{"id":7386,"date":"2009-03-01T19:17:02","date_gmt":"2009-03-01T18:17:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=7386"},"modified":"2009-03-01T19:17:02","modified_gmt":"2009-03-01T18:17:02","slug":"lucretia-pa-gamle-scene-pa-den-kongelige-opera","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=7386","title":{"rendered":"Lucretia p\u00e5 Gamle Scene p\u00e5 Den Kongelige Opera"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/03\/lucretia290.jpg\" alt=\"lucretia290\" title=\"lucretia290\" width=\"290\" height=\"200\" class=\"alignnone size-full wp-image-7387\" \/><br \/>\nH\u00e4romkv\u00e4llen var det \u00e5terigen dags f\u00f6r ett bes\u00f6k p\u00e5 operan. Denna g\u00e5ng var det Benjamin Brittens V\u00e5ldt\u00e4kten p\u00e5 Lucretia, en opera som han skrev i mitten av fyrtiotalet och som hade premi\u00e4r p\u00e5 Glyndebourne-festivalen 1946. Det \u00e4r f\u00f6rmodligen en av Brittens mindre k\u00e4nda operor och inte s\u00e4rskilt ofta spelad i Skandinavien. Svensk premi\u00e4r hade verket p\u00e5 Stora Teatern i G\u00f6teborg 1949.Den spelas dock av och till i K\u00f6penhamn, men h\u00e4r kallar man verket r\u00e4tt och sl\u00e4tt f\u00f6r Lucretia.<\/p>\n<p>Men ig\u00e5r kv\u00e4ll var det ett bes\u00f6k p\u00e5 Gamle Scene p\u00e5 Den Kongelige Opera. Eftersom f\u00f6rest\u00e4llningen, tyv\u00e4rr, alltid b\u00f6rjar klockan 20,00, (med undantag av Wagnerf\u00f6rest\u00e4llningar) \u00e5kte jag hemifr\u00e5n vid halvsjutiden, men jag var \u00e4nd\u00e5 framme i god tid och till och med innan insl\u00e4ppet hade p\u00e5b\u00f6rjats vid halv\u00e5ttatiden.<\/p>\n<p>Det \u00e4r alltid en s\u00e4rskild fin upplevelse att komma till ett operahus och s\u00e4rskilt g\u00e4ller det Gamle Scene, scenen d\u00e4r jag har varit med om s\u00e5 m\u00e5nga underbara operaupplevelse, ingen n\u00e4mnd och ingen gl\u00f6md. Sedan \u00e4r det ganska avslappande att kunna njuta av ett glas r\u00f6tt innan f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar. Ibland blir det ocks\u00e5 ett glas i pausen.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen hade f\u00e5tt ganska fina recensioner, men f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 mycket l\u00e4nge lyste inte de r\u00f6da lamporna utanf\u00f6r entr\u00e9n, vilket betyder att f\u00f6rest\u00e4llningen inte var uts\u00e5lt. Fr\u00e5n min plats var det dock sv\u00e5rt att g\u00f6ra en uppskattning om hur mycket folk som var d\u00e4r.<\/p>\n<p>Vad g\u00e4ller sj\u00e4lva f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e5 \u00e4r nog det minsta man kan s\u00e4ga att det var en oerh\u00f6rd stor konstrats till fredagens direkts\u00e4ndning fr\u00e5n Kungliga Operans av Puccinis Tosca, men det \u00e4r samtidigt detta som g\u00f6r att operabes\u00f6ket k\u00e4nns sp\u00e4nnande och intressant. Dessutom sj\u00f6ngs operan p\u00e5 engelska och det \u00e4r inte heller s\u00e5 vanligt, men det k\u00e4nns inte fel p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt.<\/p>\n<p><strong>Mogens H Andersson<\/strong><br \/>\n<a href=\"http:\/\/mogensblogg.blogspot.com\/2009\/03\/brittens-valdtakten-pa-lucretia-pa-den.html\">Jag har bloggat om detta i min blogg ocks\u00e5.<\/a><\/p>\n<p>Vill du veta mer om opera bes\u00f6k <a href=\"http:\/\/http:\/\/www.mogensoperasidor.se\">http:\/\/www.mogensoperasidor.se<\/a><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/03\/lucretia600-300x100.jpg\" alt=\"lucretia600\" title=\"lucretia600\" width=\"300\" height=\"100\" class=\"alignnone size-medium wp-image-7388\" \/><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>H\u00e4romkv\u00e4llen var det \u00e5terigen dags f\u00f6r ett bes\u00f6k p\u00e5 operan. Denna g\u00e5ng var det Benjamin Brittens V\u00e5ldt\u00e4kten p\u00e5 Lucretia, en opera som han skrev i mitten av fyrtiotalet och som hade premi\u00e4r p\u00e5 Glyndebourne-festivalen 1946. Det \u00e4r f\u00f6rmodligen en av Brittens mindre k\u00e4nda operor och inte s\u00e4rskilt ofta spelad i Skandinavien. Svensk premi\u00e4r hade verket [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[4147],"class_list":["post-7386","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","tag-opera","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/7386","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=7386"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/7386\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=7386"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=7386"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=7386"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}