{"id":74149,"date":"2013-08-24T10:14:16","date_gmt":"2013-08-24T08:14:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74149"},"modified":"2024-12-14T11:53:19","modified_gmt":"2024-12-14T09:53:19","slug":"recension-3-31-93-av-lars-noren-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74149","title":{"rendered":"Recension: 3.31.93 av Lars Nor\u00e9n p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"noren7\"<\/a><\/p>\n

3.31.93
\nManus Lars Nor\u00e9n
\nRegi Sofia Jupither
\nScenografi Lars \u00d6stbergh
\nKostym Annsofi Nyberg
\nLjus Linus Fellbom
\nLjud Michael Breschi och H\u00e5kan \u00c5slund
\nMask Johanna Ruben
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater<\/a> 23 augusti 2013<\/p>\n

3.31.93 – Lars Nor\u00e9ns nyskrivna pj\u00e4s \u00e4r n\u00e4stan fyra timmar l\u00e5ng och best\u00e5r av 93 scener. S\u00e4llan har fyra timmar g\u00e5tt s\u00e5 f\u00f6rsvinnande fort. Pj\u00e4sen skildrar 25 m\u00e4nniskor som alla \u00e4r i n\u00e5gon form av kris, drabbade av tragedi som att ha f\u00f6rlorat ett barn, bli psykiskt sjuk eller ha ett vuxet barn som beg\u00e5r sj\u00e4lvmord eller blir sv\u00e5rt sjuk. I b\u00f6rjan skildras de olika situationerna var f\u00f6r sig men under pj\u00e4sens g\u00e5ng knyts flera av dem ihop. Det \u00e4r fascinerande, Lars Nor\u00e9n anv\u00e4nder sig av samma dramaturgiska metod som moderna tv-serier d\u00e4r vi f\u00f6ljer olika \u00f6den som sakta v\u00e4vs samman.<\/p>\n

Regiss\u00f6r och scenograf har valt en enkel och smart scenl\u00f6sning. Drygt tjugo olika stolar \u00e4r utspridda p\u00e5 scenen och d\u00e4r finns ocks\u00e5 en s\u00e4ng utan s\u00e4ngkl\u00e4der, en tr\u00e4b\u00e4nk, en pall och en man i rullstol. Stolarna och \u00f6vriga m\u00f6bler f\u00e5r f\u00f6rest\u00e4lla olika saker beroende p\u00e5 vad scenen kr\u00e4ver.<\/p>\n

\"noren2\"<\/a>F\u00f6rsta akten \u00e4r svart och tung. Varenda m\u00e4nniska p\u00e5 scen har drabbats av n\u00e5got sv\u00e5rt och tungt, alla lider av tragedier och alla har s\u00e5 sv\u00e5rt att tala med varandra. Nor\u00e9n \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5 att f\u00e5nga m\u00e4nniskors samtal och att skildra m\u00e4nniskor. Sk\u00e5despelarna \u00e4r \u00e4kta i sina roller. Som \u00e5sk\u00e5dare i publiken lider jag med dem, k\u00e4nner med dem och det allra sv\u00e5raste \u00e4r att alla har sv\u00e5rt att uttrycka vad de vill s\u00e4ga, det v\u00e5gar inte visa hur de k\u00e4nner och klarar inte att vara \u00e4rliga mot sig sj\u00e4lva eller sina medm\u00e4nniskor. <\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 starkt att det rent av k\u00e4nns obehagligt n\u00e4r en och annan i publiken skrattar \u00e5t vissa dialoger. Jag f\u00e5r f\u00f6rst en obehaglig k\u00e4nsla i magen av att m\u00e4nniskors tragedier kan f\u00f6rvandlas till n\u00f6je p\u00e5 scen f\u00f6r Stockholms \u00f6vre medelklass. Att all denna f\u00f6rtvivlan blir underh\u00e5llning. Samtidigt kommer jag p\u00e5 mig sj\u00e4lv att ibland skratta till och inser att det vi skrattar \u00e5t \u00e4r oss sj\u00e4lva. Att vi i publiken d\u00e4rf\u00f6r inte skrattar \u00e5t samma scener beror s\u00e4kert p\u00e5 att vi skrattar \u00e5t de situationer vi sj\u00e4lva kan identifiera oss med eller k\u00e4nner igen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. En del av oss kan k\u00e4nna identifiera sig i att f\u00f6rlora ett barn eller en n\u00e4ra anh\u00f6rig, andra k\u00e4nner igen sig i sv\u00e5ra skilsm\u00e4ssor eller att drabbas av sv\u00e5r sjukdom. Alla har vi drabbats av n\u00e5got eller k\u00e4nner n\u00e5gon n\u00e4ra som drabbats av n\u00e5got. Tragedin \u00e4r en del av livet.<\/p>\n

I andra akten glimtar det dock till ibland av strimmor av hopp i det m\u00f6rka. N\u00e4r n\u00e5gon pl\u00f6tsligt v\u00e5gar visa sitt r\u00e4tta jag, v\u00e5gar s\u00e4ga hur det \u00e4r, n\u00e4r n\u00e5gon v\u00e5gar vara medm\u00e4nniska. <\/p>\n

Allt bildar en helhet, alla sm\u00e5 sk\u00e4rvor av m\u00e4nnisko\u00f6den \u00e4r livet. Att ett och annat skratt lockas fram \u00e4r som det ska. Lars Nor\u00e9n \u00e4r tr\u00e4ffs\u00e4ker i att skildra m\u00e4nniskors samtal och sk\u00e5despelarna f\u00f6rvaltar sina roller v\u00e4l. Musiken och ljuset samverkar och vi f\u00e5r uppleva en slags m\u00e4ssa \u00f6ver livet och d\u00f6den och att vara m\u00e4nniska, en betydligt sannare bild \u00e4n mycket av de f\u00f6rljugna bilder av livet som n\u00f6jesv\u00e4rlden \u00f6ser \u00f6ver oss dagligen. <\/p>\n

Upps\u00e4ttningens regiss\u00f6r, Sofia Jupither, s\u00e4ger:
\n\u2013 Samtidigt \u00e4r 3.31.93. en pj\u00e4s med tydlig terminalst\u00e4mning. Det \u00e4r som att man har tagit de tolv terminalpj\u00e4serna och skakat om dem och sen kastat ut allt. Resultatet \u00e4r en mosaik \u00f6ver samh\u00e4llet och \u00f6ver m\u00e4nskligheten med teman som f\u00f6delse, d\u00f6d, f\u00f6rluster, \u00e5ldrande, samliv, skilsm\u00e4ssor och h\u00e4mtningstider av gemensamma barn. Jag tror att Lars vill sl\u00e5 ett slag f\u00f6r medm\u00e4nskligheten med den h\u00e4r pj\u00e4sen. Att p\u00e5minna oss om att bakom varje m\u00e4nniska som vi g\u00e5r f\u00f6rbi p\u00e5 gatan s\u00e5 d\u00f6ljer sig en historia. Vi b\u00e4r alla p\u00e5 sm\u00e4rtpunkter \u2013 \u00e4ven de som bara \u00e4r statister i v\u00e5ra liv. <\/p>\n

Det sammanfattar det mesta och s\u00e4ger ocks\u00e5 varf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r v\u00e4rd att se.<\/p>\n

Pj\u00e4sens titel: 3.31.93 – Titeln anspelar p\u00e5 formen: 3 akter, 31 scener och 93 scener totalt.
\nMen siffrorna har fler betydelser f\u00f6r mig. F\u00f6r mig \u00e4r datumet sorgligt, 31 mars 1993 dog Kung fu-legenden Bruce Lees son Brandon Lee d\u00e5 han blev skjuten av misstag under inspelningen av filmen The Crow. En bild av just livets of\u00f6ruts\u00e4gbarhet och hur livet kan v\u00e4nda eller ta slut vilket sekund som helst. Att det d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r viktigt att ta vara p\u00e5 de stunder vi har.<\/p>\n

I rollerna <\/strong>
\nA: Bj\u00f6rn Elgerd
\nB: Th\u00e9r\u00e8se Svensson
\nC: Jan Mybrand
\nD: Ann-Sofie Rase
\nE: Louise Peterhoff
\nF: Odile Nunes
\nR: Kajsa Reingardt
\nG: Lars G\u00f6ran Persson
\nJ: Sofia Ledarp
\nI: Kristofer Kamiyasu
\nH: Emil Alm\u00e9n
\nK: Sofi Helleday
\nL: Christer Fant
\nN: Ing-Marie Carlsson
\nO: Niklas Falk
\nP: Marika Lindstr\u00f6m
\nY: Jonas Kruse
\nX: Elisabet Carlsson
\nV: Jacob Nordenson
\nS: \u00c5ke Lundqvist
\nT: Gerhard Hoberstorfer
\nQ: Ralph Carlsson
\nW: J\u00f6rgen Thorsson
\nU: Maria Salomaa
\nEe: Hedda Simonsson\/Thea Stj\u00e4rne (barnstatist) <\/p>\n

Foto: Petra Hellberg <\/p>\n

\"noren2\"<\/a><\/p>\n

\"noren3\"<\/a><\/p>\n

Relaterat: Recension i Expressens scenblogg<\/a> och text om Nor\u00e9ns forts\u00e4ttning p\u00e5 sin dagbok som sl\u00e4pps i h\u00f6st.<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

3.31.93 Manus Lars Nor\u00e9n Regi Sofia Jupither Scenografi Lars \u00d6stbergh Kostym Annsofi Nyberg Ljus Linus Fellbom Ljud Michael Breschi och H\u00e5kan \u00c5slund Mask Johanna Ruben Urpremi\u00e4r p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater 23 augusti 2013 3.31.93 – Lars Nor\u00e9ns nyskrivna pj\u00e4s \u00e4r n\u00e4stan fyra timmar l\u00e5ng och best\u00e5r av 93 scener. S\u00e4llan har fyra timmar g\u00e5tt s\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-74149","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74149","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=74149"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74149\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":188300,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74149\/revisions\/188300"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=74149"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=74149"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=74149"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}