{"id":75378,"date":"2013-09-27T18:45:05","date_gmt":"2013-09-27T16:45:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75378"},"modified":"2013-09-27T18:45:05","modified_gmt":"2013-09-27T16:45:05","slug":"bokmassan-jan-guillou-berattade-om-hur-det-omojliga-projektet-att-skildra-1900-talet-vaxte-fram","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=75378","title":{"rendered":"Bokm\u00e4ssan: Jan Guillou ber\u00e4ttade om hur det om\u00f6jliga projektet att skildra 1900-talet v\u00e4xte fram"},"content":{"rendered":"

\"janguillou\"<\/a><\/p>\n

I september sl\u00e4pptes ”Mellan r\u00f6tt och svart<\/a>”, den tredje boken<\/a> i Jan Guillou projekt att i en familjesaga skildra 1900-talet. Kring Litteraturscenen, Sveriges f\u00f6rfattarf\u00f6rbunds scen p\u00e5 Bokm\u00e4ssan, var det tr\u00e5ngt och mer \u00e4n fullsatt p\u00e5 fredagen d\u00e5 Jan Guillou under rubriken ”Berlin dansar och ler” ber\u00e4ttade om projektet att skriva en bok om 1900-talet.<\/p>\n

– Egentligen \u00e4r det min frus fel att jag satte ig\u00e5ng med det h\u00e4r projektet, ber\u00e4ttade Jan Guillou.
\n– Jag jobbade med vad jag d\u00e5 trodde skulle vara mitt sista romanprojekt n\u00e4r hon undrade varf\u00f6r det inte fanns n\u00e5gon familjesaga som skildrade 1900-talet.<\/p>\n

\"mellanrottochsvart2\"<\/a>I romanserien om 1900-talet ber\u00e4ttar Jan Guillou om tre norska fiskarbr\u00f6der som \u00e4r tekniskt beg\u00e5vade och f\u00e5r en utbildning i den tidens finaste tekniska h\u00f6gskola, som fanns i Tyskland. I verkligheten utbildades Jan Guillous morfar och morfaders br\u00f6der i just den skolan.<\/p>\n

– Det fanns tv\u00e5 mycket stora problem med att skildra 1900-talet i en roman, ber\u00e4ttade Jan Guillou. Det f\u00f6rsta problemet var Tyskland. Hur man \u00e4n vrider och v\u00e4nder p\u00e5 det spelar Tyskland huvudrollen i 1900-talets historia. Det andra problemet var f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Erich Maria Remarque har skildrat f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget och alla f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra n\u00e5got liknande skulle misslyckas.<\/p>\n

Jan Guillou gick och funderade p\u00e5 de h\u00e4r problemen i tv\u00e5 \u00e5r, medan han skrev klart sitt d\u00e5varande projekt.
\n– Jag \u00e4r ju uppv\u00e4xt i en norsk-fransk milj\u00f6 och det har aldrig sagts n\u00e5got positivt om Tyskland under min uppv\u00e4xt. Hur skulle jag kunna skildra Tyskland utan att bli \u00f6verdrivet negativ? Jag valde att utg\u00e5 fr\u00e5n min morfar och hans br\u00f6der: Tre norrm\u00e4n som utbildade sig i Tyskland. <\/p>\n

Jan Guillou ber\u00e4ttade om hur hans morfar med br\u00f6der v\u00e4xte upp i en anda d\u00e5 tekniken s\u00e5gs som framtidens verktyg som skulle ge fred och v\u00e4lst\u00e5nd i v\u00e4rlden. <\/p>\n

Problemet med att beh\u00f6va skildra f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget l\u00f6ste han genom att skildra kriget i Afrika. En av de norska br\u00f6derna hamnar i kriget i Afrika.
\n– Det intressanta med kriget som p\u00e5gick d\u00e4r \u00e4r att tyskarna inte var de v\u00e4rsta utan britterna var de riktigt stora bovarna, sade Jan Guillou.<\/p>\n

Den andra boken i serien skildrar Sverre som flydde till England eftersom han \u00e4r homosexuell.
\n– I England under 1900-talets b\u00f6rjan fanns m\u00e5nga homosexuella m\u00e4n med akademisk bakgrund som skrivit om sitt liv, jag l\u00e4ste massor av b\u00f6cker om detta, ber\u00e4ttade Jan Guillou.<\/p>\n

I den tredje boken m\u00f6ter vi Harald Lauritzen, son till den \u00e4ldste av de tre br\u00f6derna. Med den karakt\u00e4ren vill Jan Guillou att f\u00e5 oss att tycka om en tysk officer. Han bor i Norge som liten med sina f\u00f6r\u00e4ldrar, men blir sv\u00e5rt misshandlad eftersom han har en tysk mamma. Familjen flyttar d\u00e5 och sista \u00e5ren i gymnasiet g\u00e5r han i en fin gymnasieskola i Berlin d\u00e4r h\u00f6gerkrafter dominerar bland de unga.<\/p>\n

Berlin \u00e4r en av milj\u00f6erna d\u00e4r den tredje boken utspelar sig. Svenska Saltsj\u00f6baden \u00e4r den andra milj\u00f6n.
\n– Jag beh\u00f6vde en kontrast till Berlin, sade Jan Guillou som sj\u00e4lv v\u00e4xt upp i Saltsj\u00f6baden.
\n– Det var under b\u00f6rjan av 1900-talet ett tydligt klass-samh\u00e4lle d\u00e4r arbetarna bodde i sin del och \u00f6verklassen i sin del.<\/p>\n

N\u00e4r n\u00e4sta bok kommer avsl\u00f6jade han inte, men han avsl\u00f6jade att Harald Lauritzen kommer att vara kvar i den tyska arm\u00e9n n\u00e4r andra v\u00e4rldskriget bryter ut.
\n– Min utmaning finns kvar, jag ska f\u00e5 er att forts\u00e4tta tycka om honom, trots att han \u00e4r med i nazisternas arm\u00e9.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r Kulturbloggens recension av Mellan r\u00f6tt och svart.<\/a><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I september sl\u00e4pptes ”Mellan r\u00f6tt och svart”, den tredje boken i Jan Guillou projekt att i en familjesaga skildra 1900-talet. Kring Litteraturscenen, Sveriges f\u00f6rfattarf\u00f6rbunds scen p\u00e5 Bokm\u00e4ssan, var det tr\u00e5ngt och mer \u00e4n fullsatt p\u00e5 fredagen d\u00e5 Jan Guillou under rubriken ”Berlin dansar och ler” ber\u00e4ttade om projektet att skriva en bok om 1900-talet. – […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-75378","post","type-post","status-publish","format-standard","category-litteratur","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75378","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=75378"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75378\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":75396,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/75378\/revisions\/75396"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=75378"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=75378"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=75378"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}