{"id":76152,"date":"2013-10-18T07:38:44","date_gmt":"2013-10-18T05:38:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76152"},"modified":"2013-10-29T17:16:59","modified_gmt":"2013-10-29T15:16:59","slug":"woyzeck-skadespelarna-briljerar-i-absurd-forestallning-om-livets-omojlighet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76152","title":{"rendered":"Woyzeck &#8211; sk\u00e5despelarna briljerar i absurd f\u00f6rest\u00e4llning om livets om\u00f6jlighet"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_8.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-76155\" alt=\"Woyzeck\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_8-300x230.jpg\" width=\"300\" height=\"230\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_8-300x230.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_8-1024x787.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Woyzeck<\/strong><br \/>\nAv Georg B\u00fcchner<br \/>\nRegi Michael Thalheimer<br \/>\nScenografi Olaf Altmann<br \/>\nKostym Michaela Barth<br \/>\nLjus Norman Plathe<br \/>\nVideo Alexander du Prel<br \/>\nMusik Bert Wrede<br \/>\nPeruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Lena Bouic-Wrange<br \/>\n<a href=\"http:\/\/dramaten.se\/Dramaten\/Forestallningar\/Woyzeck--\/\">Premi\u00e4r 17 oktober 2013<\/a><br \/>\n<a href=\"http:\/\/dramaten.se\/Dramaten\/\">Dramatens stora scen<\/a><\/p>\n<p>T\u00e4nk dig om livet vore en gigantisk halv tunna av pl\u00e5t. Tunnan \u00e4r avskuren p\u00e5 mitten, uppifr\u00e5n och ned och livet p\u00e5g\u00e5r i mitten omgiven av tv\u00e5 hala pl\u00e5tbackar som \u00e4r om\u00f6jliga att ta sig upp ur . \u00a0Lika om\u00f6jligt som det \u00e4r att ta sig upp ur den halva tunnan \u00e4r det att ta sig ut \u00a0n\u00e4r du v\u00e4l tagit klivet in i livet.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6r och scenograf till Dramatens upps\u00e4ttning av B\u00fcchner dystra ber\u00e4ttelse om Woyzeck har valt att l\u00e5ta dramat utspela sig p\u00e5 en scen d\u00e4r m\u00e4nniskorna r\u00f6r sig i en v\u00e4rlden som skulle kunna vara en s\u00e5dan halv tunna. I b\u00f6rjan st\u00e5r Woyzeck d\u00e4r ensam, vi ser honom bakifr\u00e5n och ljuss\u00e4ttningen g\u00f6r honom helt svart. Inga-Lill Andersson, kl\u00e4dd i kostym och h\u00f6gklackade skor, travar in p\u00e5 scenen med l\u00e5nga kliv och st\u00e4ller sig vid en mikrofon l\u00e4ngst ut p\u00e5 v\u00e4nstra delen av scenen och sjunger &#8221;Quando quando quando&#8221;.<\/p>\n<p>Kombinationen av romantiska klassiska \u00f6rh\u00e4ngen och underg\u00e5ngsst\u00e4mningen i Woyzecks liv blir stark och absurd.<\/p>\n<p>Den hyllade tyske regiss\u00f6ren Michael Thalheimers upps\u00e4ttning av Woyzeck \u00e4r m\u00f6rk och absurd och allt sker utan hopp. Redan fr\u00e5n b\u00f6rjan vet vi att allt \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot underg\u00e5ng. Soldaten Woyzeck \u00e4r kn\u00e4ckt av att vara fattig och utnyttjad av alla. Alla hackar p\u00e5 honom, alla f\u00f6raktar honom och alla utnyttjar honom. Han f\u00f6rt\u00e4rs av inre demoner och ett yttre liv utan hopp.<\/p>\n<p>Scenl\u00f6sningen \u00e4r imponerande elegant d\u00e4r allt utspelar sig i insidan av denna gr\u00e5a v\u00e4rld som bara best\u00e5r av ett golv och en rundad backe p\u00e5 scenens bakre del samt en mikrofon \u00e5t danss\u00e5ngerskan. Ist\u00e4llet f\u00f6r att \u00e4ndra scenografi spelar ljuss\u00e4ttningen och musik en avg\u00f6rande roll. Ljuset \u00e4ndras, blir blodr\u00f6tt och olycksb\u00e5dande l\u00e4ngre in i f\u00f6rest\u00e4llningen och \u00e4ndras efter olika sceners inneh\u00e5ll.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-76156\" alt=\"Woyzeck\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_1-211x300.jpg\" width=\"211\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_1-211x300.jpg 211w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_1-721x1024.jpg 721w\" sizes=\"auto, (max-width: 211px) 100vw, 211px\" \/><\/a>Sk\u00e5despelarna \u00e4r imponerande. Erik Ehn som Woyzeck som talar stelt som en robot och Thomas Hanzon som tamburmajoren som \u00e4r s\u00e5 stolt, s\u00e5 stolt \u00f6ver sin krigiska manlighet att han n\u00e4stan trillar bak\u00e5t av sin egen resning och Magnus Roosmann som majoren som upprepar sig ideligen och f\u00f6rs\u00f6ker d\u00f6lja f\u00f6r sig sj\u00e4lv att han egentligen \u00e4r en l\u00f6jligt sorglig figur. Johan Holmberg som doktorn, en karikatyr av alla som l\u00e5tsas vara ober\u00f6rda och coola. Och Rebecka Hemse Marie som imponerar allra, allra mest i sin f\u00f6rtvivlade jakt p\u00e5 k\u00e4rlek. Sk\u00e5despelarna briljerar i spelstilen som \u00e4r absurd och bygger mycket p\u00e5 kroppens r\u00f6relser. Det \u00e4r en sv\u00e5r konst att balansera det absurda spelet s\u00e5 att det inte blir l\u00f6jev\u00e4ckande. De briljerar i denna absurda f\u00f6rest\u00e4llning om livets om\u00f6jlighet f\u00f6r den som \u00e4r fattig och f\u00f6rtrycks.<\/p>\n<p>F\u00f6rfattaren Georg B\u00fcchner var bara 23 \u00e5r gammal n\u00e4r han dog 1837 och bland de efterl\u00e4mnade pappren fanns Woyzeck: ett intensivt drama p\u00e5 90 minuter. Den f\u00f6rtvivlade och fattige soldaten Woyzeck hunsas av sina bef\u00e4l och uts\u00e4tts f\u00f6r medicinska experiment. N\u00e4r hans hustru Marie bedrar honom krossas han av maktl\u00f6shet och beg\u00e5r en fruktansv\u00e4rd handling. Historien hade verklighetsbakgrund \u2013 B\u00fcchner f\u00e5ngade upp den och gjorde den till ett od\u00f6dligt drama.<\/p>\n<p>Michael Thalheimers upps\u00e4ttning har en oerh\u00f6rt snygg scenl\u00f6sning och ljuss\u00e4ttning och v\u00e4lspelande sk\u00e5despelare &#8211; \u00e4nd\u00e5 fick f\u00f6rest\u00e4llningen inte st\u00e5ende ovationer p\u00e5 premi\u00e4ren. N\u00e5gra enstaka reste sig ur publiken och appl\u00e5derade st\u00e5ende. Varf\u00f6r? Woyzeck \u00e4r en m\u00f6rk f\u00f6rest\u00e4llning, d\u00e4r finns aldrig n\u00e5got hopp, Woyzeck \u00e4r f\u00f6rd\u00f6md redan fr\u00e5n b\u00f6rjan och vi vet att det kommer att sluta med n\u00e5gon form av katastrof. Publiken reagerar antingen som jag: k\u00e4nner en tung klump av f\u00f6rtvivlan redan fr\u00e5n b\u00f6rjan av f\u00f6rest\u00e4llningen eftersom det aldrig finns n\u00e5got hopp om befrielse eller s\u00e5 reagerar de som min v\u00e4n som \u00e4lskar f\u00f6rest\u00e4llningen och den absurda kombinationen av hoppl\u00f6shet och glada schlagerl\u00e5tar.<\/p>\n<p><strong>I rollerna:<\/strong><br \/>\nWoyzeck Erik Ehn<br \/>\nMarie Rebecka Hemse<br \/>\nTamburmajoren Thomas Hanzon<br \/>\nKaptenen Magnus Roosmann<br \/>\nDoktorn Johan Holmberg<br \/>\nAndres Christoffer Svensson<br \/>\nMargret Nadja Weiss<br \/>\nSjungande ber\u00e4ttaren Inga-Lill Andersson<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-76157\" alt=\"Woyzeck\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_4-300x200.jpg\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_4-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_4-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_lans_press_mini.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-76158\" alt=\"Woyzeck\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_lans_press_mini-168x300.jpg\" width=\"168\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_lans_press_mini-168x300.jpg 168w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_lans_press_mini-575x1024.jpg 575w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_lans_press_mini.jpg 922w\" sizes=\"auto, (max-width: 168px) 100vw, 168px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_14.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-76159\" alt=\"Woyzeck\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_14-300x255.jpg\" width=\"300\" height=\"255\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_14-300x255.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/WOZ_press_14-1024x873.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Woyzeck Av Georg B\u00fcchner Regi Michael Thalheimer Scenografi Olaf Altmann Kostym Michaela Barth Ljus Norman Plathe Video Alexander du Prel Musik Bert Wrede Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Lena Bouic-Wrange Premi\u00e4r 17 oktober 2013 Dramatens stora scen T\u00e4nk dig om livet vore en gigantisk halv tunna av pl\u00e5t. Tunnan \u00e4r avskuren p\u00e5 mitten, uppifr\u00e5n [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-76152","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76152","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=76152"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76152\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76164,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/76152\/revisions\/76164"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=76152"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=76152"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=76152"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}