{"id":75414,"date":"2013-09-27T20:23:15","date_gmt":"2013-09-27T18:23:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75414"},"modified":"2013-09-29T10:32:08","modified_gmt":"2013-09-29T08:32:08","slug":"hamlet-pa-uppsala-stadsteater-ett-pafrestande-och-drabbande-drama-som-sitter-kvar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75414","title":{"rendered":"”Hamlet” p\u00e5 Uppsala Stadsteater – ett p\u00e5frestande och drabbande drama som sitter kvar"},"content":{"rendered":"

\"hamlet\"<\/a><\/p>\n

Hamlet p\u00e5 Uppsala Stadsteater<\/strong><\/p>\n

Regi: Linus Tunstr\u00f6m
\nBearbetning: Armin Kerber och Linus Tunstr\u00f6m
\nScenografi & kostym: Maja Ravn
\nMusik: Knut Jensen
\nLjusdesign: Mats \u00d6hlin
\nMask & peruk: Johanna R\u00f6nnb\u00e4ck<\/p>\n

Vad som b\u00f6rjar som ett grekiskt drama, med en dramatiskt upplyst font\u00e4n och en tillsynes d\u00f6d – och naken – man som f\u00f6ljer det antika sk\u00f6nhetsidealet: muskul\u00f6s, v\u00e4lh\u00e4ngd (visar det sig snart) och allm\u00e4nt v\u00e4lproportionerlig, utvecklas snart till n\u00e5gonting mer modernt. Ett rockband, Ofelia som \u00e4r groupie och visar sin uppskattning gentemot Hamlet p\u00e5 fler \u00e4n ett s\u00e4tt. Det blir lika komiskt som allvarligt, p\u00e5 ett mycket v\u00e4lbalanserat s\u00e4tt.<\/p>\n

Det \u00e4r inte bara i anslaget som moderniseringen m\u00e4rks av, utan ocks\u00e5 i de glasv\u00e4ggar som markerar s\u00e5v\u00e4l tid och rum som levande och d\u00f6da. F\u00f6r \u00e4ven om det \u00e4r en nytolkning, \u00e4r d\u00f6den mycket n\u00e4rvarande i denna upps\u00e4ttning. Om \u00e4n p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt: zombies f\u00e5r dels representera Hamlets fallne fader och d\u00e4rmed ocks\u00e5 den kraft som skickar Hamlet mot den egna avgrunden, fast inte som i The Walking Dead<\/em> utan lite nyare TV-spel.<\/p>\n

P\u00e5 ett mycket skickligt vis binds den klassiska historien ihop med nutida fr\u00e5gor om moral kring fr\u00e5gor som personliga relationer och krig; eller snarare tidl\u00f6sa fr\u00e5gor vi tampas med \u00e4n idag trots tusen\u00e5rig chans till f\u00f6rb\u00e4ttring. Det, bokstavliga, helvetesdramat som drar ig\u00e5ng n\u00e4r Hamlet m\u00f6ter sin d\u00f6da fader \u00e4r fortfarande lika filosofiskt betingat, och trots den stundtals komiska gestaltningen \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt slitande p\u00e5 v\u00e5r huvudrollsinnehavare: det m\u00e4rks att han slits mellan sanningar som n\u00e5r olika niv\u00e5er av obehaglighet, men vilken ska han lita p\u00e5 och g\u00e5 efter?<\/p>\n

\u00c4ven om just Hamlet stj\u00e4l showen, s\u00e5klart, \u00e4r \u00e4ven \u00f6vriga sk\u00e5despelare v\u00e4ldigt \u00f6vertygande. Varje steg och dialogutbyte \u00e4r ett steg n\u00e4rmare oss i publiken det helvete som v\u00e4ntar v\u00e5r huvudrollsinnehavare; en stark skildring som blir mer drabbande \u00e4n bara fiktion. Speciellt bra st\u00e4mmer detta in p\u00e5 slutet, d\u00e4r Hamlet som bekant konfronterar sin moders nya make: det slutar i n\u00e5gonting som p\u00e5minner om Michael Hanekes Funny Games<\/em> d\u00e4r en skurk spolar tillbaka tiden f\u00f6r att v\u00e4cka sin partner till liv igen. Den stora skillnaden \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att detta \u00e4r gjort helt utan digitala tekniker, och utan en kamera som mellanhand mellan h\u00e4ndelse och betraktare. Vad som f\u00f6ljer \u00e4r n\u00e4stan bara definierbart om en h\u00e4nvisar till en del illegala substanser; det \u00e4r lika vackert, f\u00e4rgrikt som skr\u00e4mmande. Och h\u00f6jer \u00e4ven omd\u00f6met fr\u00e5n \u201dsolitt hantverk\u201d till \u201dp\u00e5frestande och drabbande drama som sitter kvar\u201d vilket inte \u00e4r s\u00e5 d\u00e5ligt f\u00f6r ett slutparti som rundar av en pj\u00e4s de flesta redan sett och har starka \u00e5sikter om. Klassikerst\u00e4mpeln kanske lyser lite svagare p\u00e5 denna nyupps\u00e4ttning, men \u00e4r \u00e4nd\u00e5 inte helt osynlig. Ett gott betyg i sig.<\/p>\n

Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n