{"id":76107,"date":"2013-10-16T18:42:01","date_gmt":"2013-10-16T16:42:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76107"},"modified":"2013-10-20T14:07:58","modified_gmt":"2013-10-20T12:07:58","slug":"charles-bradley-pa-nalen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=76107","title":{"rendered":"Charles Bradley p\u00e5 Nalen"},"content":{"rendered":"

\"bradley\"<\/a><\/p>\n

Charles Bradley, Nalen<\/strong>
\n15 oktober 2013<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Finns det n\u00e5got v\u00e4rlden \u00e4lskar s\u00e5 \u00e4r det ett Hollywood Ending. Inte det konstgjorda manusskrivna, utan den \u00e4kta sorten d\u00e4r verkligheten \u00f6vertr\u00e4ffar dikten. D\u00e5 n\u00e5gon, g\u00e4rna en artist, varit totalt f\u00f6rbisedd och\/eller bortgl\u00f6md i alla \u00e5r men pl\u00f6tsligt blir uppm\u00e4rksammad b\u00e5de f\u00f6r sin talang och f\u00f6r sin makal\u00f6sa story. H\u00e4r f\u00e5r ni g\u00e4rna b\u00f6rja associera till Searching for Sugar Man<\/em> och Sixto Rodriguez.<\/p>\n

En lika gripande historia \u00e4r den om Charles Bradley, souls\u00e5ngaren som rymde hemifr\u00e5n vid 14 \u00e5rs \u00e5lder och levde p\u00e5 gatorna och tunnelbanan i New York. Som arbetade som kock p\u00e5 ett mentalsjukhus i Poughkeepsie under nio \u00e5r innan han 1977 drog v\u00e4sterut och str\u00f6jobbade parallellt med kv\u00e4llsframtr\u00e4danden som James Brown-imitat\u00f6r i Kalifornien. Som blev mystiskt sjuk i 40-\u00e5rs\u00e5ldern och flyttade hem till mamma igen i Brooklyns ”projects” och dess sociala mis\u00e4r. Vars bror blev r\u00e5nm\u00f6rdad i sitt hem. Som en dag knackade p\u00e5 hos Daptone Records n\u00e4r han h\u00f6rde att de s\u00f6kte s\u00e5ngare. Som skivdebuterade vid 62 \u00e5rs \u00e5lder. Som har en blomstrande karri\u00e4r n\u00e4r de flesta g\u00e5r i pension. Som nu st\u00e5r p\u00e5 Nalens scen. Och hyllar livet.<\/p>\n

Efter att bandet The Extraordinaires k\u00f6rt ett par instrumentalnummer (varav den ena The Lovin’ Spoonfuls Summer in the City<\/em>) som uppv\u00e4rming \u00f6ppnar Bradley med den funkiga Love Bug Blues<\/em> fr\u00e5n senaste albumet Victim of Love<\/em>, innan tempot dras ned i balladen Crying in the Chapel<\/em>. Ungef\u00e4r s\u00e5 ser det ut hela konserten; varannan ballad, varannan upptemponummer, men med samma enorma pondus. Varje g\u00e5ng belt-s\u00e5ngaren fyrar av ett avgrundsvr\u00e5l tycks st\u00e4mbanden flyga ut och kyssa ansiktena n\u00e4rmast scenkanten, f\u00f6r att \u00e5ter elastiskt dra sig tillbaka igen. Mot bakgrund av 65-\u00e5ringens brokiga livshistoria kommer det nog att dr\u00f6ja innan n\u00e5gon st\u00e4ller sig p\u00e5 samma scen och f\u00e5r varenda vers, vartenda ord att betyda s\u00e5 oerh\u00f6rt mycket. S\u00e5 mycket k\u00e4nslor \u00e4r inblandade, framf\u00f6r allt hos honom sj\u00e4lv, vilket av publiken omfamnas ordentligt. Hela Nalen skiner upp av den rena och sk\u00e4ra lycka han utstr\u00e5lar \u00f6ver att ha f\u00e5tt en sista chans till ett anst\u00e4ndigt liv.<\/p>\n

Det s\u00e4gs ju att det som inte d\u00f6dar en st\u00e4rker en, och i How Long<\/em> g\u00e5r Bradley f\u00f6ljaktligen ner p\u00e5 kn\u00e4 och l\u00e4gger upp mikrofonstativet som om det var hela v\u00e4rlden han bar p\u00e5 sina numera st\u00e4rkta axlar. Egentligen sticker b\u00e5de allt och inget ut, eftersom niv\u00e5n \u00e4r s\u00e5 h\u00f6g hela v\u00e4gen. Ett lite udda inslag \u00e4r den psykedeliska soulen i Confusion<\/em> d\u00e4r s\u00e5ngaren sj\u00e4lv spelar — eller snarare dansar — det mest extraordin\u00e4ra instrumentet sj\u00e4lv: en theremin, som han styr med robotliknande moves. Efter att ha avslutat med sj\u00e4lvbiografiska publikfavoriten Why is It So Hard<\/em> tar v\u00e5r gunstling inte den vanliga v\u00e4gen ut till logen via sidotrappan, utan kliver r\u00e4tt ut i publikhavet f\u00f6r att dela ut svettiga och hj\u00e4rtliga bj\u00f6rnkramar till alla som st\u00e5r i hans v\u00e4g, vilket \u00e4r hans k\u00e4rv\u00e4nliga s\u00e4tt att tacka f\u00f6r att vi kom och delade hans liv i lycka ikv\u00e4ll. Inte ett \u00f6ga \u00e4r torrt.<\/p>\n

Som sagt, vem \u00e4lskar inte ett Hollywood Ending?<\/p>\n

Text och foto: Tommy Juto<\/strong><\/p>\n