{"id":75706,"date":"2013-11-13T10:37:07","date_gmt":"2013-11-13T08:37:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75706"},"modified":"2013-12-08T18:29:01","modified_gmt":"2013-12-08T16:29:01","slug":"kulturbloggen-moter-glasvegas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75706","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Glasvegas"},"content":{"rendered":"

\"glasvegas\"<\/a><\/p>\n

Det \u00e4r 2008: Glasvegas har just sl\u00e4ppt ifr\u00e5n sig sitt sj\u00e4lvbetitlade debutalbum och \u00f6ver en natt blivit ett av Glasgows p\u00e5 senare \u00e5rs mest sensationella band; fr\u00e5n storslagna, n\u00e4stan sju minuter l\u00e5nga \u00f6ppningssp\u00e5ret Flowers and Football Tops<\/em>\u00a0— d\u00e4r bandets s\u00e5ngare och textf\u00f6rfattare James Allan med f\u00f6rtvivlad r\u00f6st skildrar det uppm\u00e4rksammade mordet p\u00e5 femton\u00e5riga Kriss Donald utifr\u00e5n moderns perspektiv — till efterf\u00f6ljande Geraldine<\/em>, som redog\u00f6r f\u00f6r socialarbetaren Geraldines tillvaro. Kanske var det just ekot av deras r\u00f6tter i stadens h\u00e5rdnackade arbetarklass — som \u00e5terkom hela albumet igenom — som var anledningen till att de direkt togs emot med s\u00e5pass \u00f6ppna armar, i synnerhet h\u00e4r i Sverige. Men vi vrider fram tiden, det \u00e4r tidig h\u00f6st 2013 och n\u00e4r Kulturbloggen m\u00f6ter upp kvartetten som\u00a0nyligen sl\u00e4ppt sitt tredje album Later… When the TV Turns to Static<\/em>\u00a0rider de inte l\u00e4ngre p\u00e5 n\u00e5gon v\u00e5g av f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6s k\u00e4rlek, de \u00e4r snarare h\u00e4r f\u00f6r att bevisa att de fortfarande \u00e4r angel\u00e4gna.<\/p>\n

Skulle ni s\u00e4ga att Later… When the TV Turns to Static<\/em> \u00e4r en slags \u00e5terg\u00e5ng till soundet p\u00e5 ert debutalbum?<\/strong><\/p>\n

James: Det finns vissa uppenbara likheter, som att jag kan h\u00f6ra mig sj\u00e4lv sjunga, men det \u00e4r sv\u00e5rt att beskriva sig sj\u00e4lv. Det var ingenting vi medvetet f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra — vi gick inte in i studion med det i \u00e5tanke — det hade ju varit r\u00e4tt endimensionellt. Jag antar att vi inte beh\u00f6ver f\u00f6rs\u00f6ka vara Glasvegas eftersom vi redan \u00e4r det. Jag tror att det finns en viss stabilitet inom bandet. Jag, Paul och Rab har varit med fr\u00e5n b\u00f6rjan och det \u00e4r n\u00e5got speciellt med hur v\u00e5ra personligheter kommer fram i musiken. Det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta albumet som Jonna \u00e4r med och spelar p\u00e5, s\u00e5 det \u00e4r en av de st\u00f6rsta skillnaderna — trummorna \u00e4r helt annorlunda.<\/p>\n

Jonna, vilket inflytande skulle du s\u00e4ga att du haft p\u00e5 albumet?<\/strong><\/p>\n

Jonna: N\u00e4r jag f\u00e5r en id\u00e9 vill jag bara testa det, ibland fungerar det. Jag tror att vi alla k\u00e4nner oss tillr\u00e4ckligt bekv\u00e4ma f\u00f6r att pr\u00f6va p\u00e5 olika id\u00e9er och se om de fungerar. P\u00e5 det s\u00e4ttet har jag nog bidragit med mitt tankes\u00e4tt. Ibland har James en tydlig vision hur han vill att trummorna ska l\u00e5ta, men ibland spelar han bara upp en l\u00e5t p\u00e5 akustisk gitarr och ber mig komma p\u00e5 n\u00e5got. S\u00e5 det \u00e4r en kombination av hur vi arbetar tillsammans och alla de bitar som var och en medf\u00f6r, ingen kan spela bas som Paul och det \u00e4r likadant med alla instrument. De id\u00e9er som James har f\u00f6r trummorna skulle jag aldrig kunna komma p\u00e5. Det \u00e4r sk\u00f6nt att ha med b\u00e5da sidorna och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 dem att passa ihop.<\/p>\n

James: Mycket av det jag kommer p\u00e5 \u00e4r f\u00e4rgat av att jag inte kan spela trummor. Ibland \u00e4r det bra att vara naiv, det blir mindre konventionellt. N\u00e4r det g\u00e4ller konst och kreativitet har vi ju vanligtvis positiva associationer till erfarenhet och kunskap, men med kunskap kommer \u00e4ven annat — det blir mer svartvitt och man f\u00f6rv\u00e4ntas g\u00f6ra saker p\u00e5 ett visst s\u00e4tt. Ju mindre du vet, desto mer g\u00e5r du p\u00e5 instinkt och intuition. Men det \u00e4r bra att ha med b\u00e5da sidorna. F\u00f6r mycket naivitet kan g\u00f6ra l\u00e5tarna fallf\u00e4rdiga.<\/p>\n

Var det n\u00e5got ni medvetet f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra annorlunda den h\u00e4r g\u00e5ngen j\u00e4mf\u00f6rt med Euphoric Heartbreak<\/em>?<\/strong><\/p>\n

James: Det var nog ingenting vi f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra som reaktion mot det andra albumet, mer \u00e4n att vi p\u00e5 det h\u00e4r albumet tyckte att l\u00e5tarna kr\u00e4vde en r\u00e5, \u00e4rlig och m\u00e4nsklig ljudbild. Flera av l\u00e5tarna hade vi spelat i replokalen innan vi ens gick in i studion, s\u00e5 sett till arrangemang visste vi redan hur albumet skulle se ut fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Vi st\u00e4llde bara en mikrofon mot f\u00f6rst\u00e4rkarna och b\u00f6rjade spela. S\u00e5 enkelt var det.<\/p>\n

Ni spelade ju in albumet i Glasgow, vilken inverkan skulle ni s\u00e4ga att inspelningsmilj\u00f6erna har haft p\u00e5 albumets sound?<\/strong><\/p>\n

James: Det \u00e4r sv\u00e5rt att peka ut ett ljud eller en liten detalj och s\u00e4ga att det \u00e4r en effekt av att vi spelade in i Glasgow. Det \u00e4r snarare en energi, en atmosf\u00e4r och en k\u00e4nsla som uppst\u00e5r mellan instrumenten. N\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 albumet kastas jag tillbaka till tiden vi spenderade i Glasgow. Jag minns hur himlen kunde se ut, promenaderna hem fr\u00e5n studion och gatlyktorna sent p\u00e5 natten. Sj\u00e4lvklart ser jag best\u00e4mda kopplingar, som m\u00f6jligen ingen annan uppfattar, eftersom jag var inblandad i skapandet. Men n\u00e4r jag h\u00f6r det — jag vet inte om det bara \u00e4r i mitt huvud — s\u00e5 kan jag k\u00e4nna Glasgow, precis som jag kan k\u00e4nna Kalifornien och Santa Monica n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 andra albumet och Brooklyn p\u00e5 den f\u00f6rsta skivan.<\/p>\n

Vilka tankar hade ni n\u00e4r ni p\u00e5b\u00f6rjade arbetet med albumet?<\/strong><\/p>\n

James: Det brukar b\u00f6rja med en f\u00e4rg, det h\u00e4r albumet b\u00f6rjade med urtv\u00e4ttad, gr\u00e5 denim. Det l\u00e5ter som att jag mots\u00e4ger mig sj\u00e4lv eftersom flera av l\u00e5tarna fick armar och ben av sig sj\u00e4lva, att de bara var \u00e4mnade att finnas till, och det menar jag inte p\u00e5 ett sj\u00e4lvupptaget s\u00e4tt, jag menar det p\u00e5 ett riktigt \u00f6dmjukt s\u00e4tt. Jag vaknar inte upp p\u00e5 morgonen och t\u00e4nker att jag sa skriva en l\u00e5t om n\u00e5gonting s\u00e4rskilt \u00e4mne. Det \u00e4r snarare n\u00e5gonting naturligt och hypnotiskt. Det \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra n\u00e5gonting andligt jag kommer.<\/p>\n

S\u00e5 ni f\u00f6ljde bara de riktningar l\u00e5tarna tog av sig sj\u00e4lva?<\/strong><\/p>\n

James: Ja, vi kan ta \u00e5t oss \u00e4ran f\u00f6r det — eller tv\u00e4rtom, ta kritik f\u00f6r det, men det \u00e4r de j\u00e4vla l\u00e5tarnas fel.<\/p>\n

Skulle ni kunna ber\u00e4tta om vad ni f\u00f6rs\u00f6kte uttrycka med \u00f6ppningssp\u00e5ret? Hur kommer det sig att ni d\u00f6pte albumet efter just den l\u00e5ten?<\/strong><\/p>\n

James: Sj\u00e4lva l\u00e5ten handlar om fysiska och mentala begr\u00e4nsningar n\u00e4r det \u00e4r dags att g\u00e5 vidare fr\u00e5n ett kapitel som just passerat in i ett nytt.\u00a0Mellanlandet, en ny gryning och det ok\u00e4nda var n\u00e5gra av nyckelorden jag hade i \u00e5tanke n\u00e4r jag skrev l\u00e5ten. Det kanske l\u00e5ter vagt. Later… When the TV Turns to Static<\/em>\u00a0fick mig att t\u00e4nka p\u00e5 en situation, n\u00e5gon kanske hade vaknat mitt i natten, var ensam hemma och tv:n var statisk. N\u00e5got st\u00e5r inte helt r\u00e4tt till, det dysfunktionella \u00e5terkommer genom flera av l\u00e5tarna p\u00e5 albumet.<\/p>\n

P\u00e5 If<\/em> vrider ni ju p\u00e5 refr\u00e4ngen i Talking Heads Road to Nowhere<\/em>. Hur fick ni den id\u00e9en?<\/strong><\/p>\n

James: S\u00e5vitt jag minns h\u00f6rde jag l\u00e5ten p\u00e5 radio. Jag satt med en gitarr och spelade min l\u00e5t, medan jag spelade den b\u00f6rjade jag sjunga melodin i Road to Nowhere<\/em>. S\u00e5 jag skrev If<\/em> och tog med det partiet som en hyllning — n\u00e4stan som en till\u00e4gnan. Det fanns egentligen inte n\u00e5gon plats, s\u00e5 jag har sl\u00e4ngde bara in det mitt i l\u00e5ten. Men som jag sade tidigare, ofta vet jag sj\u00e4lv inte anledningen till att en l\u00e5t blir som den blir. I slut\u00e4ndan \u00e4r det n\u00e5gonting instinktivt.<\/p>\n

P\u00e5 vilka s\u00e4tt skiljer sig s\u00e4ttet du angriper ditt l\u00e5tskrivande idag fr\u00e5n n\u00e4r ni startade bandet?<\/strong><\/p>\n

James: Det \u00e4r nog den sak som f\u00f6rblivit densamma. Det finns ingen plan, det \u00e4r det som \u00e4r planen. L\u00e5tskrivandet ger mig en k\u00e4nsla av mening, det \u00e4r n\u00e5gonting trevligt att f\u00f6rlora sig sj\u00e4lv i. Det \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga saker i livet som jag kan bli s\u00e5 hypnotiserad av — som kan f\u00f6rflytta mig fr\u00e5n d\u00e4r jag befinner mig just nu — men att skriva l\u00e5tar kan g\u00f6ra det f\u00f6r mig, s\u00e5 jag hoppas att jag \u00e4ven i forts\u00e4ttningen kommer hitta den d\u00e4r gnistan av inspiration.\u00a0Men jag skulle inte s\u00e4ga att n\u00e5gonting har f\u00f6r\u00e4ndrats, ingenting jag \u00e4r medveten om.<\/p>\n