationsl\u00e4ger. Han har blivit straffad p\u00e5 grund av [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-76183","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76183","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76183"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76183\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76186,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76183\/revisions\/76186"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76183"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76183"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76183"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}