{"id":74695,"date":"2013-09-09T11:05:36","date_gmt":"2013-09-09T09:05:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74695"},"modified":"2013-09-09T13:39:52","modified_gmt":"2013-09-09T11:39:52","slug":"starkt-skadespeleri-om-det-outhardliga-rals-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74695","title":{"rendered":"Starkt sk\u00e5despeleri om det outh\u00e4rdliga \u2013 R\u00e4ls p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"

\"rals_folkteatern\"<\/a><\/p>\n

R\u00e4ls<\/a><\/strong>
\nRegi: Erik St\u00e5hlberg
\nScenografi och kostym: Lisa Hjert\u00e9n
\nLjus, video och projektioner: Ludde Falk
\nKomposition\/Ljudbild: Dan Andersson
\nMask: Linda Bill
\nKoreografi: Peter Svenzon
\nFolkteatern, G\u00f6teborg<\/a>
\nNypremi\u00e4r 7 september 2013<\/em><\/p>\n

Nypremi\u00e4ren av Elisabeth \u00c5sbrinks debutpj\u00e4s ger oss en lektion i m\u00e4nsklig grymhet och i \u00f6verlevnadsstrategier. Fr\u00e5n en av huvudrollerna heter det: \u201dAtt lidandet f\u00f6r\u00e4dlar \u00e4r Jesus pappas id\u00e9, den har inte hj\u00e4lpt n\u00e5gon\u201d. <\/p>\n

R\u00e4ls bygger delvis p\u00e5 autentiskt material, dels en stor samling brev till en \u00f6sterrikisk pojke fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarna och dels ett bevarat protokoll fr\u00e5n ett avg\u00f6rande nazistm\u00f6te alldeles efter Kristallnatten. \u00c5sbrink har om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad, publicerat dessa k\u00e4llor i sin Augustprisbel\u00f6nade bok \u201dOch i Wienerwald st\u00e5r tr\u00e4den kvar\u201d. <\/p>\n

Hennes drama kretsar kring tv\u00e5 m\u00e4nniskor som \u00e5terv\u00e4nder samtidigt till den nedlagda t\u00e5gstation, varifr\u00e5n de som barn r\u00e4ddades till Sverige. N\u00e4r Emil och Alice g\u00f6r entr\u00e9 har de redan hunnit tr\u00e4ffas, oklart hur. St\u00e4ndigt st\u00f6rda och iakttagna av tre k\u00f6rmedlemmar, if\u00f6rda bl\u00e5bleka rockar, utforskar de varandra. De \u00e4r \u00f6msinta och anklagande, sk\u00f6ra och omaka, nyfikna och uppfyllda av saknad. Trots schismer, introspektion och klasskonflikter blir beroendet \u00f6msesidigt. De omfamnar varandra som tvillingsj\u00e4lar p\u00e5 beg\u00e4ran av Emil. <\/p>\n

Parallellt med deras sm\u00e4rtsamma b\u00f6kande i minnen agerar k\u00f6rmedlemmarna historieskrivare, vilket fr\u00e4mst inneb\u00e4r att framf\u00f6ra inl\u00e4gg av nazistledare fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda m\u00f6te. F\u00f6r dessa ofattbart rationella herrar \u00e4r m\u00e5let att \u201df\u00f6ra juden ut ur den tyska ekonomin, d\u00e4refter ut ur samh\u00e4llet\u201d. Denna totala ondskans ideologi som kallas ariesering hade Holocaust (br\u00e4nnoffer) som slutpunkt. Att laborera med s\u00e5dana ingredienser i sin debut \u00e4r vanskligt. Lite stillast\u00e5ende och diffust blir det emellan\u00e5t, men ofta uppst\u00e5r en sinnrik f\u00f6rening av det konkreta med de avgrundsdjupa abstraktionerna. <\/p>\n

J\u00e4mf\u00f6rt med urpremi\u00e4ren har sm\u00e4rre justeringar av slutscenerna gjorts, eller s\u00e5 \u00e4r mitt minne suddigt. Upps\u00e4ttningen k\u00e4nns nu mer tajt och slipad. T\u00e5g och arkiv projiceras i bakgrunden, l\u00e5gm\u00e4ld musik f\u00f6rekommer, enda dekor \u00e4r i princip tv\u00e5 l\u00e5nga b\u00e4nkar plus en stol. Att ett avskalat kammarspel f\u00e4ngslar i nittio minuter beror i h\u00f6g grad p\u00e5 de medverkande. Dag Malmberg g\u00f6r den lite bufflige Emil kl\u00e4dd i slips och kostym, en roll han bottnar i med ackuratess. I \u00e4rlighetens namn \u00e4r han inte helt trov\u00e4rdig som bildad. Hans far var sportjournalist och sj\u00e4lv klassar han ju sig som dr\u00e4ng. Sara Wikstr\u00f6ms karakt\u00e4r \u00e4r psykoterapeuten Alice som replikerar p\u00e5 sin motparts beteende, ocks\u00e5 genom att avsl\u00f6ja mycket ur sitt s\u00e5riga f\u00f6rflutna. B\u00e5da agerar med den pondus och det tvekan som ligger i deras tacksamma rollgestaltningar. <\/p>\n

Klassperspektivet blir mer uppenbart f\u00f6r mig denna g\u00e5ng. Det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6lja dem i deras \u00e5ngest och deras s\u00e4tt att dela b\u00f6rdorna. Tv\u00e5 k\u00f6rmedlemmar, rutinerade Elisabeth G\u00f6ransson och praktikanten Carl-Markus Wickstr\u00f6m, \u00e4r nya sedan f\u00f6rra spelperioden. De briljerar. Gr\u00e4dden p\u00e5 moset \u00e4r \u00e4nd\u00e5 frilansande Victoria Folkesson som tar chansen att visa upp sitt breda register. Greppet att anl\u00e4gga en gycklande h\u00e5llning genom att g\u00f6ra narr av nazistledarna \u00e4r v\u00e5gat. \u00c4mnet borde inte inbjuda till befriande skratt, \u00e4nd\u00e5 \u00e4r flera av Folkessons karakt\u00e4rer \u2013 ibland p\u00e5 lustig dialekt \u2013 mycke troliga att sk\u00e5da med sina f\u00f6ror\u00e4ttade miner. Hon \u00e4r helt enkelt lysande. Jag tror att regiss\u00f6r Erik St\u00e5hlberg haft ett styvt jobb att f\u00e5 manus att funka p\u00e5 scen. Han har tillsammans med ensemblen skapat en helghuten upps\u00e4ttning. <\/p>\n

Text: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n

Medverkande:
\nSara Wikstr\u00f6m, Dag Malmberg, Victoria Folkesson, Elisabeth G\u00f6ransson samt Carl-Markus Wickstr\u00f6m.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

R\u00e4ls Regi: Erik St\u00e5hlberg Scenografi och kostym: Lisa Hjert\u00e9n Ljus, video och projektioner: Ludde Falk Komposition\/Ljudbild: Dan Andersson Mask: Linda Bill Koreografi: Peter Svenzon Folkteatern, G\u00f6teborg Nypremi\u00e4r 7 september 2013 Nypremi\u00e4ren av Elisabeth \u00c5sbrinks debutpj\u00e4s ger oss en lektion i m\u00e4nsklig grymhet och i \u00f6verlevnadsstrategier. Fr\u00e5n en av huvudrollerna heter det: \u201dAtt lidandet f\u00f6r\u00e4dlar \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-74695","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74695","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=74695"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74695\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":74707,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74695\/revisions\/74707"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=74695"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=74695"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=74695"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}