{"id":74610,"date":"2013-09-05T14:41:56","date_gmt":"2013-09-05T12:41:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74610"},"modified":"2013-09-05T14:41:56","modified_gmt":"2013-09-05T12:41:56","slug":"filmrecension-pain-gain","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74610","title":{"rendered":"Filmrecension: Pain & Gain"},"content":{"rendered":"

\"pain1\"<\/a>Pain & Gain
\nBetyg: 2
\nPremi\u00e4r: 13 september<\/p>\n

Michael Bay. Det finns f\u00e5 film\u00e4lskare som inte har starka \u00e5sikter om denna regiss\u00f6r. Efter n\u00e5gra musikvideos inledde han en filmkarri\u00e4r som om man tittar enbart p\u00e5 siffrorna har g\u00e5tt alldeles utm\u00e4rkt. Vi pratar Bad Boys, Armageddon, Pearl Harbor<\/em> och Transformers<\/em>-serien. Snabbt uppenbarar sig ett m\u00f6nster. Det \u00e4r stort, h\u00f6gljutt och sentimentalt. Mannen g\u00e5r definitivt efter mottot: More is more. Kritiken mot honom \u00e4r n\u00e4stan alltid likadan. En hel film k\u00e4nns som en gimmick. Yta \u00e4r viktigare \u00e4n substans. Bilar exploderar i slow motion och kvinnorna ska helst vara l\u00e4ttkl\u00e4dda. Slutresultatet blir ofta n\u00e5got som liknar en dyr musikvideo.<\/p>\n

Dock vill jag till\u00e4gga att jag faktiskt kan uppskatta hj\u00e4rnd\u00f6d action. M\u00e5nga av mina favoritfilmer tillh\u00f6r just den genren, men problemet med Michael Bay \u00e4r att v\u00e4ldigt ofta l\u00e4mnar hans filmer en d\u00e5lig smak i munnen. Och s\u00e5 var fallet \u00e4ven med Pain & Gain<\/em>.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r en film som bygger p\u00e5 riktiga h\u00e4ndelser i Miami 1994. Tre muskelbyggare ledda av Daniel Lugo (Mark Wahlberg) best\u00e4mmer sig f\u00f6r att jaga den amerikanska dr\u00f6mmen. Detta g\u00f6r de genom att kidnappa rika m\u00e4nniskor och ta \u00f6ver deras liv. De flyttar in i deras hus, k\u00f6r deras bilar och f\u00f6rs\u00f6ker sm\u00e4lta in i samh\u00e4llet. Sj\u00e4lvklart sp\u00e5rar allt fort ut och det slutar med att de beh\u00f6ver m\u00f6rda och hacka sina offer i sm\u00e5bitar.
\nStoryn i sig \u00e4r ju egentligen ganska intressant, men problemet h\u00e4r \u00e4r att Michael Bay tyckte att det hela passade b\u00e4st som en komedi. Slutresultatet blev i mina \u00f6gon ganska smakl\u00f6st. F\u00f6rsta halvan \u00e4r helt okej. D\u00e4r funkar det komiska, men n\u00e4r v\u00e5ldet sedan i den andra halvan tar n\u00e4stan absurda proportioner \u00e4r det helt enkelt inte roligt l\u00e4ngre. Bay stiger in i en v\u00e4rld d\u00e4r extremt f\u00e5 regiss\u00f6rer klarar av att r\u00f6ra sig. Tarantino lyckades alldels utm\u00e4rkt med Reservoir dogs<\/em> och Pulp fiction<\/em> att kombinera v\u00e5ld och komik, men Bay f\u00e5r inte alls ihop det. \u00c4r man ocks\u00e5 medveten om att det hela bygger p\u00e5 en sann historia blir k\u00e4nslan \u00e4nnu v\u00e4rre.<\/p>\n

Framf\u00f6r allt har jag problem med att klura ut vilken m\u00e5lgrupp filmen ska tilltala. Ena sekunden kl\u00e4r de ut sig till ninjor, samtidigt blir vi serverade penissk\u00e4mt, f\u00f6r att sedan bevittna n\u00e4r de hackar upp n\u00e5gra kroppar. Slutresultatet k\u00e4nns bara tragiskt och hj\u00e4rnd\u00f6tt.
\nNej, Michael Bay \u00e4r helt fel regiss\u00f6r f\u00f6r denna film. \u00c4ven om sk\u00e5despelarinsatserna var bra och stundvis funkade filmen p\u00e5 vissa niv\u00e5er f\u00f6ll den ganska platt.
\nDet smakade helt enkelt ganska illa i munnen n\u00e4r jag l\u00e4mnade biografen.<\/p>\n

Text: Magnus Thorin<\/strong><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pain & Gain Betyg: 2 Premi\u00e4r: 13 september Michael Bay. Det finns f\u00e5 film\u00e4lskare som inte har starka \u00e5sikter om denna regiss\u00f6r. Efter n\u00e5gra musikvideos inledde han en filmkarri\u00e4r som om man tittar enbart p\u00e5 siffrorna har g\u00e5tt alldeles utm\u00e4rkt. Vi pratar Bad Boys, Armageddon, Pearl Harbor och Transformers-serien. Snabbt uppenbarar sig ett m\u00f6nster. Det […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51],"tags":[],"class_list":["post-74610","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74610","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=74610"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74610\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":74616,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74610\/revisions\/74616"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=74610"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=74610"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=74610"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}