{"id":73795,"date":"2013-08-15T16:03:46","date_gmt":"2013-08-15T14:03:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=73795"},"modified":"2013-08-31T17:06:26","modified_gmt":"2013-08-31T15:06:26","slug":"skivrecension-julia-holter-loud-city-song","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=73795","title":{"rendered":"Skivrecension: Julia Holter – Loud City Song"},"content":{"rendered":"

\"loudcitysong\"<\/a><\/p>\n

Artist: Julia Holter
\nTitel: Loud City Song
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

Samtliga album den tjugo\u00e5tta\u00e5rige Los Angeles-bon Julia Holter sl\u00e4ppt ifr\u00e5n sig hittills i sin tre\u00e5riga karri\u00e4r har kretsat kring en utpr\u00e4glad tematik. Tragedy<\/em>, hennes debut fr\u00e5n 2011, byggde p\u00e5 den grekiska tragedif\u00f6rfattaren Euripidus och hans verk Hippolytus<\/em> medan f\u00f6rra \u00e5rets kritikerrosade Ekstasis<\/em> \u00e5tminstone delvis h\u00e4mtade inspiration fr\u00e5n den franska new wave-filmen Last Year at Marienbad<\/em>.<\/p>\n

– Jag antar att jag vanligtvis hittar inspiration i icke-musikrelaterade saker, som scener i filmer eller \u00f6gonblick i b\u00f6cker. Jag vet inte varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5, men jag vet att jag aldrig inspireras direkt av saker och ting som h\u00e4nder i mitt liv; indirekt, ja, men vanligtvis ligger det intressanta i det som v\u00e4cks av fantasin. Sedan \u00e4r k\u00e4nslorna i mina l\u00e5tar naturligtvis k\u00e4nslor jag kan relatera till som person<\/em><\/a>, ber\u00e4ttade hon n\u00e4r jag intervjuade henne inf\u00f6r albumsl\u00e4ppet.<\/p>\n

P\u00e5 Loud City Song<\/em>, hennes f\u00f6rsta album att spelas in i en professionell studio, anv\u00e4nder hon den franska f\u00f6rfattaren Colettes kortroman Gigi<\/em>\u00a0fr\u00e5n 1940-talet som en slags lins genom vilken hon tar upp framf\u00f6r allt tv\u00e5 tr\u00e5dar: livet i storstaden och dagens k\u00e4ndisfixerade paparazzi-kultur.<\/p>\n

– Albumet handlar om en frisinnad individ som k\u00e4nner sig inst\u00e4ngd i det ytliga samh\u00e4llet. Det \u00e4r precis vad ’Gigi’ handlar om, en ton\u00e5rsflicka som vill g\u00f6ra sin grej medan familjen driver henne in i en specifik karri\u00e4r.<\/em><\/a><\/p>\n

Musikaliskt \u00e4r det visuellt. Abstrakt, men k\u00e4nslosamt. Redan p\u00e5 albumets andra sp\u00e5r Maxim’s I<\/em> m\u00e5lar hon upp en scen ur just\u00a0Gigi<\/em> d\u00e5 huvudkarakt\u00e4ren\u00a0g\u00e5r in i en restaurang f\u00f6r att m\u00f6tas av blickar och skvallrande viskningar. Ljudbilden \u00e4r kuslig, men p\u00e5 Maxim’s II<\/em> tar hon ut \u00e4nnu mer p\u00e5 sv\u00e4ngarna innan hon l\u00e5ter det mynna ut i ett \u00f6desm\u00e4ttat saxofonsolo.<\/p>\n

Arbetet med Loud City Song<\/em> ska ha \u00f6verlappat det med Ekstasis<\/em>, men d\u00e5\u00a0Ekstasis<\/em> kretsade kring n\u00e5gon slags synthpopig ljudbild\u00a0har trummaskinerna och looparna nu bytts ut mot n\u00e5got mer organiskt – fast melodierna \u00e4r fortfarande lika st\u00e4mningsfulla. Det k\u00e4nns filmiskt och bortsett fr\u00e5n den lekfulla prats\u00e5ngen i In the Green Wild<\/em> \u00e4r\u00a0Loud City Song<\/em>\u00a0inte ett album som n\u00f6dv\u00e4ndigtvis stryker lyssnaren medh\u00e5rs, men det \u00f6ppnar upp en f\u00e4ngslande och emotionell v\u00e4rld.<\/p>\n

Med till synes sm\u00e5 penseldrag m\u00e5lar Julia Holter med stor detaljrikedom upp dramatiska k\u00e4nslor – fr\u00e5n sparsmakade \u00f6ppningen med World,\u00a0<\/em>d\u00e5 allt utan Holters r\u00f6st ebbas ut innan hon med en k\u00e4nsla av\u00a0hoppl\u00f6shet fr\u00e5gar ”how can I escape you?”,\u00a0till avslutande City Appearing<\/em> d\u00e5 det i outrot, likt en Polanski-film, n\u00e4rmast k\u00e4nns som att hon slukas upp av staden. Ofta f\u00e5r jag bildliga associationer till musiken.<\/p>\n

Men bland de mer \u00f6desm\u00e4ttade sp\u00e5ren\u00a0finns \u00e4ven n\u00e5gra l\u00e5tar som sticker ut; lekfulla\u00a0In the Green Wild<\/em>\u00a0och den meditativa, ljuvligt David Lynch-osande covern p\u00e5 Barbara Lewis doo woop-klassiker Hello Stranger<\/em>\u00a0fr\u00e5n 1963. Loud City Song<\/em> k\u00e4nns med sin konstpop-\u00e5dra som en naturlig forts\u00e4ttning p\u00e5 hennes tidigare album, samtidigt som det med sin produktion och tydliga tematik sticker ut – en \u00e5 ena sidan oberoende enhet som \u00e4nd\u00e5 inneh\u00e5ller alla de komponenter vi l\u00e4rt oss att f\u00f6rknippa med hennes musik med andra ord.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: In the Green Wild, Hello Stranger, Maxim’s II<\/p>\n