{"id":75625,"date":"2013-10-02T10:30:47","date_gmt":"2013-10-02T08:30:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75625"},"modified":"2013-10-19T12:51:32","modified_gmt":"2013-10-19T10:51:32","slug":"attackviljan-raddar-inte-ohanterliga-ordkaskader-i-folkteaterns-vad-som-hande-efter-att-nora-lamnat-sin-man","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75625","title":{"rendered":"Attackviljan r\u00e4ddar inte ohanterliga ordkaskader &#8211; i Folkteaterns &#8221;Vad som h\u00e4nde efter att Nora l\u00e4mnat sin man&#8221;"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/jelinek_ibsen.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-75628\" alt=\"jelinek_ibsen\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/jelinek_ibsen-221x300.jpg\" width=\"221\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/jelinek_ibsen-221x300.jpg 221w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/jelinek_ibsen.jpg 252w\" sizes=\"auto, (max-width: 221px) 100vw, 221px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Vad som h\u00e4nde efter att Nora l\u00e4mnat sin man<br \/>\nAv Elfriede Jelinek<br \/>\nRegi: Melanie Mederlind<br \/>\nScenografi\/Kostym: Katrin Nottrodt<br \/>\nLjuskoncept: Carina Persson<br \/>\nMusikarr: Tommy Jonsson<br \/>\nMask\/Peruk: Lars Carlsson<br \/>\nLjuddesign: Allan Anttila<br \/>\nPremi\u00e4r 28 september 2013 <a href=\"http:\/\/www.folkteatern.se\/\">Folkteatern i G\u00f6teborg<\/a><\/p>\n<p>Av tidsbrist skrivs detta n\u00e5gra dagar efter premi\u00e4ren p\u00e5 Folkteaterns stora scen, men jag har l\u00e5tit bli studera bed\u00f6mningar fr\u00e5n kollegor.<\/p>\n<p>I h\u00f6st har man p\u00e5 teatern vid J\u00e4rntorget valt att satsa p\u00e5 Elfriede Jelineks minst sagt b\u00e5ngstyriga och didaktiska dramatik. Ett lika modigt som vanskligt beslut om ni fr\u00e5gar mig. Av den kontroversiella nobelpristagarens verk har jag bara tagit del av Babel (som G\u00f6teborgs Stadsteater satte upp f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan), den minst sagt obehagliga filmen Pianol\u00e4rarinnan samt max f\u00f6rsta h\u00e4lften av Romanen Lust.<\/p>\n<p>Jag borde varit mer utvilad, mer i behov av p\u00e5fyllning och m\u00f6jligen mer p\u00e5l\u00e4st. S\u00e5g emellertid en tilltalande teaser i form av inledningsscenen under ombudstr\u00e4ff, d\u00e5 repetitionerna var i sin linda. D\u00e5 blev jag f\u00e5ngad av en stormvind, syftar p\u00e5 huvudrollsinnehavaren Julia Moa Sande. Hon liksom \u00f6vriga tv\u00e5 praktikanter fr\u00e5n h\u00f6gskolan \u2013 Christopher Rasimus och Maria Lindstr\u00f6m &#8211; tar sig an sina roller med oerh\u00f6rd frenesi. Pj\u00e4sen b\u00f6rjar med att den l\u00e5ngbenta chica Nora vill ta anst\u00e4llning p\u00e5 trik\u00e5fabrik i Tyskland sent 20-tal. Personalchefen efterfr\u00e5gar hennes kvalifikationer och referenser. Att Nora s\u00e5v\u00e4l som sk\u00e5despelaren Julia \u00e4r av norskt ursprung \u00e4r spr\u00e5kf\u00f6rbistring som drivs till sin spets. N\u00e4r suffl\u00f6sen h\u00f6gst avsiktigt bist\u00e5r med r\u00e4tt \u00f6vers\u00e4ttning d\u00e5 jublar jag \u00e5t regiss\u00f6r Mederlinds tilltag. Men denna och andra upprepningar blir i l\u00e4ngden ganska anstr\u00e4ngande. Vad som f\u00f6rtj\u00e4nar stort ber\u00f6m fr\u00e5n f\u00f6rsta scen \u00e4r det reptilsnabba samspelet mellan Julia Moe Sande och personalchef Isak Hjelmskog.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsomhande3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-75632\" alt=\"vadsomhande3\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsomhande3-199x300.jpg\" width=\"199\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsomhande3-199x300.jpg 199w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsomhande3.jpg 227w\" sizes=\"auto, (max-width: 199px) 100vw, 199px\" \/><\/a>Nora blir upptagen i det kvinnokollektiv som utg\u00f6rs av vokalensemblen Sve:a, vars operas\u00e5ng blir ett andningsh\u00e5l i de agitatoriska tirader som f\u00f6rfattaren dr\u00e4nker detta stycke i. Samtidigt g\u00e5r Nora utanp\u00e5 resten av arbetsstyrkan eftersom hennes uppenbarelse f\u00e5r m\u00e4nnen med makt att t\u00e4vla om hennes gunst. Hennes gymnastiska talanger kommer v\u00e4l till pass d\u00e5 f\u00f6retaget f\u00e5r prominent bes\u00f6k. D\u00e5 Nora p\u00e5 kommando h\u00f6gst p\u00e5tagligt demonstrerar h\u00e4rskarteknik kan vi skratta, liksom n\u00e4r herrarna puttar golfboll medan de filosoferar. Flera enskilda scener bjuder s\u00e5ledes p\u00e5 underh\u00e5llning. Att synligg\u00f6ra manligt f\u00f6rtryck genom att f\u00f6rl\u00f6jliga m\u00e4nnen \u00e4r en av Jelineks k\u00e4pph\u00e4star, n\u00e5got vi publik roas av. Den karakt\u00e4r som hos Ibsen l\u00e4mnade sin familj, \u00e4r i \u201dVad som h\u00e4nde efter\u2026\u201d ute p\u00e5 ett om\u00f6jligt uppdrag. M\u00e5let \u00e4r att kunna f\u00f6rverkliga sig trots r\u00e5dande kapitalism. Framg\u00e5ngsrik feminism kr\u00e4ver en annan ordning \u00e4n den sedvanliga ekonomiska pyramiden \u00e4r ett centralt budskap. I paus uttrycker min recensentgranne en l\u00e4ttnad \u00f6ver att vi sluppit vapen och destruktiva handlingar. I andra akten kom \u00e4nd\u00e5 de motbjudande ingredienser vi f\u00f6rknippar med en \u00f6sterrikiska, fylld av vrede \u00f6ver v\u00e4rldens galenskap.<\/p>\n<p>Varf\u00f6r \u00e4r jag inte mottaglig? Varf\u00f6r k\u00e4nner jag mig \u00f6verk\u00f6rd? Sk\u00e5despelarna \u00e4r av god kvalitet, \u00e4ven om n\u00e5gra kan bli lite entonigt m\u00e4ssande emellan\u00e5t. K\u00f6ren som har \u00e5tskilliga repliker \u00e4r en tillg\u00e5ng. Tror min motvilja bottnar i att man gradvis tappar intresset f\u00f6r den egendomliga intrigen. Jag struntar till slut i hur det g\u00e5r f\u00f6r Nora och hennes m\u00e4n. Jag lyckas inte ta med mig nya insikter och p\u00e5 grund av det distanserade f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet blir jag inte ber\u00f6rd, fast slutet signalerar somligas makabra l\u00e4ggning. Pj\u00e4sen fl\u00f6dar \u00f6ver av flera lager, f\u00f6rdjupningar i form av videoillustrationer. N\u00e4r l\u00e5nga passager ur Elfriede Jelineks Nobelprisf\u00f6rel\u00e4sning reciteras av Maria Lindstr\u00f6m, f\u00f6rvisso i v\u00e4ldigt genomarbetad tappning, d\u00e5 tappar detta drama onekligen styrfart. Ska kanske inte h\u00e4vda att Folkteatern denna g\u00e5ng tagit vatten \u00f6ver huvudet, d\u00e4remot undra vem (f\u00f6rutom akademiker som trivs med alla metaniv\u00e5er) som kommer tillgodog\u00f6ra sig ensemblens vederm\u00f6dor.<\/p>\n<p><strong>Text: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n<p>Medverkande: Isak Hjelmskog, Lars Magnus Larsson, Maria Lindstr\u00f6m (praktikant fr\u00e5n H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik, musikal, GU), Julie Moe Sand\u00f8 (praktikant fr\u00e5n H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik, drama, GU), Lena Birgitta Nilsson, \u00c5sa Persson, Christopher Rasimus (praktikant fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6), Ove Wolf samt Vokalensemblen Sve:a. Piano: Niklas Rom\u00e1n<\/p>\n<p>Fotograf\/K\u00e4lla:Patrik Gunnar Helin<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-75633\" alt=\"vadsonhande1\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande1-300x200.jpg\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande1-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande1.jpg 454w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-75634\" alt=\"vadsonhande2\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande2-199x300.jpg\" width=\"199\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande2-199x300.jpg 199w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/vadsonhande2.jpg 227w\" sizes=\"auto, (max-width: 199px) 100vw, 199px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Vad som h\u00e4nde efter att Nora l\u00e4mnat sin man Av Elfriede Jelinek Regi: Melanie Mederlind Scenografi\/Kostym: Katrin Nottrodt Ljuskoncept: Carina Persson Musikarr: Tommy Jonsson Mask\/Peruk: Lars Carlsson Ljuddesign: Allan Anttila Premi\u00e4r 28 september 2013 Folkteatern i G\u00f6teborg Av tidsbrist skrivs detta n\u00e5gra dagar efter premi\u00e4ren p\u00e5 Folkteaterns stora scen, men jag har l\u00e5tit bli studera [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-75625","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75625","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=75625"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75625\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":75635,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75625\/revisions\/75635"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=75625"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=75625"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=75625"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}