{"id":75461,"date":"2013-09-29T18:11:41","date_gmt":"2013-09-29T16:11:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75461"},"modified":"2013-09-29T18:11:41","modified_gmt":"2013-09-29T16:11:41","slug":"personlig-regidebut-for-de-geer-lindberg-med-johnny-boy","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75461","title":{"rendered":"Personlig regidebut f\u00f6r De Geer Lindberg med Johnny Boy"},"content":{"rendered":"

\"Johnny<\/a><\/p>\n

Johnny Boy
\nStockholms stadsteater, Lilla scen
\nPremi\u00e4r den 28 september 2013<\/p>\n

N\u00e4r Marianne Lindberg De Geer debuterar som regiss\u00f6r \u00e4r det med den egna, mycket personliga pj\u00e4sen Johnny Boy. Pj\u00e4sen \u00e4r inspirerad av Lindberg De Geers k\u00e4rlekshistoria med musikern Bj\u00f6rn Afzelius som dog 1999. F\u00f6rutom alter egot Marie, spelad av Kajsa Ernst, f\u00e5r vi m\u00f6ta Gina (Katarina Ewerl\u00f6f) och Rita (Angela Kov\u00e1cs). Alla tre f\u00f6rs\u00f6ker de \u00e4lska och leva med Johnny, spelad av Magnus Krepper.<\/p>\n

Handlingen utspelar sig bakl\u00e4nges och b\u00f6rjar med Johnnys begravning. Sedan f\u00e5r vi f\u00f6lja hur kvinnorna en efter en tr\u00e4ffar och blir l\u00e4mnade av Johnny, fast i omv\u00e4nd ordning. Hur de sitter hemma och f\u00f6rg\u00e4ves ringer Johnnys hotellrum och hur alkoholen d\u00f6var alla k\u00e4nslor n\u00e4r han v\u00e4l \u00e4r n\u00e4rvarande \u2013 fysiskt, men aldrig riktigt mentalt.<\/p>\n

I Carl Johan De Geers scenografi h\u00e4nger stolar och bord i luften, som en verklighet som \u00e4r sv\u00e5r att greppa. Desperationen gnager i karakt\u00e4rerna och efterl\u00e4mnar en k\u00e4nsla av obehag n\u00e4r pj\u00e4sen slutar med Johnny och Maries f\u00f6rsta m\u00f6te.<\/p>\n

\"Johnny<\/a><\/p>\n

Marianne Lindberg De Geer ber\u00e4ttar i ett pressmeddelande:<\/p>\n

\u2013 Johnny Boy \u00e4r dels en l\u00e5t av Bj\u00f6rn Afzelius, men ocks\u00e5 ett uttryck min generation anv\u00e4nt f\u00f6r \u201dgrabben hela dagen\u201d. Bj\u00f6rn \u00e4r egentligen inte s\u00e5 viktig i sammanhanget, jag har samplat b\u00e5de hans musik och liv, hela pj\u00e4sen \u00e4r en enda sampling. Det finns m\u00e5nga Johnny Boys \u201dout there\u201d. Hur ser spelet ut mellan alla dessa Johnnys och kvinnorna?<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 blir det v\u00e4ldig p\u00e5tagligt att Johnny Boy handlar om just Bj\u00f6rn Afzelius och kvinnorna omkring honom. Jag tror att pj\u00e4sen hade vunnit p\u00e5 att inte vara fullt s\u00e5 personlig utan mer lyfta fram det allm\u00e4ngiltiga: dilemmat i att bli k\u00e4r i en bild av n\u00e5gon som egentligen inte finns; i att hamna i skuggan av n\u00e5gon som hyllas som en framst\u00e5ende artist men som tappat kontakten med sig sj\u00e4lv \u2013 n\u00e5gon vars turn\u00e9liv blir en pseudov\u00e4rld som \u00e4r sv\u00e5r att dela med n\u00e5gon som \u00e4r kvar hemma.<\/p>\n

Pj\u00e4sen ger ingen djupare f\u00f6rklaring till vad det \u00e4r som f\u00e5r kvinnorna att falla och klamra sig fast vid Johnny Boy och vad som f\u00e5r honom att fly undan. Men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r det en pj\u00e4s som griper tag.<\/p>\n

\"Johnny<\/a><\/p>\n

Medverkande
\nManus, regi, mask: Marianne Lindberg De Geer
\nScenografi: Carl Johan De Geer
\nKostym: Elin Hallberg
\nLjus: Erik Berglund
\nMusik: Simon Steensland, Bj\u00f6rn Afzelius
\nI rollerna:
\nMarie: Kajsa Ernst
\nGina: Katarina Ewerl\u00f6f
\nRita: Angela Kov\u00e1cs
\nJohnny: Magnus Krepper
\nPierre: Peter Gardiner<\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n

Relaterat: Expressens scenblogg<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Johnny Boy Stockholms stadsteater, Lilla scen Premi\u00e4r den 28 september 2013 N\u00e4r Marianne Lindberg De Geer debuterar som regiss\u00f6r \u00e4r det med den egna, mycket personliga pj\u00e4sen Johnny Boy. Pj\u00e4sen \u00e4r inspirerad av Lindberg De Geers k\u00e4rlekshistoria med musikern Bj\u00f6rn Afzelius som dog 1999. F\u00f6rutom alter egot Marie, spelad av Kajsa Ernst, f\u00e5r vi m\u00f6ta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[5420],"class_list":["post-75461","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75461","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=75461"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75461\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":75490,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75461\/revisions\/75490"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=75461"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=75461"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=75461"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}