{"id":74920,"date":"2013-09-25T00:01:43","date_gmt":"2013-09-24T22:01:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74920"},"modified":"2013-09-21T18:08:07","modified_gmt":"2013-09-21T16:08:07","slug":"det-forlovade-landet-av-grace-mccleen-en","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74920","title":{"rendered":"Det f\u00f6rlovade landet av Grace McCleen – en skakande ber\u00e4ttelse om livet f\u00f6r ett barn i en sekt"},"content":{"rendered":"

\"det-forlovade-landet\"<\/a><\/p>\n

Titel<\/a>: Det f\u00f6rlovade landet<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Grace McCleen
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Lena Torndahl
\nF\u00f6rlag: Bokf\u00f6rlaget Forum<\/a>
\nUtgiven\t2013-09
\nISBN10\t9137137328
\nISBN13\t9789137137322<\/p>\n

Tio\u00e5riga Judith v\u00e4xer upp med sin far i en sekt som har stora likheter med Jehovas Vittnen. Hon \u00e4r v\u00e4ldigt ensam, eftersom hennes mamma dog n\u00e4r hon f\u00f6ddes och inga barn vill leka med henne. Barnen tycker att hon \u00e4r underlig som inte firar jul och \u00e4r annorlunda. F\u00f6rfattaren, Grace McCleen, hyllades av kritiker f\u00f6r romanen och fick det prestigefyllda priset The Desmond Elliott Prize f\u00f6r ”Det f\u00f6rlovade landet”, som \u00e4r hennes debutroman. F\u00f6rfattaren v\u00e4xte sj\u00e4lv upp i en strikt religi\u00f6s familj, det m\u00e4rks att romanen genomsyras av att skribenten k\u00e4nner till sitt \u00e4mne.<\/p>\n

Romanen \u00e4r otroligt skickligt skriven, allt ur barnets perspektiv. Det k\u00e4nns \u00e4nda in i ryggm\u00e4rgen att v\u00e4rlden betraktas fr\u00e5n barnens synvinkel. H\u00e4r ett av m\u00e5nga fina exempel:
\nJag s\u00e5g p\u00e5 n\u00e4r gatlyktorna t\u00e4ndes och m\u00e5nen steg upp. M\u00e5nen var s\u00e5 klar att den hade en ring omkring sig. Den s\u00e5g ut som kritdamm och m\u00e5nen s\u00e5g ut som en krita och himlen s\u00e5g ut som svarta tavlan och p\u00e5 den var det sm\u00e5 knappn\u00e5lsstora punkter och det var stj\u00e4rnor. Jag kom ih\u00e5g att det st\u00e5r skrivet att solen ska f\u00f6rm\u00f6rkas och m\u00e5nen ska inte l\u00e4ngre lysa och jag undrade om det vid jordens underg\u00e5ng skulle bli som om ett j\u00e4ttestort radergummi hade suddat ut m\u00e5nan och stj\u00e4rnorna och f\u00e4llt ihop himlen med en sm\u00e4ll som om den vore svarta tavlan.<\/em><\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen kryper under hunden p\u00e5 mig som l\u00e4sare, jag k\u00e4nner som att jag \u00e4r den lilla flickan. Av och till blir jag j\u00e4ttearg p\u00e5 den hemska pappan, s\u00e5 ok\u00e4nslig och s\u00e5 uppfylld av sig sj\u00e4lv och sina egna tankar och problem. Jag vill ta tag i honom och skaka om honom. Samtidigt \u00e4r inget vitt eller svart, pappan har k\u00e4rlek till sin dotter fast han \u00e4r skadad av omst\u00e4ndigheterna. Ingen \u00e4r bara ond eller bara god, m\u00e4nniskorna \u00e4r som i livet och \u00e4nd\u00e5 blir det hemskt n\u00e4r barn mobbar varandra och vuxna v\u00e4ljer att inte se.<\/p>\n

Judith har byggt upp en miniv\u00e4rld i sitt rum d\u00e4r hon byggt hus och gator och m\u00e4nniskor av skr\u00e4p hon hittar ute. En dag m\u00e4rker hon att det hon l\u00e5ter ske i miniv\u00e4rlden ocks\u00e5 intr\u00e4ffar i verkligheten. Hon har f\u00e5tt f\u00f6rm\u00e5gan att best\u00e4mma vad som ska h\u00e4nda, hon kan utf\u00f6ra mirakel. Men ingen tror henne och hennes pappa blir arg n\u00e4r hon p\u00e5st\u00e5r att hon kan utf\u00f6ra mirakel.<\/p>\n

Romanen handlar om de stora existentiella fr\u00e5gorna och ett stycke i boken som s\u00e4ger s\u00e5 mycket:
\nJag s\u00e4ger till mig sj\u00e4lv att det finns palats i molnen, berg i bergsj\u00f6ar, landsv\u00e4gar i dammet vid mina f\u00f6tter och st\u00e4der p\u00e5 bladens undersida. Det finns en gubbe i m\u00e5nen och en galax i mitt \u00f6ga och en bubbelpool p\u00e5 kr\u00f6net av min hj\u00e4ssa.<\/p>\n

Och s\u00e5 vet jag att jag \u00e4r j\u00e4ttestor och jag \u00e4r liten, jag kommer att finnas f\u00f6r evigt och jag \u00e4r borta om ett \u00f6gonblick, jag \u00e4r inte \u00e4ldre \u00e4n en musunge och gammal som Himalaya. Jag \u00e4r stilla och jag snurrar. Och om jag \u00e4r gjord av stoft \u00e4r jag \u00e4ven stj\u00e4rnstoft.<\/em><\/p>\n

Romanen \u00e4r vacker och snyggt skriven med m\u00e5nga djup och t\u00e5l att l\u00e4sas om. Den \u00e4r sp\u00e4nnande och griper tag i mig och jag blir \u00f6verraskad \u00e4nda in till sista kapitlets sista stycke. F\u00f6rmodligen \u00e4r det den b\u00e4sta – eller \u00e5tminstone en av de b\u00e4sta – romanerna jag kommer att ha l\u00e4st vid \u00e5rets slut.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Det f\u00f6rlovade landet F\u00f6rfattare: Grace McCleen \u00d6vers\u00e4ttare: Lena Torndahl F\u00f6rlag: Bokf\u00f6rlaget Forum Utgiven 2013-09 ISBN10 9137137328 ISBN13 9789137137322 Tio\u00e5riga Judith v\u00e4xer upp med sin far i en sekt som har stora likheter med Jehovas Vittnen. Hon \u00e4r v\u00e4ldigt ensam, eftersom hennes mamma dog n\u00e4r hon f\u00f6ddes och inga barn vill leka med henne. Barnen […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-74920","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74920","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=74920"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74920\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":75198,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74920\/revisions\/75198"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=74920"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=74920"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=74920"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}