{"id":75545,"date":"2013-10-01T08:12:46","date_gmt":"2013-10-01T06:12:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75545"},"modified":"2013-10-01T08:12:54","modified_gmt":"2013-10-01T06:12:54","slug":"original-copy-eft-flerbottnat-verk-dar-tolkningen-lamnas-fritt-till-betraktaren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75545","title":{"rendered":"Original Copy – eft flerbottnat verk d\u00e4r tolkningen l\u00e4mnas fritt till betraktaren"},"content":{"rendered":"

\"PhilippeBlanchard\"<\/a><\/p>\n

PHILIPPE BLANCHARD
\nOriginal copy
\nDansens Hus 30\/9 – 3\/10
\nID\u00c9 \/ REGI Philippe Blanchard
\nKOREOGRAFI Philippe Blanchard i samarbete med Luca Stifani och Gabriele Stifani
\nP\u00c5 SCEN Luca Stifani, Gabriele Stifani
\nI SAMARBETE MED Dance City, The Place, The Nightingale Theatre, O Espa\u00e7o do Tempo, Inkonst, WP Zimmer.
\nFOTO Tot\u00f2 Pinta<\/p>\n

De italienska filmarna och tvillingbr\u00f6derna Stifani b\u00f6rjade samarbeta med Philippe Blanchard, n\u00e4r dom spelade in hans verk One’s company, two’s a crowd i Malm\u00f6 och trots l\u00f6ften om att hellre st\u00e5 bakom en kamera \u00e4n p\u00e5 en scen, tackade dom jag till att samarbeta med Blanchard i How about you?. En f\u00f6rest\u00e4llning som blev hyllad och en passage f\u00f6r Blanchard att arbeta med otr\u00e4nade performanceartister. Nu \u00e4r dom d\u00e5 \u00e5ter sammanslutna i Original copy. <\/p>\n

Det \u00e4r ett flerbottnat verk d\u00e4r tolkningen l\u00e4mnas fritt till betraktaren. I princip till fullo. Sakligt och humorl\u00f6st sveps vi s\u00e5 sakteliga in i en presentationslek. Sak f\u00f6r sak i det skrala och avskalade rummet avverkas, med en precision som mest kan liknas vid ett barns vilja att peka p\u00e5 allt hen l\u00e4rt sig vad det heter och sedan uttala orden klart och tydligt. Ungef\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge som det \u00e4r underh\u00e5llande, s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4r ocks\u00e5 br\u00f6dernas peklek rolig. Den h\u00e4r typen av installationsperformance b\u00e5de lider och vinner av det sakliga.<\/p>\n

I huvusak ekar det tomt i det h\u00e4r huset. V\u00e4ggarna st\u00e5r d\u00e4r prydligt och granna, men bristen p\u00e5 m\u00f6blemang och inredning, g\u00f6r att jag l\u00e4mnas t\u00e4mligen otillfredsst\u00e4lld. <\/p>\n

Men sen glimmar det pl\u00f6tsligt till, n\u00e4r br\u00f6derna engagerar sig i krispig, rytmisk och sm\u00e5tt genialisk duett, d\u00e4r en ganska intets\u00e4gande dialog f\u00f6rvandlas till en mond\u00e4n konversation. Och avsl\u00f6jar lager p\u00e5 lager p\u00e5 lager av oanad briljans. D\u00e4r landar komiken, sk\u00e4rpan och det kroppsliga i en perfekt symbios hos br\u00f6derna och Blanchards torrhet.
\nOch \u00e4ven om det \u00e4r just den jag tar med mig fr\u00e5n Original copy, \u00e4r den lilla ljusglimten dock alldeles f\u00f6r allena, f\u00f6r att ensam kunna fylla detta tomma skal.
\nText: Tommi Salmela<\/strong>
\n