{"id":74139,"date":"2013-08-23T19:17:47","date_gmt":"2013-08-23T17:17:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74139"},"modified":"2013-08-23T19:17:47","modified_gmt":"2013-08-23T17:17:47","slug":"filmrecension-blue-jasmine","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=74139","title":{"rendered":"Filmrecension: Blue Jasmine"},"content":{"rendered":"

\"jasmine\"<\/a>Blue Jasmine
\nBetyg: 4
\nBiopremi\u00e4r 23 augusti<\/p>\n

Jag brukar dela in Woody Allens filmer i tre kategorier vad g\u00e4ller kvalitet. Det finns filmer som \u00e4r helt fantastiska, exempelvis Annie Hall<\/em>, Manhattan<\/em> och Match Point<\/em>. Det finns filmer som \u00e4r njutbara f\u00f6r stunden, klart godk\u00e4nda, till exempel Midnight in Paris, Whatever works<\/em> och Skuggor och dimma<\/em>. Och sedan finns det filmer som man kan hoppa \u00f6ver, exempelvis Hollywood Ending, Skorpionens f\u00f6rbannelse<\/em> och Cassandras dream<\/em>. Blue Jasmin<\/em> hade definitivt hamnar i mittenkategorin om inte en ingrediens i filmen hade varit s\u00e5 fantastisk att den f\u00f6rh\u00f6jer hela upplevelsen: Cate Blanchett.<\/p>\n

Blanchett spelar h\u00e4r huvudrollen Jasmine, en kvinna vars tillvaro g\u00e5tt i kras. Hon hade tidigare ett rikt och lyckligt \u00e4ktenskap. Hennes man visade sig dock bedra henne och dessutom syssla med skumraskaff\u00e4rer av den magnitud att han hamnar i f\u00e4ngelse och deras f\u00f6rm\u00f6genhet g\u00e5r upp i r\u00f6k. Utblottad och olycklig s\u00f6ker Jasmine hj\u00e4lp av sin syster. Denna har ocks\u00e5 f\u00e5tt sina dr\u00f6mmar krossade och detta p\u00e5 grund av Jasmine och hennes d\u00e5varande make, men de tv\u00e5 syskonen beslutar sig f\u00f6r att l\u00e4gga gammalt groll p\u00e5 hyllan och f\u00f6rs\u00f6ka ordna upp Jasmines splittrade tillvaro. Jasmines of\u00f6rm\u00e5ga att konfronteras med hennes egna begr\u00e4nsningar g\u00f6r dock den uppgiften l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjord.<\/p>\n

Cate Blanchett \u00e4r som tidigare n\u00e4mnts filmens h\u00f6jdpunkt och spelar huvudkarakt\u00e4ren med fullst\u00e4ndig briljans. Det \u00e4r ingen l\u00e4tt karakt\u00e4r att spela, Jasmine har m\u00e5nga bottnar. Hon \u00e4r egoistisk, neurotisk, desillusionerad, h\u00f6gf\u00e4rdig, os\u00e4ker, f\u00f6rd\u00f6mande och stolt. Och mitt i allt detta virrvarrr av mer eller mindre d\u00e5liga sidor ska vi som publik samtidigt sympatisera med henne. Att lyckas med allt detta kr\u00e4ver sin sk\u00e5despelerska och Blanchett \u00e4r s\u00e5 of\u00f6rgl\u00f6mlig, s\u00e5 fantastisk att jag inte skulle bli f\u00f6rv\u00e5nad om hon kammar hem en Oscar genom denna prestation.<\/p>\n

Filmen \u00e4r i grund och botten en tragisk historia, men inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt utan komiska inslag. Som det brukar vara n\u00e4r Woody Allen \u00e4r i farten. H\u00e4r finns ett galleri av minnesv\u00e4rda karakt\u00e4rer, var och en med sin unika charm, och komiska repliker och situationer finns det gott om. Ovanp\u00e5 allt detta ligger dock en filt av tragik och vemod som g\u00f6r att filmens tematik och fr\u00e5gest\u00e4llningar stannar kvar hos en l\u00e5ngt efter att man l\u00e4mnat biografen. Fr\u00e5gor kring hur vi m\u00e4nniskor v\u00e4rderar olika saker i livet, vad lojalitet till familjen vill inneb\u00e4ra, hur vi hanterar v\u00e5ra liv n\u00e4r vi drabbas av en kris och vad vi v\u00e4ljer att ta ansvar och inte ta ansvar f\u00f6r g\u00e4llande v\u00e5rat f\u00f6rflutna.<\/p>\n

Filmens enda problem \u00e4r att tempot l\u00e4mnar en del att \u00f6nska. Woody Allen brukar vanligtvis vara en m\u00e4stare p\u00e5 att skapa fram\u00e5tr\u00f6relse i sina historier, s\u00e5 jag blir lite f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att Blue Jasmin<\/em> p\u00e5 sina st\u00e4llen rent av k\u00e4nns seg. Teman och relationer som redan etablerats presenteras p\u00e5 nytt i scener som inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt tar varken karakt\u00e4rer eller handling fram\u00e5t vilket g\u00f6r att man under vissa av filmens delar kommer p\u00e5 sig sj\u00e4lv med att sjunka ner i biof\u00e5t\u00f6ljen och sucka en smula.<\/p>\n

Det ibland l\u00e5ngsamma tempot ska dock inte avskr\u00e4cka en f\u00f6r att g\u00e5 och se Blue Jasmin, d\u00e5 filmens positiva aspekter med l\u00e4tthet uppv\u00e4ger de negativa. Som tidigare n\u00e4mnts \u00e4r filmen v\u00e4ldigt rolig samtidigt som den utforskar viktiga teman och ibland n\u00e4stan blir hj\u00e4rtsk\u00e4rande. Och Cate Blanchett spelar med s\u00e5dan bravur att man b\u00f6r ge filmen en chans om endast f\u00f6r att se henne briljera!<\/p>\n

Text: Franz Ung<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Blue Jasmine Betyg: 4 Biopremi\u00e4r 23 augusti Jag brukar dela in Woody Allens filmer i tre kategorier vad g\u00e4ller kvalitet. Det finns filmer som \u00e4r helt fantastiska, exempelvis Annie Hall, Manhattan och Match Point. Det finns filmer som \u00e4r njutbara f\u00f6r stunden, klart godk\u00e4nda, till exempel Midnight in Paris, Whatever works och Skuggor och dimma. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51],"tags":[],"class_list":{"0":"post-74139","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74139","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=74139"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74139\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":74141,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/74139\/revisions\/74141"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=74139"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=74139"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=74139"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}